I väntan på bättre tider…

Med morfin i kroppen blev det 9 timmars sömn och vaknade bara fyra gånger av att det pulsera i hela benet. Nu ligger jag i soffan och väntar på att de ska ringa från reumatologen med besked om vad vi ska hitta på.
Jag hoppas att de ska ringa och säga ”Tja kom hit nu på direkt vi har fixat en akuttid på ortopeden nu”. Samtidigt vet jag att det bara är önsketänkande och att det aldrig kommer ske.