Ofta när jag skriver och delar av mig av mina erfarenheter här, tex inlägget i går om att jag behöver ta paus i bland. Så skriver ni ”styrkekram” och liknande, och jag blir faktiskt lite irriterad och känner mig förminskad. Jag är en av de starkaste människor som finns, annars skulle jag inte sitta här i dag och jag behöver inga styrkekramar. Jag skriver inte om mina erfarenheter för att man ska tycka synd om mig. Utan för jag vill upplysa omvärlden om hur det kan vara att leva med NPF diagnoser och vilka brister det finns i samhället. Jag lider inte av min diagnos så därför berättar jag vad jag stöter på för att hjälpa dem som faktisk gör det, och inte har möjligheten att uttrycka sig om hur det känns. Jag gillar när ni skriver ”vilket bra inlägg” ”det här är så viktigt” osv… Men förminska mig inte och tyck inte synd om mig i de situationer det inte alls är synd om mig.
När jag haft en gipsad fot i 1 år och gått med ett ledband av i 11 månader då är det synd om mig. Men när jag berättar om hur jag fungerar annorlunda och hur jag gör för att få vardagen att fungera, så känner jag mig förminskad och kränkt när kommer ”styrkekram” Skriver ni även det till en person utan NPF som tex berättar om vilka dagar hen städar eller att hon har en kom i håg lista för att minnas vad hon ska handla i affären?