Okategoriserade /

Behöver vi verkligen massa goodiebags?


Just i skrivande stund pågår Barnmässan i Karlstad. 
Som är en av Sveriges största barnmässor.
Precis som förra året har man utsett ett antal VIP-bloggare som ska göra så vi som inte kan gå dit får följa med på mässan på nära håll. Men när jag ser att de i går fick 16 goodiebags så blir jag lite ledsen.
Alltså behöver verkligen en person 16 st goodibags var?
Jag känner bara är det inte bättre att ge de här varorna till mammor som verkligen är i behov av alla produkterna och som har det krisigt av olika orsaker?

Nu säger jag inte att just mamma bloggarna inte har behov av dem. Men 16 goodiebags skulle ge massa ensamstående mammor eller alla flyktingar saker de verkligen behöver och jag tror ärligt att de är i större behov av de här sakerna än bloggarna som får massa gratis saker hela tiden.



Förra året när jag var på Barnmässan fick jag också goodibag, jätte kul så klart. Men eftersom jag inte har några barn så delade jag upp den i tre delar och gav bort sakerna till vänner jag visste behövde sakerna.
Och jag blir varm i hjärtat när jag vet att nu får många användning av de här sakerna i stället  för att de skulle stå i ett hörn hemma hos mig och samla damm.

Nu är det inte bara Barnmässan som öser goodiebags över bloggarna.
Det görs på alla evenemang vi får gå på.
Men jag känner bara varför ska vi som redan ha få mer när det finns massa människor i Sverige som behöver de här sakerna mycket mer?



Bild lånad av Erina, en av barnmässans VIP bloggare. Kolla in hennes fina blogg här

]]>

Joanna är speedwayfantasten från Hagfors som vid 16 års ålder fick diagnosen Aspergers syndrom. Men då var det redan för sent för då hade hon redan försökt att ta sitt liv för första gången. Sen väntade flera år med psykisk ohälsa, psykiatrisk slutenvård och åtta självmordsförsök. I dag har hon hittat tillbaka till livet, flyttat till Karlstad. Utbildat sig till journalist och driver företaget Aspiepower media. Där hon åker runt över hela Sverige och föreläser. Hon delar med sig av sin historia för att hon vill öka öppenheten kring psykisk ohälsa. Men framförallt för att hon vill visa att en diagnos inte behöver vara ett hinder, utan kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp. För det är hon ett levande bevis på.

Lämna ett svar