Jag fick bröstmjölk men var inte gravid

Så här med facit i hand, så undrar jag bara varför höjde vi inte Seroquel från början? Varför var vi tvungen att testa skitmedicinen Lamotrigin som gav mig en allergisk reaktion? När man bara behövde höja 50 ynka mg på medicinen jag redan hade, för att jag skulle bli en ny människa. Man fokuserad alldeles för mycket på depressionen jag var påväg in, så man glömde bort att det egentligen var hypomanin och allt den hitta på som gjorde mig deprimerad. Så man försökte att höja mig, fast jag egentligen behövde sänkas. Sista gången jag var hos läkaren så sa jag rakt ut: ”Jag tror vi ska skita min depression. Om det är något jag vill ta bort ur mitt liv just nu så är det min impulsivitet, den gör så jag blir deprimerad”. Så vi bestämde oss för att i stället testa höja Seroquel med 50mg i taget, eftersom den används för både uppåt och neråt faser. Och nu tio dagar senare så känner jag bara, varför i helvete gjorde vi inte det här tidigare för? Jag vet att det till viss del är mitt eget fel för att jag är så anti mediciner och vill ha så låga doser som möjligt. Anledningen till det är att jag under 2017, testad 17 OLIKA!!!!! Antipsykotiska mediciner. Ni hör själva hur sjukt det låter, man ska äta dessa mediciner i minst en månad för att veta om man har någon effekt. 17 stycken på ett år, går inte riktigt ihop. Psykiatrin söndermedicinerade mig, i dag inser jag att de gjorde mig sjukare än vad jag var och då blev jag ännu sjukare. Och jag tror tom att jag inte hade behövt blivit inlagd på slutenvård lika många gånger, om de inte gjort det här. Jag kommer behöva mediciner hela livet både för min Bipolaritet men även för min reumatiska sjukdom. Och mediciner kan vara bra, men i rätt dos och under kontroll. Här hade de inge koll alls… De höjde… de sänkte… de bytte….de var olika läkare hela tiden och ingen hade koll på något. Jag gick upp 30 kg i vikt på 1,5 månad, min mens försvann och jag fick bröstmjölk. Min kropp trodde helt enkelt att jag var gravid. Ni kan ju tänka er hur jävla kul det är att få så mycket bröstmjölk så det läcker igenom, så man får ta med sig extra tröjor till skolan. Liksom räckte det inte med att jag redan var utfryst, skulle jag nu också bli ufot som får bröstmjölk utan att vara gravid också? Min räddning ur medicinträsket var min flytt till Karlstad där jag träffade en läkare som lyssnade på mig och mina upplevelser, och började trappa ut medicinerna. Men just nu är jag glad för att jag för tio dagar sedan gick med på att testa att höja medicinen, för bara på de här få dagarna har jag blivit en ny människa. Hjärnan går inte längre 300 km/h, jag kan tänka och reflektera och det är ganska skönt att livet går lite långsammare. Men mina sömnproblem är fortfarande ett stort problem och jag har svårt att komma till ro på kvällarna. Men vi får väl ta en sak i taget antar jag och steg ett var att sakta ner mitt liv och göra mig mindre impulsiv och som de ser ut just nu så har vi lyckas. Men vi vet ju att det kan svänga snabbt, jag har ju trots allt Bipolär sjukdom.

Mössa är grejen när man inte orkar kamma håret:D