Kategori: Okategoriserade

Jag orkar koncentrera mig bättre om jag lyssnar på något när jag jobbar, så de senaste veckan har jag lyssnat på Sanna Brådings bok- För mycket av allt.
Men boken var så bra så har inte orkat släppa den när jag kommit hem, så lyssnade klart på den snabbt.

Redan från början visste jag att Sanna gjort en resa som liknar min, men ju mer jag lyssnar så inser jag hur jävla lika vi är.
Småsaker som att vi båda är skelögda till att hela tiden känna att vi inte är som andra tycker att vi borde vara, och att vi bär på rädslan för att misslyckas.
När jag hör Sannas historia så blir jag tacksam för att jag aldrig testat droger.

Jag har umgåtts med flera personer som använt droger och jag har aldrig fått så många tips på självmedicinering, som jag fått under min tid på slutenvården.
Jag förstår inte riktigt hur psykiatrin tänker när man sätter 18 åriga tjejer med självskadebeteende tillsammans med personer med långvarigt missbruk.

När jag gick igenom min Bipolär-utredning var bland det första de frågade:
”Har du någon gång använt droger eller missbrukat?”
När jag svarar ”Nej aldrig”, så blev de nästan chockade, så vanligt är det att personer med Bipolär sjukdom självmedicinerar.
De enda droger jag testat är de narkotikaklassade mediciner som sjukvården skrivit ut till mig, dom jag knappt använder pga rädslan av att bli beroende.
Så här i efterhand är jag tacksam och stolt över att jag varit så stark och modig så jag valt att säga nej och inte låtit mig bli övertalad att  testa droger.
Jag menar absolut inte att de som använder droger är svaga, men sitter man i rum med flera missbrukar som tycker att du borde testa så är det inte många som pallar att svara ”Nej tack!”

Jag tycker att ni ska lyssna på boken och jag tror att alla kommer beröras.
Även om din personliga flykt inte gått lika långt, så den lett till självskadebeteende, anorexia och droger så tror jag att de flesta av oss haft de här känslorna som hon beskriver.
Och att det är Sanna själv som läser sin bok göra hela historien ännu starkare.
Tack Sanna för att du delar med dig av historia, tillsammans gör vi skillnad!

Foto: Robert Eldrim