Tack Autism och Aspergerföreningen för en trevlig kväll!
Efter jobbet åkte jag och åt lunch med mamma som var i stan. Sen åkte jag till sjukhuset för att prova ut tullskydd. Sjukgymnasten sa att min tumme håller på att glida i väg och att det var tur att jag kom nu, innan det behövs operation. Ja det är tur att jag begärde en egenremiss när den tillfälliga läkaren på Rematulogen vägrade ta emot mig och ens kolla tummen för att mina provsvar såg bra ut. Att man ska behöva vara sin egen läkare.
När jag hade fått mitt tumskydd så åkte jag mot Säffle och min Kusin med familj. Där väntade en kock på mig som serverade mig hemmagjorda chicken nuggets.
Tack för Autism och Aspergerföreningen i Värmland och alla som kom för en trevlig kväll. Var ett 60-tal i publiken och ganska blandat med allt från anhöriga, personer med egen Diagnos till personer som arbetar med målgruppen. Fick även vetekudde från Säffle, passar reumatikern.
Sover över hos min kusin i natt så nu har vi fest med nybakade kolkakor, glass och jordgubbar framför tvn.
Det är inte bara att leva med Bipolär sjukdom, det är mycket att tänka på…
Något som händer med mig, jag känner det väl. Det har hänt förut, men jag känner också skillnaden. För nu speedar det i väg men jag är ändå ganska sansad i humöret, har fortfarande kontroll. Innan medicinerna var jag en tickande bomb och det svängde 100 gånger per dag och jag fylldes av ångest. De senaste tre dagarna har jag druckit en energidryck om dagen, ingen bra deal. Samtidigt sover jag mindre, blev 7 timmars sömn i natt trots två sömntabletter. Jag behöver minst 10 timmar för att känna mig som en människor.
Och mitt i allt det här ska jag dra i väg på en miniturné. Där kommer jag att utsättas för stress, träffa nya människor, överösas med kärlek och sova sämre. Alla faktorer som behövs för att riskera att dra i gång ett skov. I höstas valde läkaren att höja medicinen mitt under turnén för att broms så det inte drar i väg, han sa att riskerna var för stora. Det är inte bara att leva med Bipolär sjukdom, det är mycket som man behöver tänka på.
Nu känner jag mig mer speedad än i höstas och har inte ens börjat turnera än. Men jag har en plan… Jag ska försöka överleva dagen och morgondagen sen ska jag åka till Hagfors och bosätta mig där hela helgen och börja äta Zyprexa i några dagar, för att bromsa. Sen gäller det att försöka komma in i rutinerna igen, sova ordentligt, äta ordentligt och inte dricka energidryck. Det här är den största skillnaden sedan två år sedan: att det finns en plan och att jag inte känner mig helt hjälplös när jag känner att det börjar svänga.
Godmorgon kompisar!
I väntar en intensiv dag…. Ska börja med att jobba två timmar på Eldialog. Sen ska jag åka och möta upp mamma för att äta lunch. Sen hem och packa det sista för 14.00 ska jag vara på sjukhuset för att äntligen få prova ut mitt handledstöd. Det skulle ta högst 4 veckor sa dem… Men landstinget kan tydligen inte räkna för tog såklart 8 veckor. Direkt jag är klar ska jag åka till Säffle för klockan 18.00 ska jag föreläsa. Vila får jag göra i helgen;)
Men vet ni vad? Det är faktiskt ingen vanlig dag i dag, för det är nämligen så att världens bästa pojkvän fyller 40 20 år i dag. Hoppas du får en underbar födelsedag även om du inte får spendera den med mig;)
Som ni kanske ser så har bloggen genomgått en extreme makeover under eftermiddagen, vad tycker ni hiss eller diss? Det ska fixas en ny header och lite andra småsaker, men det här får duga så länge. För nu ska jag börja packa och äta mat borde jag med för har 20 points kvar i dag. Haha så kan det gå när man har Aspergers syndrom och ”råkar” fastna i något… Så här fyra timmar senare är det dags att slita sig från datorn;)
I går skrev jag ett inlägg om att jag önskar att hade fått träffa dagens Joanna, redan som 15 åring. Det var många av er som gillade det inlägget och som kommenterade att ni önskat att ni med hade fått träffa dagens er som tonåring.
Då kom jag på att jag ska göra just det! Skriva ett brev till 15 åriga Joanna, med det jag hade önskat att någon sagt till mig när jag var 15 år. Förhoppningsvis sitter det en ung tjej/kille och läser just detta brev och får en gnutta hopp. Jag kan inte ändra mitt liv och det jag varit med om, men kan jag hjälpa en enda person genom att berätta min berättelse så är jag nöjd.
Ett öppet brev till Joanna 15 år:
Hej Joanna! Jag vet att du inte alltid mår så bra, men det kommer inte alltid att vara så. En vacker dag kommer allt att vända. Och dom som varit dumma mot dig kommer att be om ursäkt och istället se upp till dig. Och dom som aldrig ber om ursäkt, det är dom som är svagast inte du.
Du kan inte prata rent och du har svårt för att säga R. Men strunta i dem som retar dig. För om 10 år spelar det ingen roll, för då kommer du föreläsa inför 500 personer. Du kommer prata på ett seminarium på Almedalsveckan tillsammans med Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Och du kommer också få ha ett semesterprat i P4 Värmland, 45 minuter om bara dig och ditt liv. Efter det kommer folk stoppa dig på stan för att säga att du är grym och för att de vill krama dig. De struntar i om du inte kan säga R rent.
Stressa inte
Joanna, stressa inte upp dig över dina betyg och att de inte räcker för att komma in på lärarlinjen. För du kommer ändå inte bli någon lärare. Du kommer testa olika saker men tillslut kommer du hitta vad som är rätt för dig. Du kommer välja att starta eget företag.
Stressa inte heller upp dig för att du inte orkar hålla kopplingen på bilen, när dina klasskompisar skryter om att de övningskört hela helgen. Det kommer ta lite längre tid för dig att ta körkort. Men när du är redo så kommer du köra mer bil än dem. Eftersom du kommer åka över hela Sverige och föreläsa.
Joanna när en kille gjort slut kan du gråta en skvätt, för att sedan gå vidare. Du kommer kyssa många paddor innan du hittar prinsen. Och han kommer inte alls ha långt hår och tatueringar men det gör inget, för han kommer ha den finaste insidan du kan tänka dig.
Diagnoser gör det enklare
Joanna du har precis fått diagnosen Aspergers syndrom, men det behöver inte vara ett hinder. Du kommer behöva lite extra stöd och hjälp, men framförallt behöver du lära känna dig själv och hur du fungerar. När du har gjort det så kan du leva ett vanligt liv som vem som helst. Och tack vare dina superkrafter som diagnosen för med sig, så kommer du komma längre än många av dina klasskompisar.
Joanna, jag vet att du skadar dig själv ibland för att det gör så ont i själen, så du inte vet vart du ska ta vägen. Men sluta upp med det, för det kommer aldrig hjälpa. I stället kommer du få massa fula ärr som du kommer skämmas för resten av ditt liv. Det finns hjälp att få för att sluta, så lyssna på dina föräldrar och BUP när de försöker hjälpa dig. Jag vet att det kan låta som att de inte fattar någonting och som att de är dumma i huvudet. Men egentligen menar de bara väl och gör allt de kan för att försöka göra det så bra som möjligt för dig.
Du har Bipolär sjukdom, utan att veta om det
Du vet inte om det än, men du har en sjukdom som heter Bipolär sjukdom typ 2, och det kommer dröja 12 år till innan du får reda på det. Det är en kronisk sjukdom och folk kommer säga att det är en helvetes sjukdom. Men den behöver inte vara det. Med rätt mediciner och om du lär känna dig själv, precis som med din Asperger diagnos, så kommer ditt liv bli som alla andras. Ditt liv kommer bara svänga lite mer, men du gillar ju att åka berg – och dalbana, så det kommer bli bra.
Vänner kommer, vänner går
Du kommer även märka att vänner kommer och vänner går. Och människor kommer under årens lopp försvinna ur ditt liv. Där och då så kan du inte förstå hur du ska kunna leva utan dem, men det kan du. Och du kommer träffa nya människor och äkta vänner som kommer finnas kvar för alltid- vad som än händer! Dom som väljer att gå för att du är konstig, är inte värda att vara din vän. Joanna, glöm inte att säga tack om du uppskattar något som någon gör. Tänk inte ”Jag gör det en annan gång”… För då kan det vara försent och då kommer du ångra dig resten av livet.
Glöm aldrig ditt eget värde!
Joanna, det viktigaste av allt glöm ALDRIG ditt eget värde! Gå aldrig med på något du egentligen inte vill för att någon annan vill det. Och skit i om dina kompisar skryter om sex. Vill du inte ha det så har du inte det, förrän DU känner dig redo. Låt aldrig någon ta din oskuld för att hen säger att det är coolt att ha sex. Joanna du är värdefull och det finns människor som älskar dig för att du är precis den du är, även om det i bland inte känns så.
Du är en väldigt stark person
Joanna ditt liv kommer inte alltid vara en dans på rosor. Och du kommer behöva gå igenom saker som inget barn ska behöva gå igenom. Men det man inte dör av, blir man starkare av. Och allt du kommer vara med om kommer göra dig till en väldigt stark person som en vacker dag kommer bli något stort!
All kärlek till dig Joanna, och glöm inte att vara snäll mot dig själv! Kram/ Framtidens Joanna
