Psykisk ohälsa/diagnoser

När det bli tydligt att jag har svårigheter

Ibland blir det tydligt att jag har svårigheter…

Vid tvåtiden skulle jag åka från Karlstad. Men eftersom tågen mellan Karlstad och inte Göteborg gått som de skulle under hela dagen. Så blev vi 20 min sena från start. Men solen sken så jag passade på att steka lite på perrongen. När vi väl kom i väg så rullade det på ganska bra men jag missade tåget i Öxnered. Så fick ta nästa så kom tillslut fram 40 minuter senare än beräknat. När jag kom fram till hotellet så tog jag en liten promenad, det enda jag har sett av Vänersborg är typ vatten.

 

Att utsättas för det värsta 

Sen var det dags för det typ det värsta jag vet när jag ska ut och föreläsa, att äta. Efter 15 år med Aspergers syndrom så har jag lärt mig att hantera mina svårigheter. Jag får ofta höra att det inte märks att jag har en diagnos, men i bland blir det väldigt tydligt. En av mina största svårigheter är att välja, det löser jag genom att låta andra välja åt mig eller ta samma mat som dem. Men när man äter själv så finns det ingen som kan välja åt en och det blir ett problem. Och sen det där med att gå och sätta sig och äta helt jävla själv på en resturang, hur kul är det? Jag löser det oftast genom att äta på Mc Donalds eller nått liknande, för då kan man bara slänga i sig maten och dra fort som fan innan någon ser att man äter ensam.

Dregen kan man alltid lita på

Men den här gången bor jag en bit utanför stan och det enda alternativet var att äta på hotellet. Men jag vågade inte gå ner och äta själv, vad ska folk tänka liksom? Där sitter hon helt själv, herregud liksom….  Men sen kom jag på att jag reser ju inte alls själv! För i min ryggsäck ligger ju Mini Dregen så jag stoppade ner honom i fickan och gick ner till restaurangen. Vilken tur nu slipper jag äta själv, Dregen kan man alltid lita på. Men han fick stanna i fickan för vad skulle folk tänka annars om jag sitter och äter med en voodoodocka hahha.

Hur mycket krav ska ni ställa på mig i dag?

Väl nere i restaurangen så kommer nästa problem- valen man måste ta. Servitören undrar vart jag vill sitta… Men gud visa mig bara vart jag ska sitta! Räcker det inte med att jag måste välja vilken mat jag ska ha? Kan man säga att man är allergisk mot val? Tillslut valde jag en diskret plats och eftersom Dregen gillar burgare så fick han välja maten. Än en gång man kan alltid lita på Dregen. Så jag sitter där och äter i lugn och ro och då kommer servitrisen och undrar om det smakar bra. Herregud räcker det inte med alla krav ni ställt på mig i dag? Ska jag behöva vara social också? Jag svarar vänligt att det smakar bra och fortsätter äta. Jag tror det är så man ska göra för att uppfattas som ”normal”. Något har jag iallafall lärt mig om det där med sociala oskrivna regler under årens lopp. Och vet ni vad som händer när jag sitter där i restaurangen och äter helt själv och ser ut som ett fån? Det kommer in fem personer till som sätter sig helt själva och äter, helt plötsligt blev det coolt att äta själv!

Nu har jag låst in mig på hotellrummet och kollar på halvåtta hos mig som är i självaste Hagfors den här veckan. När det ska jag ta en dusch och sen blir det sängen tiden så jag orkar med morgondagens äventyr.

svårigheter

2 Comments

  • Reply
    Belinda
    4 maj, 2017 at 08:25

    Förstår dig. Min fd pojkvän gjorde tom slut med mig för jag hade svårt att välja…
    Jag vet inte alls vad jag ska göra för att bestämma mig för ett val. Helt hopplöst.

  • Reply
    Mad About Tea
    4 maj, 2017 at 08:49

    Min pojkvän har aspberger och själv har jag både depression, ångest och hsp. Så det där men svårigheter är man ju van vid :3 Men starkt av dig att gå och äta själv, jag hade nog aldrig klarat av det!

Leave a Reply