februari 2015 – Sida 5 – Aspiepower Media

Lyckad föreläsning i går

Går dagens föreläsning gick bra.

Och jag tycker det är skit kul att det redan är 18 anmälningar till den i april fast den knappt är annonserad än.

Så vill du säkra en plats gör det nu för snart kan det vara för sent.

Biljetter bokas här!

När jag kom hem och jag och Krister till pizza hut, man måste ju liksom fira en lyckad föreläsning.

Och han kommer göra så jag rullar fram snart;)

Sen åkte jag hem och tog morfin för att jag grät av smärtor.

Att envisas med att stå på foten (och nej jag står inte still när jag föreläser) i två timmar var inte så smart. Men har precis pratat med reumatologen på telefon och gjort upp en plan.
Ska få mer smärtstillande som jag ska ta vid behov.
Och sen ska det tas nya prover nästa vecka som antagligen kommer vara dåliga.

Jag har vart utan RA medicin i nästan tre veckor och är inne på andra veckan sedan jag starta igen men de kan dröja upp till 4 veckor innan man får effekt.

Så det är bara att försöka över leva två veckor till.
Annars får de bli ett jourbesök och spruta in lite mer kortison i min kropp. Jag hoppas vädret snart blir bättre.
Min kropp behöver värme och vår nu.

Just nu är jag lite arg på mig själv för jag avbokade den där resan till Thailand i april, men jag kanske får plats i mamma och pappas resväska;)

Till alla som undrar varför jag alltid slänger jackan på golvet när jag kommer hem;)

Ska man eller ska man inte berätta att man har en diagnos?

Jag mötts ofta av frågan ”tycker du att man ska vara öppen med sin diagnos”
Jag har bara ett svar på frågan: JA! Om vi inte pratar öppet och visar att vi alla är olika så kommer det heller aldrig bli okej att sticka utanför normen.
Vi vill väll ha en värd där alla känner sig delaktiga på sina villkor?
Ja då måste vi också visa att vi är det. I över fyra år visste bara de närmaste att jag hade en diagnos.
Något vi ångrar idag.
Det hade blivit så fruktansvärt mycket lättare för alla om jag vart öppen från början.
Vi hade sluppit massa missförstånd, ångest, bråk och konflikter. I videon nedan som spelades in i juni 2014 får ni höra hur min klasskompis Karin kände när jag berättade första dagen i skolan att jag har Aspergers syndrom.

Ska man eller ska man inte berätta att man har en diagnos?

Mina årsikter angående namnvalet ”Den som får finnas”

I söndags skrev jag om serien ”Den som får finnas” och om att jag vart orolig över hur de skulle vinkla den.
Eftersom man från början hade kallat den ”Den som INTE får finnas”. Efter detta har två olika personer som på olika sätt medverkat i serien hört av sig till mig och berättat att valet av namn kom från början från ungdomarna själva. De hade gjort en pjäs som hette ”Den som inte får finnas” där av namnet. Men jag tycker fortfarande att ansvaret ligger hos SVT.
Det är trots allt de som gör det slutgiltiga beslutet om vad serien ska heta och förstår inte ungdomarna bättre vilken effekt de kan få så borde SVT ryckt in.
Vilket de gjorde. Men först efter att de blivit överrösta av upprörda människor som än en gång är förtvivlade över att de väljer att göra något om Asperger syndrom och använda ett negativt laddat namn. Och sen tycker jag bara de blir pinsamt när de har någon som twittrar om de som inte ens kan stava till det de gör ett program om. Men som sagt en jättebra serie men än en gång måste medier och bolag tänka sig lite för.
Alla misstag ökar fördomarna.
Och de hjälper inte alltid att göra misstag och be om ursäkt hela tiden.
Utbilda er och gör rätt från början. Jag åker gärna ut till media och föreläser om mina erfarenheter som journalist med en diagnos och tankar om hur de kan bli bättre på att undvika misstagen.