En snöig promenad

Tog med Baby ut på en promenad.

Hon stod ut i 5 min, sen sprang hon allt vad hon orkade mot dörren och ställde sig på bakbenen mot dörren och slog på den och ville in.
Snön är så kall och äcklig.

Hon fick gå in och i stället tog jag en promenad runt området.
Behöver få lite frisk luft i lugnande.
Vakna till lite.
Få bort lite morfinrus.

På  asken står det två tabletter om dagen i två veckor mot svår smärta.
Fick dem utskrivna på akuten en annan gång när axeln bråkade.
Nu har jag tagit en tablett, i går vid lunch.
Jag är helt slut och känner mig väldigt påverkad.
Hur fan menar dem att jag skulle överleva med två om dagen i två veckor och samtidigt jobba 50 % som jag gjorde då?
Förövrigt är jag överdrivet känslig mot alla mediciner något vi alltid är noga med att berätta när jag träffar nya läkare.

På Fass stod det ”medicinen ges ofta till patienter med svårt smärta tex vid cancer i slutskedet” öhm, jo de säger ju en del om hur starka dom är.

Därför har jag knappt rört asken, om det inte hade vart helg så hade jag aldrig tagit dem.
Ne inge mer gift. Men känns som smärtan börjar vända nu.
Om de beror på att kortisonet  tagit rätt så att jag känner mig bättre eller att jag är så smärtstillad, vet jag inte.
Men vi håller tummarna för det första.