Flera av er ville att jag skulle blogga om hur det är att fira jul med Aspergers syndrom. Jag har suttit här och funderat länge på vad jag ska skriva?
För vad ska jag jämföra med? Jag har ingen aning om hur det känns att inte fira jul med Aspergers syndrom, för jag har aldrig fått den möjligheten;)
Jag kan inte säga att så här är det att fira jul med AS, jag kan bara säga hur det är för mig. Och bara för att jag berättar hur min jul ser ut, så betyder det inte att någon annan med AS firar på det sättet, för alla är vi ju olika.
Och ärligt talat tror jag inte att så många med AS skulle klara att fira jul på det sättet som jag gör, inte så många så kallade normala människor heller för den delen, för vår jul är ganska speciell. Vi har alltid firat jul med mina kusiner på mammas sida men under årens lopp har familjen blivit större och större. Det har kommit in sambos/särbos och barn och vi är runt 25 personer som firar jul, beroende på om alla sambos/särbos är med eller ej.Och då är det fem barn i åldern 5-12 år, tänk er för några år sedan när alla barn skulle ha samma julklappar för att inte bli ovänner och alla fick skällande leksakshundar;)
Det här är samma som när jag ofta får frågan: ”Hur ska jag bemöta en person med Aspergers syndrom”. Jag kan inte svara på det, jag kan bara svara hur JAG vill bli bemött.Många tror att vi alla fungerar likadant bara för vi har samma diagnos, men vi är lika unika som alla andra människor. De finns ingen beskrivning på hur alla ”normala” firar jul och det finns heller ingen beskrivning på hur alla med Aspergers firar jul. En del vill vara ensamma, en del gör som mig och firar jul med halva släkten, medan vissa inte ens firar jul alls, oavsett om man har en diagnos eller ej.
Hur firar du jul?
