Levde i 50 år utan autismdiagnos på papperet
Mitt namn är Lotta, jag föddes för 51 år sedan i en liten stad i Västergötland. Numera är jag bosatt i Småland, har två barn, en hund och är omgift med en man som är som jag. Jag är otroligt kreativ och lösningsfokuserad. Trots min krokiga livslinje så är jag en positiv människa och en kämpe, och tur är väl det för livet har inte varit lätt.
Fick äntligen ett svar
Men så för ett år sedan så förändrades mitt liv för alltid, till det positiva! Sommaren 2016 fick jag svaret som förändrade så mycket i mitt liv. Jag kraschade och sökte hjälp på psyk. Dom gjorde en utredning och det visade sig att jag var autistisk. Det kom som en oerhörd lättnad för mig.
En bekräftelse inför mig själv
Efter att ha levt i hela mitt liv utan diagnos, utan stöttning och hjälp. Utan förståelse från varken familj eller vänner. Så kunde jag ”komma ut”, jag kunde förklara varför jag mått som jag gjort, varför jag betett mig annorlunda. Men framför allt så kände jag att jag blev accepterad och det öppnades nya dörrar. Jag hade något att falla tillbaka till, en form av bekräftelse inför mig själv. Men självklart så fanns problematiken kvar, alla förstod inte. Men det gjorde inte så mycket för jag fick en identitet och det var viktigt för mig. Under det år som gått så har det varit en berg och dalbana, både i mående och allt som hänt runt mig.
Legat i koma och vaknat upp efter 50 år
Jag ser det lite som om jag legat i koma och vaknat efter 50 år. Allt är nytt, världen utanför är spännande men skrämmande, men på ett annat sätt. Jag börjar få verktyg för att förstå och för att lära mig vad jag orkar och inte. Jag har spelat ett skådespel, försökt att vara någon. Eftersom jag inte visste vem jag var försökte jag testa mig fram, men ingen av rollerna passade in på mig. Jag har även gått in i ”väggen” gång på gång, samt skadat mig själv i tron att jag skulle känna något verkligt.
Jag hade två vägar att gå
Jag har fått be om ursäkt så många gånger för saker jag uppenbarligen gjort fel utan att jag förstått. Men det enda jag gjorde var att förlora mig själv, lite mer för var dag. Till den dagen min hjärna och min kropp sa stopp! Jag hade två vägar att gå, och hade jag valt den andra så hade jag inte funnits mer.
En sorg
Jag kan idag känna stor sorg för att jag inte fick min diagnos som ung, så mycket hade kunnat undvikas. Men nu är det som det är och jag är så oerhört tacksam för att alla mina frågor har besvarats. Jag börjar hitta en identitet, men det finns mängder att utforska.
Sjukpension
Mina svårigheter visade sig vara såpass stora så att jag idag uppbär 100% sjukpension. Med 0% stresstolerans och ingen förmåga att sålla eller stänga av några som helst intryck som kommer in (varken med ljud, syn eller ljus) så gör det mig rätt begränsad. Har även stora svårigheter med att förstå andra människor (och det gäller alla). Så det har inte varit lätt för mig att vara där ute i den andra världen.
En egen fantasivärld
Jag har som så många andra med autism haft min egen fantasivärld för att orka, och den världen är idag en stor del av min personlighet. Jag älskar den världen och den kommer aldrig att försvinna. Den hjälper mig när det är svårt, och den lugnar mig när det är stressigt där ute. Men som sagt så är jag glad över att jag äntligen fick min autismdiagnos och ett svar.
/ Lotta Vernersson
…………………………………………………………………………………………
Har du också en historia du vill dela med dig av på min blogg?
Maila den då till info@joannhalvardsson.se
