Jag hatar när det inte går att somna.
Är inte ett dugg trött samtidigt vet jag hur trött jag kommer vara klockan 07 i morgonbitti när klockan ringer.
Det kryper i benen och jag vill ut och springa. Men sanningen är att jag haft gipsad fot och kan knappt gå. Så att gå ut springa är nog ingen bra idé.
Nej får väll bli en sömntablett igen då…
Veckans sista dag är här ännu en gång.
Och som vanligt förstår jag inte hur tiden kan swischa i väg.
Jag har bäddat ner mig i soffan med bollvästen och Fröken B ligger i sin favorit fåtölj bredvid.
Vi väntar på att veckans höjdpunkt Bron ska börja.
Jag har för övrigt blivit besatt av Polly Puffar, har ni inte testat dem så måste ni det!
Men jag varvar det med fruktsallad så känner jag mig lite nyttigare;)
I morgon är det dags för en ny vecka och nya äventyr.
Denna vecka har jag inte bokat in något förutom jobb, känner att jag behöver få ta det lite lugnt så den där förkylningen försvinner någon gång och sen är ju inte mitt psyke riktigt på topp för den delen heller.
I dag har vi vart duktiga. Plockat upp saker på vinden och lagat sex matlådor med Korvstroganoff . Eller om sanningen ska fram så har Henrik lagat matlådor. Eller okej jag stekte lite korv och kom på att jag måste köpa rosa Crossglasögon för att ha på mig när jag hackar lök. Fast jag aldrig hackar lök. Men det är ju coolt med rosa crossglasögon;)
Sen börjar klockan dra ihop sig så Henrik skulle åka hem. Baby ville att han skulle stanna för alltid och klia hennes mage medan jag försökte tejpa fast honom med eltejp så han inte kunde åka hem.
Men vi fick ge upp för han var tvungen att åka hem och jobba. Det enda som var bra med att han åkte hem var att jag på vägen hem från tågstationen lyckades koppla in Spotify i bilen efter ett år.
Den senaste veckan har jag svajat från att vara på gränsen till hypoman till att få akut ångest på några sekunder. Jag antar att det är utsättningssymptom på medicinen, de förvarna mig redan från början. Tanken är att medicinen ska helt ut i morgon men jag vågar inte göra det så kör 2,5 mg varannan dag i en vecka till.
Sen ska jag försöka få tag på öppenvården i morgon och berätta läget.
I November ska jag till läkaren och de ska då bedöma om jag kommer behöva en ny medicin nu när de tar bort antidepp, så jag inte sjunker för mycket. Men jag måste erkänna att jag tycker det är väldigt dåligt att de inte är med och följer upp ordentligt när mediciner ska trappas ut, utan hela ansvaret läggs på patienten.
Jag har iallafall fördelen att ha självinsikt och talets gåva, alla har ju inte det.
