Specialnest har skrivit en artikel om att tre skolor i Kungsbacka kommun ansökt om att få börja ha pedagoghundar i skolan. Då de tror att detta ska hjälpa barn med exempelvis Autism, Asperger och ADHD, vilken jäkla bra grej! Läs artikeln här! Alltså jag tror verkligen på den här grejen! Det är sedan länge känt att djur kan ha bra inverkan på barn med NPF-diagnos. Och förutom att de som är ensamma får en ny vän, så tror jag även att det kan öppna upp för samtal mellan barnen som annars inte pratar med varandra. Djur har en fantastisk förmåga att få människor att må bättre och Baby har haft en stor betydelse i min rehabilitering och jag önskar att hon hade kommit in i mitt liv tidigare. Man ska inte skaffa djur hur som helst om man inte är säker på att man kan lägga ner den tiden de behöver. Men jag kan verkligen rekommendera familjer där barnen har en diagnos att faktisk tänka över möjligheten att skaffa ett djur. För djur kan göra mirakel! Hoppas att fler skolor tar efter detta, självklart förstår jag att det kan bli problem med allergi. Men har ingen i klassen allergi, så in med ett djur! Men jag vet inte riktigt hur pedagogisk min pedagogkatt är, eftersom hon tycker att det är en bra idé att bita mig i näsan för att få mig att skratta:D
På tal om djur så åkte jag till Carolina efter jobbet och gosade lite med min bästis Nita. Och bjuden på lunch blev jag med, vilken lyx! Alltså Nita är kär i mig på riktigt, haha kolla tassen på mitt lår:D När jag skulle ställa mig upp så försökte hon hålla fast mig så jag skulle stanna kvar på golvet. Nu har jag landat i soffan och bädda ner mig under värmefilten. Brrr va kallt det är! Blir en chillkväll framför tv:n, väntar på att Wallgrens Värld ska börja klockan 21. Har ni sett det? Vad tycker ni?13 oktober, 2016
Det är nog många som undrar vad som egentligen hände med min viktresa, när det gick så bra i början. Men jag valde faktisk att lägga det på is ett tag. Jag insåg att jag hade satt lite för höga krav på mig själv när jag trodde att de skulle funka att följa Viktväktarnas program och samtidigt vara på vägen på att bli utbränd och flänga runt över hela Sverige. För att få det att funka fast man reser mycket kräver mycket planering och tiden till planering finns inte just nu. Jag försöker fortfarande tänka på vad jag stoppar i mig och försöker röra på mig men jag följer inte programmet till punkt och pricka. Och jag väger mig inte, för de veckor det gått sämre blir jag bara irreterad. Egentligen spelar det ingen roll om jag väger 68 kg som nu, eller 65 kg som målet var. De viktigaste är att det inte drar i väg, som de har en förmåga att göra med de mediciner jag äter, jag vill inte väga 95 kg ingen. Jag kommer fortsätta kämpa men inte ha lika stora krav på mig själv.