Aspiepower Media

Fira påsk med Autism- Mina bästa tips för att undvika kaos

Nu är det snart dags att fira påsk därför har jag valt att återpublicera detta inlägg från förra året. Hoppas att du gillar det:)


Högtider kan skapa kaos

Många tycker att det är skönt med våra högtider för man får lite extra ledigt och får mer tid till sina nära och kära. Men har man Aspergers syndrom eller andra diagnoser inom autismspektrat så är det inte säkert att man uppskattar det lika mycket. Har man dessa diagnoser behöver man struktur och tydlighet och iallafall jag tycker att alla högtider har en förmåga att sluta i kaos. Dina rutiner försvinner, och det finns inte längre samma struktur som till vardags. Samtidigt som det ställs högre krav på dig att vara social.

Jag får under mina föreläsningar oftast frågor om detta och om hur man ska förbereda sitt barn för högtider. Så skrev ihop en lista med några tips på hur man kan fira påsk med Autism men försöka undvika kaos.



Fira påsk med Autism- Mina bästa tips för att undvika kaos:

När: 

Berätta långt i förväg vad som ska hända och förbered ditt barn noga.  Gör en nedräkningstavla, där ni tillsammans räknar ner hur många dagar det är kvar. Ska ni åka bort var noga med att berätta även det och förbered på hur många nätter och dagar ni ska vara borta.

Var:

Vart ska ni? Är det någon annanstans än hemma förbered barnet på detta. Är det en plats ni aldrig varit på tidigare, försök att hitta bilder på nätet.

Hur:

Ska ni ut och resa? Visa bilder på flygplatsen/ tåget/ bilen.
Vad kan man göra i bilen när resan blir långtråkig? Hitta på lekar redan innan ni åker hemifrån som barnet kan få välja mellan om resan blir lång och tråkig. Nu när det är påsk så blir det mycket godis, när är det okej att äta godiset och hur mycket?

fira påsk med autism

Vem:

Gå igenom vilka som kommer, är det nya människor eller personer man träffat innan? Visa bilder på vilka ni ska umgås med.

Varför: 

Det kan vara jättestressande att inte förstå varför vardagen helt plötsligt förändrats. Så förklara varför vi firar högtider och att det inte bara handlar om firande utan att umgås med sin familj.

Tid: 

När ska vi åka? När kommer vi fram? Viken tid bjuds det på lunch? När åker vi hem? Tider är väldigt viktiga om man har en NPF-diagnos så försök att hålla dem, för att minska risken för onödig stress.

Före:

Vad händer innan vi åker? När ska vi packa? Vad ska med? Vad behöver man mer göra? Duscha? Sätta på sig finkläder? Gör en lista där allt som måste göras innan resan står med, följ den och pricka av när ni är klara.

fira påsk med autism

Efter: 

Vad händer efter att vi tex har ätit mat? Vilka krav finns? Tex: Man ska sitta och prata och ta det lugnt i en timma efter maten. Berätta om du förväntar dig att ditt barn ska hjälpa till med att duka av eller hjälpa till med något annat.

Ha en nödplan:

Om det blir alldeles för jobbigt med alla intryck och krav vad gör jag då? Är det då okej att gå till ett avgränsande rum och sitta med Ipaden i 30 minuter, för att samla energi? Ha en tydligen plan för vad man gör om det blir för jobbigt och hur länge det är okej att gå undan en stund.

Vad är ditt bästa tips om man ska fira påsk med autism?

 

Tack för de bästa åren i mitt liv!

Tack Baby för de bästa åren i mitt liv!

I går ringde pappa, han hade kollat i sin almanacka och insåg att vi hade missat att det var världens viktigaste dag typ. I går var det 8 år sedan vi skulle åka och BARA kolla på en katt. Två timmar senare satt hon i baksätet på bilen påväg hem. Världens bästa Bebbsan tack för de bästa åren i mitt liv. Jag hade tre katter att välja mellan och jag har alltid haft svårt att välja. Men den här gången behövde jag inte välja för du valde mig. Medan dina syskon busade bakom en soffa så hoppa du upp och la dig bakom min rygg när jag satt på en stol. Du fick inte plats där men du tryckte in dig mellan ryggstödet och min rygg och kurrade. Redan där visade du att du var speciell och att det är vi två mot världen.

 

de bästa åren i mitt liv

5 år och tre månader av kärlek

I dag har du varit min i 5 år och tre månader

Det börjar blir så många år och månader nu så jag var tvungen att räkna efter tre gånger haha. Den här gången kom vi iallafall i håg det, förr förra månaden glömde vi bort det helt. Jag kom fram till att det är 5 år och tre månader av kärlek.

Jag älskar dig Henrik – Då, nu och för alltid <3

 

5 år och tre månader av kärlek

När ens anhöriga inte längre är samma person

Detta inlägg är skrivet i samarbete med Demensförbundet
……

Demens

Att vara anhörig till någon med demens

Jag har alltid vetat om vad demens är för min mamma har jobbat på ett boende för dementa i större delen av mitt liv. Men det var inte förrän hösten 2015 som jag på nära håll fick veta vad det innebär att vara anhörig till någon som har sjukdomen. Min farfar drabbades först och när han flyttades till ett boende så insåg vi att även farmor var sjuk. På något sätt hade de lyft upp varandra och klarat vardagen tillsammans. Därför hade vi inte märkt att även hon var drabbad, förrän hon skulle bo själv. Hösten 2016 flyttade även hon till ett boende.

Min farmor och farfar är inte längre det dom var

Jag gick aldrig på dagis när jag var liten, istället spenderade jag mycket tid hos farmor och farfar när mina föräldrar jobbade. För mig är farmor någon som jag bakade tigerkaka med, hon lärde mig att sticka och virka. Hon serverade världens godaste stuvande makaroner. Alltid när vi hade varit utomlands så önskade jag mig farmors stuvande makaroner när vi kom hem. Hon har lärt mig att hemligheten bakom lyckade stuvade makaroner är en nya socker. Farfar var en spjuver som alltid log. En bilförsäljare som hela Hagfors känner. Som målade teckningar med mig och som hjälpte mig att samla kapsyler. Vår samling kom upp i över 70 000 kapsyler. Min farmor och farfar lever fortfarande men de är inte längre det som dom en gång var. Dom ringer inte längre och säger grattis på födelsedagen och vi firar inte längre jul på samma sätt som vi tidigare gjort. Minnena lever kvar men vi skapar inte nya.

Dom har inte glömt mig än

Även om de inte minns så mycket så har de inte glömt mig. Varje gång jag kommer dit så lyser dom upp. Farmor pratar inte så mycket men flera gånger har hon frågat pappa ”Hur mår Joanna?”. Det är en av få meningar hon säger. Men jag vet inte hur länge det kommer vara så här, nästa gång jag kommer på besök så kanske de inte kommer i håg mig längre.

Det känns hemskt att stå och se på

Det känns hemskt att stå och se på hur deras personligheter sakta tynar bort och att det bara blir ett tomt skal kvar. Men tyvärr är det den här sjukdomens förlopp. Även om farmor och farfar inte längre är det dom var, så kommer de alltid vara min farmor och farfar. Jag är glad för allt dom gjort för mig och jag kommer bära med mig alla minnen.

På Demensförbundets hemsida kan du läsa mer om demens och vad det finns för stöd för dig som är anhörig