Jag måste med få ha ett privat liv!
Öhm det är någon som ringt hem till pappa och frågat efter mig som hört mig på radio, de prata tydligen i 1½timma för personen ville inte lägga på.
Ja de finns en anledning till att jag har hemligt nummer. Bara för att jag pratar öppet om mitt liv i tv/radio/bloggar så måste jag med få ha ett privat liv. Jag uppskattar inte att personer jag inte känner letar rätt på nret till min familj och mina grannar! Sånt här får mig att fundera över om det verkligen är värt att lägga ner så mycket tid på det jag gör?
Jag delar med mig av mycket av mitt liv till er.
Och ni som läst min blogg en längre tid kanske upplever tillslut att ni känner mig.
Men egentligen gör ni inte det.
Ni känner bara den delen av mig som jag valt att dela med mig av.
De händer massa andra saker i mitt liv som ni aldrig får veta ett ord om. Jag är med människa.
Jag har med känslor.
Och det känns sjukt obehagligt när människor jag inte känner försöker gräva sig in i mitt liv.
Jag tycker de är kul när ni mailar mig och skriver fina saker.
Eller när ni stoppar mig på stan bara för att säga att ni gillar det jag gör.
Men när någon börjar leta reda på min adress, telefonnummer, både till mig, mina grannar och min familj så tycker jag att man har gått över gränsen och kommit för nära.
