Jag tycker det är dags att börja lägga fokus på styrkorna som Neuropsykiatriska diagnoser för med sig.
Därför har jag valt att starta kampanjen #NPFpower.
Så en dag i veckan i X antal veckor kommer jag på bloggen och i mina sociala medier lägga upp en bild på en person med en NPF diagnos. Och där kommer personen själv att berätta om styrkorna just den personen har tack vare sin diagnos.
Vill du vara med och öka öppenheten kring NPF-diagnoser?
Maila mig då en bild på dig själv och en text där du kort berättar om styrkorna med din diagnos på info@joannahalvardsson.se
Saga heter jag, 23 år och bosatt i Motala. För fem år sen diagnosticerades jag med Aspergers syndrom. Ett besked som kom som en chock men samtidigt en lättnad eftersom det besvarade flera frågor jag brottats med i många år. Varför passade jag inte in, varför var jag så annorlunda osv. Det dröjde dock länge innan jag kunde acceptera diagnosen. Mest för att den av både mig och omgivningen betraktades som en svaghet. En börda. Först för 2-3 år sen började jag inse att den inte alls behövde innebära svagheter. Tvärtom, den medförde även superkrafter.
Jag har exempelvis ett galet känsligt detaljseende. Jag ser minsta stavfel, ojämn linje, små obetydande händelser i filmer och serier. Listan kan säkert göras längre. Jag har oxå ett skrämmande bra minne gällande årtal, födelsedagar och andra specifika datum, men framför allt gällande fakta. Allmänbildning alltså. Jag samlar i regel på mig en massa information, oftast omedvetet, och det lagras i hjärnan tills det en dag behövs. Familjemedlemmar har till och med gett mig smeknamnet Facit.
På mitt jobb är jag (enligt egen utsago) väldigt plikttrogen och noggrann med att uppdragen blir korrekt utförda, samt duktig på att ta ansvar, om ingen annan betydligt mer utåtriktad person tagit steget först. Då kan jag dra mig tillbaka, vilket gör mig ganska flexibel; jag kan agera både ledare men samtidigt låta mig styras. Vad jag föredrar är dock en helt annan sak.
Det finns tillfällen då jag önskar bort diagnosen, som de dagar dess svagheter tar kommandot. Men samtidigt är den en del av mig. Jag skulle inte vara jag utan Aspergern. Inte den där småroliga, brutalt ärliga, sarkastiska oneliner-leverantören som man antingen tycks älska eller hata.
