Tack Arvika Kommun och Autism och Asperger föreningen och alla som kom för en trevlig kväll.
Och tack till min kompis Malin som var med som sällskap så jag slapp köra bil själv i mörkret.
Nu är jag hemma och ska gå och lägga mig för i morgon väntar jobb på Eldialog.
Vi får se om jag får behålla den fina blomman och t-shirten som jag fick, för någon verkar vara väldigt intresserad av dem;)
Har varit hos psykologen, de senaste tiden har jag varit där var fjortonde dag. Men from nu ska jag dit varje vecka, för vi ska påbörja en traumabehandling. Jag kan tycka att det är ganska underligt att jag funnits i psykiatrins system i 15 år men ingen har insett att jag är traumatiserad av det jag varit med om under min skolgång. Vi har pratat om det som har hänt men jag har bara fått berätta vad som hänt, sen är det liksom bra nu har vi pratat om de här hejdå. Sen pratar vi inte om de mer. Men har man varit med om ett trauma, och i mitt fall flera stycken, så måste man få prata om den och få hjälp att bearbeta händelserna. Så nu ska jag äntligen få göra det tio till tolv år efter att händelserna inträffat. Det kommer bli jobbigt, och ta tid men jag tror att det kommer bli så himla mycket bättre efteråt. Det är dags att få ett avslut på det här nu, en gång för alla.
Klarälven fotad från psykiatrins fönster
Spendera fyra timmar på akuten i går, var inte jag som var sjuk var bara sällskap.
Men jag önskar att jag hade varit det för då får man ju iallafall morfin, som lättar upp stämningen lite;)
Det var fullt så vi hamnade på ett barnrum, och man ska tydligen åka till akuten med ett sjukt barn om man ska stanna länge.
För där inne fanns sköna skinnfåtöljer, blir man mer sliten som förälder eller varför får man denna förmån?
Mina föräldrar har slitit ganska hårt med mig med, fast jag är ett 28 årigt barn.
Så har de suttit med mig på akuten under många timmar av mitt liv, på sten hårda stolar i plast.
Nej det ska inte vara som att åka på spa att åka till akuten, men varför har de inte sköna stolar på alla rum? Man spenderar ändå ganska många timmar där i de flesta fall.
Efter fyra timmar höll jag på att få ett spel för den där maskinen som ska mäta EKG osv pep hela tiden.
Så i fyra timmar hörde jag…. pip….pip…pip…pip…pip…
Och jag som redan hade ont i huvudet, skulle aldrig palla att jobba på ett ställe där det piper hela tiden, man blir ju knäpp.
Men en snygg väggmålning hade de iallafall på rummet så hängde lite med Mumin.
Nu ska jag palla mig i väg till min psykolog och sen blir det att chilla lite för kl 15 rullar bilen mot Arvika, där jag ska föreläsa i kväll. (Föreläsningen är fullsatt)
