Aspiepower Media

Fyra år och sex månader utan självskadebeteende

Fyra år och sex månader utan självskadebeteende

”Vad sa du? Har du haft mitt namn på din arm i två år i dag?” 😺 I dag firar jag två år med tatuering och 4 år och 6 månader utan självskadebeteende. 🙏

Bästa besluten i mitt liv

Båda sakerna är två av de bästa besluten i mitt liv. Så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag kunde skada mig själv under 15 år tid. För det hjälpte inte en enda gång snarare skapade det bara mer ångest. Men jag trodde att jag var tvungen att göra det för vem skulle jag vara utan mitt självskadebeteende?

Tacksam

I dag är jag så sjukt tacksam för att jag slutade för man kan faktiskt hitta tillbaka till livet och må bra. Jag kommer få leva med ångest med resten av mitt liv men i dag har jag fått andra strategier för att hantera den. Tatueringen är en del av dom. Den påminner mig om att jag aldrig är ensam hur ensam jag än känner mig och att det inte är värt att skada sig själv. Kan jag så kan du. ❤

4 år och fem månader utan självskadebeteende

4 år och fem månader utan självskadebeteende

Tiden rullar på och livet flyter på. I dag firar jag fyra år och fem månader utan självskadebeteende. Glömde nästan den här månaden också. Jag antar att jag får passa på att njuta stunden.

Försöker ha rutiner

Dagarna fortsätter att vara som de varit i snart ett år. Försöker hålla rutiner även om de inte finns några måsten. För en dag blir förhoppningsvis världen som vanligt igen. Veckorna består av träning, träff med kontaktperson, boendestöd, TV-tittande och massa kattgos.

Ingen julkänsla

Det är två dagar kvar till julafton och jag har ingen julkänsla alls. Jag känner att vi lika gärna kunde ställa in julen helt i år. Hur känner du? Jag hoppas på att 2021 blir ett bättre år med mer balans i världen. Vet ni vad? 2021 firar vi 5 år utan självskadebeteende. 5 år! Känn på den ni!

4 år och 2 månader utan självskadebeteende

4 år och två månader utan självskadebeteende

Dom säger att tiden går fort när man har roligt och det är nog så. Jag kollade på klockan i morse och insåg att det var den 22:a. Tidigare har jag räknat ner till varje månad och gjort klart bilden som ska läggas upp flera dagar i förväg. Jag har tom tidsinställt månadsinlägg men nu höll jag på att missa allt haha.

Bra tecken

Men det måste väl ändå va ett bra tecken att jag mår så bra så jag har glömt att jag ens haft en självskadebeteende. Livet fortsätter att flyta på och jag måste nog påstå att jag mår bättre än någonsin just nu. Det kan gå en hel vecka utan ångest och jag vet inte om jag någonsin upplevt det förut.

Fokusera rätt

Jag väljer att fokusera på saker som får mig att må bra allt annat försöker jag sortera bort. I morgon är det också dags för årets andra föreläsning. Det känns så konstigt för vid den här tiden brukar det vara full rulle på höstsäsongen. Det ska bli kul att få komma i gång igen men det känns som att jag glömt hur man gör men förhoppningsvis har jag inte det haha.;)

4 år och en månad utan självskadebeteende

4 år och en månad utan självskadebeteende

4 år och en månad utan självskadebeteende

Tiden går fort när man har roligt, säger dom. Det sägs som att tiden flyger i väg. Allt fortsätter att bara flyta på. Har knappt haft ångest på tre veckor. Bara pytte lite någon dag. Det är nytt rekord på minst 20 år troligen mer. Jag har alltid haft en liten ångestklump i bröstet sedan jag var barn. Men nu är den som bortblåst. Skönt och läskigt på en och samma gång.

En kombination

Jag tror att det är en kombination av flera olika saker som gör att jag mår bättre. Det kan ta upp till två år innan man uppnår fulleffekt av Litium. Vi är uppe i ett år och fem månader nu. Levaxinet verkar funka så mitt hypotyreos är bättre. Jag har också gjort slut med två vänner som jag älskar men som får mig att inte må bra just nu. Jag har blivit starkare i mig själv och orkar inte lägga tid på människor som bara tar energi. Sen tror jag att jag är en bra bit på väg med att hitta den bästa versionen av mig själv.

Skönt och läskigt

Det känns som sagt både skönt och läskigt att må bättre. Jag är så van att må dåligt så jag kan inte riktigt slappna av för jag är livrädd för att det ska säga pang och komma allt på en gång. Jag försöker njuta av varje dag utan ångest men samtidigt känns det lite för bra för att vara sant. Men i dag firar vi 4 år och en månad utan självskadebeteende.

3 år och 11 månader utan självskadebeteende

3 år och 11 månader utan självskadebeteende

3 år och 11 månader utan självskadebeteende

Dom säger att tiden går fort när man har roligt. Det kanske är  så för snart har vi betat av ännu ett år. I dag firar jag 3 år och 11 månader utan självskadebeteende. Nästa år är vi uppe i 5 år! Fattar ni det? 5 år! Det är en tredjedel av tiden som jag skadade mig själv. Det känns ändå lite galet. Att skada mig själv var en stor del av mitt liv i 15 år. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna sluta. Men det kunde jag och i dag är det en självklarhet att jag inte kommer göra det igen. Som ni ser så tar jag ut segern ett år i förskott för det är en självklarhet att jag ska klara fem år.

Känns bättre

I början av året var det lite svajigt och jag hade väldigt mycket ångest men på senaste tiden känns det bättre. Jag tror att det beror på att vi satte in Levaxin. För nu ser min sköldkörtelprover bättre ut och depressionen försvann. Det känns också väldigt bra med den nya kuratorn som jag fått. Hon förstår inte hur de kunde tänka tanken att avsluta min samtalskontakt bara för att den andra gick i pension. Så det känns som att hon förstår att det är viktigt för mig att ha en kontakt men att vi kanske glesa ut det och bara ses en gång i månaden. Jag ska träffa henne om några timmar sen tar hon semester i sex veckor så det blir lite som ett test att se hur de går när det blir ett uppehåll.

Kämpar på

Jag är stolt över mig själv och för att jag fortsätter med att kämpa på för att hålla alla rutiner trots Corona. Vare dag ställer jag klockan och försöker komma upp i någorlunda tid. Jag går till gymmet två till tre gånger i veckan och försöker hitta på något varje dag. För jag vet hur lätt det är att tappa allt när man inte har jobb och de rutiner som brukar finnas. Corona är jobbigt för alla men jag måste nog påstå att det blir värre för oss med psykisk ohälsa och NPF-diagnoser. Förutom ändrade rutiner så påverkas också besök inom vården och andra myndigheter. Allt står lite i pausläge och sommaren som brukar bli jobbig i vanliga fall pga semester, blir ännu värre eftersom allt förändrades redan i mars det här året. Det är bara att försöka göra det bästa av situationen.