Aspiepower Media

Jag får sjukersättning!

Plötsligt ändras saker snabbt… JAG FÅR SJUKERSÄTTNING!!!

I går skrev jag ett inlägg om ovissheten och stressan av att inte veta om jag kommer få sjukersättning eller ej. En halvtimma efter jag tryckte på publicera så ringer pappa och säger att min handläggare på Försäkringskassan hade ringt. De ringer honom för att vi skrivit en fullmakt för att jag inte orkar prata med dem. JAG FÅR SJUKERSÄTTNING PÅ 50%. Det behövdes inget tjafs, ingen överklagan, inget slöseri på energi, inga fler läkarintyg. Äntligen är det över!

Vissa kanske tycker att det är sjukt att jag jublar över att få halv sjukpension. Ni är troligen friska personer som inte vet hur systemet fungerar. Hur jobbigt det är att hela tiden bli ifrågasatt fast man kämpar på så hårt man kan, för att fungera så bra som möjligt. Det är bara de närmaste som ser hur hårt det tar när man kraschar för att man försökt för mycket. Hur lång vägen tillbaka är efter en krasch. Bara för att man har försökt att passa in i mallen som vårt samhälle har. Det känns sjukt skönt att äntlig få ha en vardag som ”vanliga” människor har. Utan att behöva vara rädd för att krascha för man måste prestera mer än vad man klarar av för att få ekonomin att gå ihop.

Tack Försäkringskassan för att jag äntligen kan få ett lugn!

Jag får sjukersättning
Baby, vi får nog ta och fira det här med en stickis!

Det är tur att man kan lita på psykiatrin

Fortfarande oklart

Det är 11 dagar kvar tills jag fyller 30 år och jag har fortfarande inte fått något besked från Försäkringskassan om jag blir beviljad sjukersättning på 50% eller ej. Jag har en känsla av att jag kommer få avslag. Vi kommer såklart överklaga men det vore skönt att få ett svar. Det skönaste vore ju om jag får ett bra besked och slippa all stress som detta för med sig. Alla som känner mig och har följt mig under flera år, som tex arbetsförmedlingen vet att jag inte kan jobba mer än 50%. Jag har aldrig gjort det under hela mitt 30 åriga liv och jag kommer inte kunna det sen heller. Visst vi kan testa men det kommer sluta med en katastrof, Troligen kommer jag aldrig mer ut i arbetslivet igen.

Vi ska inte leka med mitt liv

När jag var hos min läkare i november så sa han att det kommer ordna sig. Han är en av dom som inser vad konsekvenserna kan bli om jag tvingas att jobba mer än vad jag redan gör. (Jag jobbar inte ens 50% i dag utan ligger på ca 16 timmar vecka). Så kommer Försäkringskassan börja bråka så kommer han sjukskriva mig. ”Vi ska inte leka med ditt liv Joanna”, sa han innan jag lämnade hans rum sist.

Det är tur att man kan lita på psykiatrin

Vi ska ha en uppföljning av medicinen någon gång i början av mars. Men han sa att om jag inte hade fått ett besked av Försäkringskassan i mitten av januari så skulle jag ringa och be om en tid så fort som möjligt efter 9 februari. Jag ringde och pratade med sköterskan för två veckor sedan. Hon skulle fixa en tid så fort som möjligt sa hon. Jag tänkte att jag blir glad om det blir i början av mars. Jag vet att det oftast är lite väntetid. I dag landade kallelsen i brevlådan 12 februari har jag en tid. Det är tur att man kan lita på psykiatrin när man inte kan lita på Försäkringskassan.

Får träffa samma läkare för sjätte gången

Jag har gnällt mycket på psykiatrin under årens lopp men jag är verkligen nöjd med den vården jag får i dag. Jag har haft förmånen att få träffa samma läkare sex gånger på rad. Det känns skönt för han känner ju mig vid den här laget. Dock vågar jag inte riktigt slappna av för jag vet att alla bra läkare tyvärr har en förmåga att försvinna så glädjen kanske inte varar så länge till.

Lite mindre stress

Nu känns det iallafall lite mindre stressigt, det kommer ordna sig på ett eller annat sätt. Det är bara synd att sådana här saker ska behöva vara så krångliga och dra energi i onödan. Har man haft aktivitetsersättning så länge man kunnat och har flera kroniska sjukdomar, som jag har så borde man kunna lösa det här på ett enklare sätt. Självklart ska de behövas ett läkarintyg så en läkare intygar att det verkligen är så men man måste kunna göra processen enklare.

Ett hån mot läkarna

Jag förstår inte ens varför man ska lämna in ett läkartyg när de ändå skiter i vad som står på dem. Jag har lämnat in två, ett från psykiatrin och ett från reumatologen. Båda skriver att jag uppnått min maximala arbetsförmåga som är 50%. Vi har frågat dom om intyget inte är bra, men fått svaret att dom är perfekta. Ändå är det inte säkert om jag får sjukersättning. Jag tycker att det är ett hån mot läkarna. De lägger tid som dom knappt har på att skriva intyg som de ändå skiter i sen.

Borde ske automatiskt

Jag tycker att det på något sätt borde gå på automatik. Att man går över till sjukersättning om man haft aktivitetsersättning från 19-30 års ålder. Att det borde räcka med att en läkare intygar att man uppnått sin maximala arbetsförmåga. Självklart ska inte vem som helst kunna få bidrag. Men tror de på allvar att en frisk person verkligen sitter och ansöker om sjukpension om man inte behöver det. Det är ju inte så att man tjänar på det. Utan man förlorar runt hundratusen per år för att man inte kan jobba. De flesta som jag träffat som har sjukersättning har först fått ett avslag men sen överklagat och vunnit. Det känns ju bara som slöseri med tid för både läkarna och Försäkringskassan att ge avslag till personer som troligen kommer vinna ändå efter en överklagan.

Har du ansökt om sjukersättning? Hur gick det för dig? 

Det är tur att man kan lita på psykiatrin

Yes det är klart! Nu känns det lite lugnare!

Nu känns det lite lugnare…

Det var ett under att jag tog mig upp i morse. Gick direkt in i duschen för att spola iskallt vatten på mig så jag vaknade till liv innan jag skulle hinna vända tillbaka till sängen. Gav Baby mat, klädde på mig och tog ett äpple i handen och åkte mot kontoret. Överlevde de fyra timmar jag skulle jobba, först arbetsdagen på en vecka. Sen åkte jag och köpte lunch på vägen innan jag skulle till läkaren på psyk.

Det avgörande läkarsamtalet

I dag var det dags för det där avgörande läkarsamtalet. Som jag tidigare skrivit om så måste jag ha ett läkarintyg på att jag bara kan jobba 50% eftersom jag fyller 30 år i februari och då ska ansöka om halv sjukpension. Jag blev glad när jag såg kallelsen för jag fick träffa samma läkare som jag träffat fyra gånger på raken nu. Det är nog ett rekord, iallafall på vuxenpsyk. Jag blev lite lugnare när jag såg att det var han kände lite hopp men det känns fortfarande läskigt. Det läkaren skriver i det här intyget kan avgöra mitt liv, min framtid. Har läkaren missförstått någonting så är det kört.

Hur kan de ens tro att jag kan jobba 75%?

Men samtalet kändes bra och det första han typ sa var ”Hur kan de ens tro att du kan jobba 75% när du aldrig gjort det i hela ditt liv?”. Ja det kan man fråga sig.  Nu ska jag bara ha ett läkarintyg från reumatologen också men dit ska jag den 6/11.

Har jag hamnat på psyk eller i en Harry Potter film?

När jag anmälde mig i receptionen så fick jag en lapp av hon som satt där. Jag kollade på den och undrade om jag hamnat på psyk eller i en Harry Potter film? För tydligen ska man ta sig igenom en labyrint för att hitta läkaren annars får du inte komma ut eller något;)