Deprecated: Hook custom_css_loaded is deprecated since version jetpack-13.5! Use WordPress Custom CSS instead. Jetpack stöder inte längre anpassad CSS. Läs WordPress.org-dokumentationen för att lära dig hur du tillämpar anpassade stilar på din webbplats: https://wordpress.org/documentation/article/styles-overview/#applying-custom-css in /customers/0/3/5/joannahalvardsson.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 6078 tabu – Aspiepower Media
Aspiepower Media

Mediciner vid psykisk ohälsa- Varför är det tabu?

Mediciner vid psykisk ohälsa- Varför är det tabu?

När jag föreläser så får jag ofta frågan om hur jag tänker kring mediciner vid psykisk ohälsa. Jag upplever att det är en stor tabu kring detta ämne. Många vill inte medicinera sin psykiska ohälsa/sjukdom. Jag har även sett flera bloggare som senaste tiden skrivit om att de först valde att inte medicinera sin ångest eller depression men sen gjort det och mår nu bättre.
Jag har ätit mediciner mot psykisk ohälsa sedan jag var 13 år, kanske är det därför som jag inte riktigt förstår varför man inte vill äta mediciner.

Skulle du tacka nej till insulin om du hade diabetes?

Jag tänker så här…. Om du fick diabetes skulle du då säga: ”Nej jag vill inte ha någon medicin, jag klarar mig nog ändå?”. Eller om du har svår astma och inte kan andas utan mediciner skulle du då tacka nej till medicinen? Med de sjukdomarna är det en självklarhet att äta mediciner, man kan ju dö. Varför väljer man då att inte medicinera psykisk sjukdom/tillstånd? Jag skulle inte sitta här i dag om jag inte hade fått min medicin mot bipolär sjukdom. Sanningen är att ca 15% av dom som har den sjukdomen tar sitt liv. Jag kommer få äta mediciner resten av mitt liv. Vissa perioder är det bättre då kan man sänka lite. Vissa perioder är det sämre då får man höja, i dag har jag dubbel dos mot vad jag brukar ha. Men helt utan mediciner skulle jag aldrig våga att vara. Jag har testat det ofrivilligt i två år och jag vill inte leka med mitt liv på det sättet igen.

Handlar det om rädsla?

Jag kan inte faktiskt inte riktigt förstå varför folk är rädda för mediciner mot psykisk ohälsa. Varför är det ett tabubelagt ämne? 3 av 4 har erfarenhet av psykisk ohälsa i dag , egen eller som anhörig. Ändå är det här med mediciner läskigt. Är det för att det handlar om psyket? Att man är rädd för att medicinerna ska förändra en och att man inte ska vara den man är längre? Men hur vet man om det verkligen är så om man inte testat? Jag brukar alltid tänka, vad är det värsta som kan hända? Jo att medicinen inte funkar eller att jag får biverkningar men då är det ju bara att sluta med den. För tänk om jag struntar i att ta den för att jag är rädd och osäker och då inte får veta att mitt liv hade kunnat bli så mycket enklare om jag vågat testa.

Hur är din syn på mediciner vid psykisk ohälsa?

Jag vill poängtera att jag tycker att mediciner är bra och nödvändiga i vissa situationer men att jag också tycker att det vara i en lagom dos. Jag har ju själv varit söndermedicinerad och det tycker jag inte är okej. Men jag upplever att i rätt dos så kan mediciner göra livet så mycket enklare. Hur är din syn på mediciner vid psykisk ohälsa? Har du valt att använda mediciner? Om inte varför?

Uppdatering: Jag tycker självklart att psykiatrin borde fokusera mindre på mediciner och använda andra metoder mer som tex KBT. Men mediciner kan vara ett bra kompenent i rätt dos.


Gillar du det här inlägget? Dela det då vidare så fler kan läsa det.
Följ mig på Bloglovin’ om du inte vill missa inlägg.
Jag postar också mycket innehåll på Instagram och Facebook.

Mediciner vid psykisk ohälsa