Har bäddat ner mig i sängen under värmefilten med fröken B.
Har så himla svårt att varva ner efter en föreläsning, är över speeddad och vet att klockan ringer om 8 timmar och att jag behöver all sömn jag kan få.
Ja då va ännu en lyckad föreläsning avslutad.
Jag blir så glad när folk kommer fram och pratar med mig efteråt och man verkligen märker att de blivit berörda och tagit åt sig det jag sagt.
Jag blir ännu gladare när jag vet att personer i publiken kommer från polisen, ungdomsmottagningen, BUP, och skolor, med andra ord personer som verkligen behöver all kunskap om NPF som de kan få.
Jag känner att jag gjort nått bra, gjort skillnad liksom.
Den känns som allt slit med att plugga 100% och föreläsa samtidigt får en mening.
Och när jag blir erbjuden tre föreläsningar till under kvällen så känns de hela bara ännu bättre:) 
Bild från föreläsningen i Deje
Stygnen i armen är tagna och såret såg bra ut.
Nu är jag hemma en snabbis och får i mig lite mat för om en timma ska jag i väg till Medborgarskolan för att förbereda kvällens föreläsning.
Är trött och sliten och foten värker och jag vill bara ha helg nu.
Saga har skrivit ett reportage om mig och behövde bilder så vi körde en jätte seriös fotosession;) 
