Aspiepower Media

1 års väntetid på att få en psykolog

psykolog

Så sjukt

Ni som följer mig på Facbook och Instagram har redan läst om det här men det är så sjukt så jag måste skriva om det här med. När jag avslutade kontakten med min psykolog för 1,5 år sedan så var jag livrädd och sa: ”Vad händer den dagen jag kommer behöva en psykolog igen? Risken att jag kommer behöva en är ganska stor, eftersom jag varit inom psykiatrin i 15 år. Kommer jag behöva vänta i flera månader då?”. Dom svarade: ”Nej det är bara att du ringer. Du finns i systemet så du får en tid så fort som möjligt”.

1 års väntetid på att få en psykolog

I dag är den dagen här. Läkaren har skrivit i journalen att jag är i stort behov av en psykolog och att jag ska prioriteras. Ändå får jag svaret att det är 1 års väntetid, har jag tur så behöver jag kanske bara vänta i X antal månader eftersom jag har förtur. Seriöst är de sköna på riktigt eller? I bland känns det som att de vill att folk ska dö så de får ett problem mindre.

Kommer ordna sig

För mig kommer det dock lösas för jag kommer skicka min pitbull efter dom igen (läs pappa) men det är helt sjukt att det får se ut så här. Jag förstår att det är många som behöver hjälp men jag har för i helvete en psykisk sjukdom där 15% av dom som har den tar sitt liv. Jag har 17 års psykisk ohälsa, och 8 självmordsförsök, psykoser och åtta
inläggningar i bagaget. Jag tycker att det räcker med att det gick åt helvete 2015, ni kan läsa om det äventyret här. Om det varit en somatisk sjukdom hade de sagt samma sak så? ”Vänta lite, typ 1 år så ska du få behandling för din livmoderscancer”. Nej jag tror inte det va, hur skulle det se ut?

Resans första meltdown

Bättre rum på Kumla anstalten

Vi är framme i London. Resan hit gick bra trots över 20 mil i vinterväglag till Oslo. När vi kom fram så åkte vi till hotellet. Vi visste att vi bokat ett hotell med låg standard men de har garanterat bättre rum på Kumlabunkern. Extra lyxigt med en järnväg precis utanför fönstret.

Jakten på mat

Sen åkte till Piccadilly circus för att få oss lite mat. Men halva London var där så efter att vi gått runt och letat i en timma efter en restaurang som hade plats för sex personer så hittade vi tillslut en.

Resana första meltdown

Det visade sig vara världens minst NPF-vänliga resturang. Musik ekade i lokalen på en nivå som inte ens hårdrockaren i mig klarade av. Blinkande julbelysning som nästan kunde framkalla ett epilepsianfall. Och grädden på moset, någon som fyllde år och hela sällskapet och personalen sjöng så högt så de nästan hördes genom musiken. Där rann bägaren över och resans först meltdown slog till. (Om du inte vet vad meltdown innebär så kan du läsa en bra beskrivning om det här.)

Gråta på en restaurang

Jag är inte extemt känslig för intryck i vanliga fall och brukar klara det mesta men det här blev för mycket. Så där satt jag inne på restaurangen och grät och kunde inte bestämma mig för vad jag skulle äta för jag kunde inte tänka pga allt oväsen. Personalen glodde för de hade nog aldrig haft en gråtande 30 åring i sin restaurang. Hade lust att skrika att de skulle sluta glo och stänga av musiken i stället. Men jag lät bli. Tillslut fick vi äntligen vår mat.

Kan inte bli värre

Nu är vi tillbaka på fängelset.. öhm jag menar hotellet. Stegräknaren visar 13 000 steg. Nu ska vi sova för tidigt i morgon ska vi åka till Harry Potter museeumet. Det bästa med att första dagen började så här är att nu kan det inte bli värre.

Min insamling till Musikhjälpen

Min insamling till Musikhjälpen

Min insamling till Musikhjälpen

Som jag tidigare skrivit så är årets tema för Musikhjälpen – Alla har rätt att funka. Jag tycker det är viktigt att funktionsnedsättningar lyfts och sjävklart vill jag bidra till detta. Därför har jag startat en insamling och jag skulle bli så glad om ni ville hjälpa mig genom att skänka en liten slant. 1 krona är början på en miljon! Min insamling till Musikhjälpen hittar ni här!

Mot London

Mot London

I skrivande stund sitter jag på bussen till Hagfors. Tidigt i morgon åker vi därifrån till Norge sen flyger vi vidare mot London. Det är jag, mamma, moster och hennes man, min kusin Madde och kusinbarn Nadia som åker.

Harry Potter museeumet

Nadia är ett stort Harry Potter fans så hon fick den här resan i födelsedagspresent. Och vi ska självklart besöka Harry Potter museeumet.

Bebbsangos

Men först till Hagfors för lite Bebbsangos. Mamma var och hälsa på oss under veckan så Baby fick åka med henne hem i onadags så hon slapp åka buss.

Vloggen från prisutdelningen

Vloggen från prisutdelningen

Äntligen har jag tagit mig tid att redigera klart vloggen från prisutdelningen. Ni får hänga med hela vägen från Karlstad till Stockholm och se när jag tar emot priset från prinsessan Sofia. Jag ber om ursäkt för att de skakar men det är Carolina som gråter när hon filmar haha. Ta fram näsdukarna för typ alla gråter när jag får priset;)