Heja svensk psykvård!

Natt till måndag ringde jag till psykakuten. Men efter att stått i kö i 25 min men inte kommit fram så palla jag inte mer och la på.  Jag bestämde mig för att stå ut jag skulle ju få träffa min psykolog i dag. Men väl på öppenvården visade sig att jag inte alls hade någon tid inbokat. Psykologen var inte på plats enligt chefen men han hade en tid inbokad men en annan patient klockan 15, så tack vare mig kunde de ringa och lämna återbud så den personen   ialf slapp åka i onödan.  ”Vi ber om ursäkt någon ringer sig i mitten av januari”, sa den stackars recetionisten.  Jo fast jag behöver ju någon att prata med NU, eller egentligen behövde jag de redan i helgen. Gick ut och ringde mamma som tvinga mig att gå in tillbaka och lämna telefonen till receptionisten som tog min telefon och gick i väg till chefen.  Efter mycket om och men fick jag prata med en sjuksköterska i en halvtimma och fick en tid till en läkare i slutet av januari.