Browsing Tag

Ludvig Lindgren

Speedway Vardag

Speedway och sushi

Speedway och sushi

I går eftermiddag åkte jag och Carolina ut till Bergvik en sväng. Jag var så sugen på shusi så köpte med det hem. Annars blev det en lugn kväll i soffan. I går var det äntligen dags för Luddes första match för i år eftersom de två han skulle köra under påsk blev inställda pga dåligt väder.

Vad händer med mig?

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig men innan har jag alltid följt hela matcherna. Jag har följt matcher från styrelsemöten, föreläsningar, akuten och restaurangbesök. Jag uppdaterar alltid innan han ens hunnit in i duschen. Men i går orkade jag inte följa mer än halva matchen sen gick jag och la mig. Borde jag vara orolig för min hälsa nu?;)

speedway-och-sushi

Några tusen fattigare

Jag tog sovmorgon i morse. Jag ställde klockan på tio men vaknade redan vid nio så pallade mig upp och uppdatera den där matchen. Sen tog jag bilen och åkte mot Hagfors. Det första jag gjorde när jag kom fram var att åka och byta till sommardäck. Vi insåg i går att mina sommardäck var helt slut så det fick bli nya däck en sådan där underbar oväntad utgift på X antal tusen.

speedway och sushi

”Du får skynda dig mamma för jag har inte tid med sånt här. Jag har viktigare saker för mig som att sova och äta godis”

 

Baby Speedway Vardag

Allt hänger på mössan…

Allt hänger på mössan…

Som ni såg i går så ville inte Baby ha tomteluvan på sig. Men jag har insett att allt hänger på mössan. Ludde-mössan kan hon ligga och ha på sig i 10 minuter utan att ta bort den. Ligger den i sängen så går hon och lägger sig på den. Det är skillnad på mössa och mössa. Baby är ett äkta fans. Jag tror inte att han trodde att den där mössan skulle bli så populär när han gav den till mig i mars;)

mössan

Speedway Vardag

Intensiv dag och bra nyheter

Det har varit en intensiv dag

Det blev en intensiv dag i dag. Jag jobbade fyra timmar i dag sen åkte jag hem och tvättade. Under tiden tvätten var i maskinen så fixade jag lite bokföring och andra saker i företaget. Sen drog jag i väg på styrelsemöte med Hjärnkoll.

Ludde är klar för Valsarna 2018

I dag möttes jag också av bra nyheter, Ludde är klar för Valsarna nästa år. Eller okej det var ingen nyhet för mig för jag har vetat om det ett tag, haha. Jag har precis avslutat den sjunde säsongen som webbmaster åt honom. Jag började med det när jag hade hel aktivitetsersättning och behövde ha något att göra. De fem senaste åren så har jag sagt att jag inte kan jobba ideellt för tiden inte räcker till. Men på något konstigt vänster så har jag övertalat mig själv att fortsätta innan säsongen dragit i gång igen. Så nu är jag inne på sjunde året fast jag slutat i fem år haha.

Jag måste ha lite speedway i mitt liv

I år har jag bestämt mig för att inte säga något. Vill han ha mig kvar nästa år så stannar jag, men vi har inte hunnit prata om det än. För det är ingen idé att jag säger att jag ska sluta för uppenbarligen stannar jag iallafall. Det är väl bara att inse att jag måste ha lite speedwayjobb i mitt liv för att överleva;)

Tar en vilodag i morgon

På tal om att ha mycket att göra så tar jag faktisk en liten vilodag i morgon. Ska börja dagen med lite sovmorgon innan jag ska åka till frissan och klippa mig. Ska bli skönt att få kapa bort lite hår. Enda planen för dagen förutom det är att jag ska vara på sjukhuset på eftermiddagen och få paraffinbad igen.

Intensiv dag

Hösten är så grå och tråkig så har livat upp den med färgglada naglar:)

Speedway Vardag

Melon och speedway

Kan man spendera en tisdag på bättre sätt än med speedway och melon?

Jag spenderade kvällen i går i soffan med melon och speedway. Det kan inte bli så mycket bättre. Jo att vara på plats men brukar ju bli så jävla kallt den här tiden på året. Då är soffan bättre.

Samtidigt som jag kollade på Smederna-Rospiggarna så följde jag Luddes match på datorn och uppdaterade hans hemsida. Jag tror att min hjärna är lite trött av alla mediciner senaste veckan. För satt och skrev ner namnen på alla som körde och stannade på nr 7 i Indianerna och kom på mig själv att tänka: ”Vem fan är nummer 7?”… Ja Joanna vem är din bästa vän och vems hemsida är det du håller på att uppdatera just nu? Haha förlåt Ludde;)

melon och speedway

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

1 år utan självskadebeteende – Jag klarade det!

I dag är det en stor dag- 1 år utan självskadebeteende

Yay! Jag klarade det! 1 år utan självskadebeteende!
I dag är det 1 år sedan jag fick ett utbrott och skulle åka ut i skogen och dö. Men någonstans har jag ändå fått lite självinsikt. För i stället för att åka ut i skogen så åkte jag och ställde mig på Kumlaanstaltens parkering. För det kan väl inte finnas ett säkrare ställe att vara på än just Sveriges säkraste plats. När man är rädd för att man ska ta sitt eget liv. Jag torkade bort tårarna och tog fram min telefon och skrev ett sms till Ludde med vår hemliga kod. När jag skickar den så vet han att det är på allvar.

Jag kan inte ha honom som en livlina

Det tar två minuter så ringer telefonen och jag ser hans namn lysa på displayen. Under samtalet så säger han saker som förändrar allt. ”Joanna du kan inte ha mig som din livlina. Vad händer den dagen jag inte kan svara? Går du och dör då? Och blir det då mitt fel för att jag inte kunde svara?”, var några av orden han sa. Han fick mig att inse att jag inte bara skadar mig själv, utan även skadar dem som står bredvid och ser på men inget kan göra.

Jag står inte ut med att skada dem jag älskar

Jag kan stå ut med att skada mig själv, men jag står inte ut med att skada dem jag älskar. Så där och då bestämde jag mig, det räcker nu!  15 års självskadebeteende är över, för ärligt talat så har det ju aldrig hjälpt. Varför har jag slösat bort 15 år av mitt liv på att förstöra min kropp? Något jag mår väldigt dåligt över varje sommar, när jag ska gå runt i T-shirt och shorts. I dag är det 1 år sedan jag gjorde så mot min kropp för sista gången. Fem gånger under detta år har jag tänkt tanken på att göra det, men låtit bli. Jag har fått strategier för hur jag ska hantera jobbiga situationer. Och jag har min familj och mina fina vänner bredvid mig som fångar mig när jag faller. Och som hejar på när jag kämpar mig framåt.

Vi tar ett steg i taget

Jag har flera gånger fått höra: ”Ja men det är väl inte så svårt, det är väl bara att sluta skada sig själv!” Personer som säger dessa ord har aldrig haft ett självskadebeteende själv, för då hade de vetat att det blir som en drog. Fast det gått ett år så kämpar jag fortfarande emot impulsen av att skada mig själv, något som jag kommer få göra resten av mitt liv. Så vi tar ett steg i taget. Första målet, 1 år utan självskadebeteende och det längsta uppehållet på 15 år är nu avklarat. Nu satsar vi på nästa mål 1,5 år.

En speedwayförare lyckas med något som psykiatrin inte lyckats med på 15 år

Jag vet inte om det är komiskt eller bara skrämmande att en speedwayförare fick mig att sluta med mitt självskadebeteende, något som psykiatrin inte lyckats med på 15 år. Ludde gillar inte att jag ger honom beröm för han tycker att jag i stället borde berömma mig själv. Det är jag som är stark och det är jag som klarat det här resan. Det är jag som gjort det största jobbet men jag tänker berömma honom i alla fall, för utan honom så skulle det aldrig gått. För bara tanken på att han finns där om det är något och att han blir stolt för varje månad jag klarar, har fått mig att fortsätta kämpa.

Han skuldbelade mig inte

Jag har många gånger fått höra av mina anhöriga att de blir ledsna när jag skadar mig själv och jag vet att jag skulle bli fruktansvärt saknad om jag försvann. Men det har snarare gett mig skuldkänslor och ångest över att jag gör dem besvikna. Men vad gjorde då Ludde som fick mig att haja till, undrar kanske du?  Jag tror att det var enklare att ta åt sig när det var någon med lite distans som sa det. Någon som hade observerat situationen utifrån men inte var mitt i den. Sen tror jag att det var rätt tid, att jag kommit så långt med mig själv så jag kände mig redo att avsluta det här. Han sa helt enkelt rätt ord vid helt rätt tillfälle. Och det viktigaste av allt han klandrade mig inte. Han sa att han förstod att det inte var lätt och att jag inte gjorde det här med flit. Samtidigt som han berättade hur han upplevde situationen och hur han påverkades av den.

Jag vet att det kan vara svårt att ta steget, men kan jag så kan du!

självskadebeteende