Hej alla mina vänner och tusen tack för alla grattishälsningar!
Jag ligger just nu på ett hotellrum på Selma spa i Sunne, haha de gäller att fira stort;)
Haha nej här är för julbord med jobbet så drog hit direkt efter prisutdelningen.
Tusen tack till Bosse Östman som kom och fotade åt mig.
Jag ser ut att ha typ tre magar, men sånt får man väl bjuda på en sådan här dag:D
Nu får jag ÄNTLIGEN berätta hemligheten jag gått runt och hållit för mig själv, de senaste två veckorna!
I Hagfors finns ett HBV-hem i Hagfors som heter Platea och i år har dem 10 års jubileum.
Och för att fira detta har man stiftat ett nytt pris som man from nu ska dela ut en gång om året.
På sin hemsida skriver dem: ”Utmärkelsen Modiga Hjärta delas ut till en person som har civilkurage, värme, glöd, engagemang, som står på de utsattas sida, stöder, hjälper et.c. kort sagt någon som verkligen har ett modigt hjärta!
Genom priset vill Platea visa uppskattning för alla som vågar stå för vad som är rätt även om det är svårt, särskilt barns rättigheter.
Priset är en hyllning till dom som inte tittar bort utan visar sitt mod och civilkurage .”
2016 års mottagare och den första någonsin är JAAAAAG!!!!
I dag fick jag ta emot priset i Hagfors nya innebandyhall och prisutdelaren var ingen mindre än Anders Järnmannen Olsson. Jag tycker det är extra kul att det var just han som var prisutdelare, för jag brukar prata om honom på mina föreläsningar. Anders är precis som jag ett levande bevis på att en funktionsnedsättning inte behöver vara ett hinder och att ingenting är omöjligt, bara olika svårt.
Det här helt sjukt och jag har nog inte riktigt fattat vad som hänt än, även om jag haft två veckor på mig att förbereda mig på de här.
Förutom en fin glasskulptur och ett diplom så är priset att jag får skänka 10 000 kr till en förening eller organisation som jag brinner för.
Jag har valt att skänka pengarna till Föreningen Hjärnkoll i Värmland, så vi kan fortsätta vårt viktiga arbete att öka öppenheten kring psykisk ohälsa.
Det är med stor glädje och stolthet som jag tar emot detta pris.
Tusen tack till Pernilla, Plateas VD.
Tack till dom som nominerat mig och tack juryn.
Och sist men absolut inte minst, tack till er mina bloggläsare som alltid hejar på mig.
Shit va tiden går fort! I dag är det inte bara 4 år och 5 månadersedan jag och Henrik träffades, det är även 2 år sedan jag tog körkort, va hände? Prövotiden är över nu! Så här i efterhand så kan jag ju tycka att det var ganska onödigt att jag sköt de framför mig i tio år. Jag läste max tio sidor i boken och de gånger jag övningskörde under de här tio åren går nog att räkna på två händer. Men jag var inte mogen då, jag hade fullt upp med att orka överleva och hade inte energi över till att försöka ta körkort. Sen kom den dagen då jag var på arbetsintervju och fick frågan: ”Har du körkort?” Jag svarade ”Jag jobbar på de”… Haha ja jag hade ju jobbat på det i tio år. Så direkt jag klev ut genom dörren så gick jag direkt till körskolan och skrev in mig. Nu hade jag bestämt mig och nu var jag redo.
Jag hade min första körlektion i juli och redan då undrade jag ”När får jag körkort”, fast jag knappt kunde starta bilen. För mig var det viktigt med tydliga mål och planering och det var något min körskolelärare förstod. Så första målet var att kunna köra inne i stan vid höstlovet. Det målet klarade jag redan två veckor senare (början av augusti). Nästa mål blev att klara bromsprovet innan halkbanan till höstlovet (de klarade jag i september). Och veckan innan höstlovet klarade jag halkbanan. Det jag själv trodde jag skulle ha svårast för var teorin men det var det aldrig några problem med. Man måste ha 57/62 för att få godkänt, jag fick 52 på första försöket.
Det som var mitt största problem var att få kopplingen att fungera. Därför valde jag tillslut att skita i det och bara ta kökort för automat. Vilket betyder att jag har villkor på mitt körkort att jag inte får köra manuella bilar. Vill jag uppgradera mitt körkort så kan jag när som helst, genom att göra en uppkörning med manuell bil. Dock är det inte enda gång på två år som önskat att jag kunnat köra manuell bil.
Så här med facit i hand så gjorde jag rätt val eftersom om jag fick opera min fot två dagar senare. Det var inte så konstigt att jag inte fick kopplingen att funka eftersom senan i foten var av. Jag fattar inte ens hur jag lyckades köra bil med den över huvudtaget:P. Eftersom min fot bråkat i över två års tid och jag gick ett helt jävla år med gips så var det verkligen rätt beslut att ta automatkort. Det har gjort så jag kunnat köra bil under hela tiden. Men hade jag satsat på manuellt körkort så hade jag troligen hållit på med mitt körkort fortfarande. Eftersom min fot fortfarande inte är helt bra och jag kan fortfarande inte sköta kopplingen.
– Berätta om din diagnos, om körskolan inte vet om att du har en diagnos så kan de inte heller erbjuda dig stöd.
– Kolla runt och kolla vilken erfarenhet körskolorna i din stad har av undervisning för personer med NPF-diagnos och vilket stöd de kan ge dig. Välj inte den billigaste körskolan utan den som du tycker känns bäst.
– Be om att få göra studiebesök på körskolan du är intresserad av för att få känna in hur den känns.
– När du blivit lite van så testa att kör med olika körskolelärare för att bli van med köra med någon du inte är van. För på uppkörningen kommer du ju troligen få köra med en helt främmande person.
– Våga säg till om något inte känns bra. När vi hade garagelektion så fick jag en person som var väldig otydlig och virrig och jag kände att jag lärde mig inting. Men när jag berättade det så fick jag gå på en ny garagelektion med en annan lärare, helt gratis.
