Tack Hagfors och ett känslosamt möte…
Tack för i kväll Hagfors!
Det var ett 30 tal personer som kom och det är bra med tanke på att det är min fjärde föreläsning i Hagfors. Och att skolan lyckats boka in ett föräldramöte exakt samma tid.
Ett känslosamt möte
Det blev en känslosam föreläsning för efteråt kom en kvinna fram och sa ”Du kanske inte känner igen mig men jag är glad att se dig i dag”.
”Jag tror jag vet vem du är. Jag tror det var du som satt bredvid mig i ambulansen påväg till sjukhuset efter mitt första självmordsförsök som 14 åring.”, svarade jag.
Precis så vill jag bli bemött
Det känns väldigt bra att hon kom fram till mig så här 15 år senare. Om jag skulle utbilda ambulanspersonal om hur jag skulle vilja bli bemött efter ett självmordsförsök så skulle jag använda henne som ett exempel. Hon sa att hon kanske inte kan förstå hur jag känner när jag inte vill leva. Men att hon gärna försöker förstå om jag vill berätta. Hon skuldbelade mig aldrig och när jag inte orkade prata om det mer så pratade hon om speedway för det hade jag sagt att jag tyckte om. Trots de tragiska omständigheterna så kunde jag inte bli bemött på ett bättre sätt.
