Detta bör du som jobbar inom skolan tänka på när du möter personer med NPF-diagnos:
Möt eleven på elevens villkor.
Prata med eleven, lyssna på hen och tro på vad hen säger.
Att eleven inte gör eller säger saker för att vara jobbig
De flesta elever med NPF- diagnoser är inte lata, snarare tvärtom och kan ibland behövas bromsas.
Prata med föräldrarna, lyssna på föräldrarna, tro på föräldrarna och ta vara på föräldrarnas tips på vad som funkar hemma.
Tro inte att föräldrarna ställer krav, bara för att de tycker att det är roligt.
Döm ingen utan att först ha pratat med personen i fråga.
Hjälp en person med NPF-diagnos att strukturera upp och ”överleva” raster och temadagar, någon som kan vara jätte jobbigt för personer med diagnoser för att man frångår det vardagliga schemat och rutinerna.
Läs inte på massa fakta om diagnoserna, fråga i stället DINA elever som har diagnoser hur just DOM vill bli bemötta, för alla är unika!
Bara för en sak funkar med en person, så betyder det inte nödvändigtvis att det funkar på nästa person.
Ta vara på personens styrkor! Jag var sämst på engelska och hatade att prata inför klassen. Men när jag gick Barn och fritid och vi hade NPF på schemat så var jag ju helt plötsligt expert och lärde hela klassen vad det kunde innebära. Låt även oss få visa att vi är duktiga och kan saker, för alla människor har styrkor och svagheter oavsett diagnos eller ej.
Utsätt oss inte för våra svagheter. Det är inte nödvändigt att jag ska prata på engelska för hela klassen när jag mår dåligt av det, jag fick i stället välja fem personer jag kände mig trygg med som jag fick prata Engelska inför. Sen pratade jag i stället mer när vi skulle prata om mina specialintressen, som jag kände mig trygg med, men då var i stället någon annan elev tyst som inte kände sig trygg med det.
Det kan underlätta för personer med NPF-diagnos att tex få göra proven muntliga i stället för skiftliga eller få skriva på dator i stället för hand. Och att få kopior på det läraren skriver på tavlan för att kunna ta med sig hem, läraren har ju inte ett superminne och brukar ju ha en fusklapp som man lätt kan ta en kopia på;)
Håll er till avtalade strukturer och slappna inte av. Ex: När det funkar med hjälp av skriftliga instruktioner, så sluta då inte upp att ge dem, för då är vi ju tillbaka på ruta ett igen.
Bemöt eleverna med förståelse och empati.
Tvinga inte en person med NPF-diagnos att hålla ögonkontakt. Hur skulle det kännas för dig om jag tvinga dig att ta en boaorm, när du är livrädd för ormar?
Se individen, möt den och backa om det behövs.
Säg aldrig till en elev med NPF diagnos att den ska skärpa sig, vi försöker passa in hela tiden och ”skärper” vi oss lite till så spricker vi!
Glöm ALDRIG att ALLA är UNIKA!
Dela gärna detta inlägg vidare! Tillsammans kan vi göra skillnad!
Jag tycker att den här filmen som skolverket gjort om lärare kan anpassa de nationella proven för elever med funktionsnedsättningar så bra så klistrar in den med:
