Akutoperation mitt i semestern
För 7 år sedan vid den här tiden opererades jag akut på Kungälvs sjukhus.
Två veckor tidigare hade jag sökt hjälp på akuten i Karlstad pga låga magsmärtor.
Läkaren på gyn-akuten såg vätska i buken men sa att det var ”psykiskt” och att de går över.
Mamma ifråga satte hur vätska i buken kan vara psykisk men läkaren var bara otrevlig och jag blev hemskickad med alvedon. Eftersom jag mådde psykisk dåligt och haft ont i magen i flera veckor så intala jag mig tillslut att läkaren kanske hade rätt, en läkare ska ju veta bäst.
Jag bet ihop och ignorerade smärtan och två veckor senare åkte vi ner till Tjörn för att hälsa på några bekanta. Efter tre dagar där blev jag bara sämre och sämre så pappa ringde runt till olika sjukhus. Först till Kungälv, de vägrade ta emot mig och sa att vi skulle ringa till Trollhättan. Där sa de att jag skulle åka hem till Värmland. Hur skulle de gå till när jag kräktes var 10:e minut? Så han ringde Sahlgrenska, de sa att jag skulle till Kungälv.
Efter att ringt runt en timma och jag bara blev sämre och det slutade med att jag svimmade i hallen så körde de in mig till Kungälvs akutmottagning. Jag kräktes i en påse hela vägen och vi fick stanna för att tömma den tre gånger. Väl inne på akuten var det kö för att anmäla sig men när jag svimmade i väntrummet efter 10 minuters väntan så blev det fart på dem och de började ta massa prover.
Sänkan var lite hög men okej så de bestämde sig för att skicka mig på röntgen.
Det enda som syntes på röntgen var att jag hade mycket avföring i tarmen och diagnos blev att jag var förstoppad. Så de gav mig ett lavemang och skickade hem mig, men sa att känns det likadant i morgon när du vaknar så ska du åka till gyn-akuten på Sahlgrenska. Klockan 07 nästa morgon vaknade jag och grät av smärtor så vi begav oss mot Sahlgrenska.
Efter några timmars väntan gjordes en gyn-undersökning och läkare nr två på två veckor säger att det inte är något gyn-fel på mig och skickar mig tillbaka till Kungälv.
Väl framme i Kungälv hade snabbsänkan stigit ännu mer och de bestämde sig för att lägga in mig för misstänkt blindtarmsinflammation. Nästa dag och x-antal morfinsprutor senare hade jag lika ont och de bestämde sig för att kolla med ultraljud. Oftast ser man ingen blindtarmsinflammation på ultraljud men man gör det för att kunna utesluta andra saker.
Men väl nere på undersökning ser läkaren (som jag i dag undrar vart han fick sin utbildning i från) en JÄTTESTOR, JÄTTEFUL blindtarm och nu blir det bråttom.
Upp på avdelningen och läkaren kommer in och säger ”Joanna du har en inflammerad blindtarm som håller på att spricka och vi måste operera dig akut.” Jag ringer till mamma och pappa som är och shoppar på ett köpcentrum en bit bort och säger att de måste komma var på mamma säger ”vi kommer om en halvtimma” och jag bara ”men ni måste komma nu för jag ska opereras akut om 15 minuter”. Det säger bara klicka i andra änden och 10 minuter senare kommer de inrusande i rummet:P
Under tiden har sköterskan försökt ta blodprov på mig för de ville ha mina blodvärden inför operationen men jag är så svår stucken och det var så bråttom så de fick strunta i två rör blod. Ca två timmar senare vaknar jag upp en aning groggy och läkaren kommer och berättar att operationen hade gått bra men att de hade haft fel. Jag hade ingen inflammerad blindtarm, det var faktisk den finaste blindtarmen de någonsin sett påstod dem därför lämna de den kvar. (I dag två operationer senare är den där fula dumma saken fortfarande kvar.) I stället hade de hittade rester av en sprucken cysta på min högra äggstock, fast två läkare gjort gyn-undersökning och sagt att så var inte fallet.
Vätskan i buken var visst inte ”psykisk”. Hade läkaren i Karlstad och läkaren på Sahlgrenska hittat cystan på ultraljud så hade de aldrig opererat mig över huvudtaget, så tekniskt sett gjorde de operationen helt i onödan. Ett år senare ligger jag på operationsbordet igen, fast i Karlstad denna gång och då ska de visa sig att även läkaren i Kungälv hade missat en sak.
För i min mage bredvid livmodern låg en liten ful gallsten och guppade som hade rasat ut när de tog bort gallblåsan tre år tidigare. Av detta har jag lärt mig att läkare vet inte alltid bäst och att jag aldrig mer tänker lyssna när de säger att mina smärta är psykisk. Men jag var mest deprimerad över att mina nytagna navel piercing fick plockas ut pga en akut operation jag egentligen inte hade behövt genomgå:P
Två veckor tidigare hade jag sökt hjälp på akuten i Karlstad pga låga magsmärtor.
Läkaren på gyn-akuten såg vätska i buken men sa att det var ”psykiskt” och att de går över.
Mamma ifråga satte hur vätska i buken kan vara psykisk men läkaren var bara otrevlig och jag blev hemskickad med alvedon. Eftersom jag mådde psykisk dåligt och haft ont i magen i flera veckor så intala jag mig tillslut att läkaren kanske hade rätt, en läkare ska ju veta bäst.
Jag bet ihop och ignorerade smärtan och två veckor senare åkte vi ner till Tjörn för att hälsa på några bekanta. Efter tre dagar där blev jag bara sämre och sämre så pappa ringde runt till olika sjukhus. Först till Kungälv, de vägrade ta emot mig och sa att vi skulle ringa till Trollhättan. Där sa de att jag skulle åka hem till Värmland. Hur skulle de gå till när jag kräktes var 10:e minut? Så han ringde Sahlgrenska, de sa att jag skulle till Kungälv.
Efter att ringt runt en timma och jag bara blev sämre och det slutade med att jag svimmade i hallen så körde de in mig till Kungälvs akutmottagning. Jag kräktes i en påse hela vägen och vi fick stanna för att tömma den tre gånger. Väl inne på akuten var det kö för att anmäla sig men när jag svimmade i väntrummet efter 10 minuters väntan så blev det fart på dem och de började ta massa prover.
Sänkan var lite hög men okej så de bestämde sig för att skicka mig på röntgen.
Det enda som syntes på röntgen var att jag hade mycket avföring i tarmen och diagnos blev att jag var förstoppad. Så de gav mig ett lavemang och skickade hem mig, men sa att känns det likadant i morgon när du vaknar så ska du åka till gyn-akuten på Sahlgrenska. Klockan 07 nästa morgon vaknade jag och grät av smärtor så vi begav oss mot Sahlgrenska.
Efter några timmars väntan gjordes en gyn-undersökning och läkare nr två på två veckor säger att det inte är något gyn-fel på mig och skickar mig tillbaka till Kungälv.
Väl framme i Kungälv hade snabbsänkan stigit ännu mer och de bestämde sig för att lägga in mig för misstänkt blindtarmsinflammation. Nästa dag och x-antal morfinsprutor senare hade jag lika ont och de bestämde sig för att kolla med ultraljud. Oftast ser man ingen blindtarmsinflammation på ultraljud men man gör det för att kunna utesluta andra saker.
Men väl nere på undersökning ser läkaren (som jag i dag undrar vart han fick sin utbildning i från) en JÄTTESTOR, JÄTTEFUL blindtarm och nu blir det bråttom.
Upp på avdelningen och läkaren kommer in och säger ”Joanna du har en inflammerad blindtarm som håller på att spricka och vi måste operera dig akut.” Jag ringer till mamma och pappa som är och shoppar på ett köpcentrum en bit bort och säger att de måste komma var på mamma säger ”vi kommer om en halvtimma” och jag bara ”men ni måste komma nu för jag ska opereras akut om 15 minuter”. Det säger bara klicka i andra änden och 10 minuter senare kommer de inrusande i rummet:P
Under tiden har sköterskan försökt ta blodprov på mig för de ville ha mina blodvärden inför operationen men jag är så svår stucken och det var så bråttom så de fick strunta i två rör blod. Ca två timmar senare vaknar jag upp en aning groggy och läkaren kommer och berättar att operationen hade gått bra men att de hade haft fel. Jag hade ingen inflammerad blindtarm, det var faktisk den finaste blindtarmen de någonsin sett påstod dem därför lämna de den kvar. (I dag två operationer senare är den där fula dumma saken fortfarande kvar.) I stället hade de hittade rester av en sprucken cysta på min högra äggstock, fast två läkare gjort gyn-undersökning och sagt att så var inte fallet.
Vätskan i buken var visst inte ”psykisk”. Hade läkaren i Karlstad och läkaren på Sahlgrenska hittat cystan på ultraljud så hade de aldrig opererat mig över huvudtaget, så tekniskt sett gjorde de operationen helt i onödan. Ett år senare ligger jag på operationsbordet igen, fast i Karlstad denna gång och då ska de visa sig att även läkaren i Kungälv hade missat en sak.
För i min mage bredvid livmodern låg en liten ful gallsten och guppade som hade rasat ut när de tog bort gallblåsan tre år tidigare. Av detta har jag lärt mig att läkare vet inte alltid bäst och att jag aldrig mer tänker lyssna när de säger att mina smärta är psykisk. Men jag var mest deprimerad över att mina nytagna navel piercing fick plockas ut pga en akut operation jag egentligen inte hade behövt genomgå:P
 |
| Svullen och snygg dagen efter operation |