Att medicinera eller inte medicinera Bipolär sjukdom…?
Lever man med olika åkommor så återkommer alltid samma fråga- Ska man eller ska man inte medicinera? Jag tycker att det är bra att mediciner finns för i bland behöver man dem för att må bättre. Men då ska man ha medicinera i en hälsosam dos. Jag har varit sönder medicinerad och jag vill inte hamna där igen, det räcker med att de förstört mig en gång. När jag fick min Bipolär diagnos var det inget tal på om jag skulle medicineras eller ej, det var tom med jag som bad om medicin, Och jag visste vilken sort jag ville ha eftersom jag redan ätit medicinen förut, fast vi då mot psykos och att vi inte visste att jag även hade Bipolär sjukdom. Då kände jag att det inte fanns något val. Jag höll på att bli knäpp. Jag var så hypoman så jag i nästan två månader sov fyra timmar per dygn men ändå studsade runt som en studsboll hög på Red bull. Och samtidigt fylldes jag av fruktansvärd ångest och visste inte vart jag skulle ta vägen för det kändes som något kröp i mig. Då ville jag bara ha medicin och få lugn. Men det är både för och nackdelar med att medicinera Bipolär sjukdom och det kan ta ett tag innan man hittar rätt dos. Medicinen kapar både topparna och dalarna. Och dalarna får den gärna kapa men jag vill ju inte kapa för mycket av topparna för jag gillar ju att vara lite hypoman och kreativiteten som den för med sig. I två veckor hade jag högre dos än vad jag har i dag men då blev jag för lugn, jag kände inte igen mig själv längre. Det gick så långt så jag valde att strunta i att åka hem till Hagfors och kolla på speedway och missade min sjätte match på 25 år, det säger en del om hur jag mådde;) Men nu känner jag att vi har hittat en dos som känns bättre. Nu har dock läkaren förvarnat att jag kan sjunka lite när vi tar bort antidepp medicinen men då får vi höja lite till. Bara vi hittar rätt så blir det nog bra. Hur gör ni som läser min blogg som har Bipolär sjukdom/ psykisk ohälsa, väljer ni att medicinera? Om inte, varför?
Illustration: Maria Lundby Bohlin
