Om exakt 50 dagar blir jag arbetslös.
Det är ingen oväntat jag har vetat om i ett år att det antagligen skulle bli så.
Min anställning går ut och Karlstad kommun har som policy att inte anställa någon men lönebidragsanställning på mer än ett år.
Den 10 mars, dagen efter min sista arbetsdag har jag en tid hos arbetsförmedlingen för att skriva in mig. Och jag undrar bara vilket fack de ska sätta mig i den här gången?
För det är så det känns, att man hela tiden letar efter ett förvarnings-fack att göra av mig i ett tag. Det kan vara en praktikplats, en lönebidragsanställning, eller studier, men det varar bara för en stund sen är vi tillbaka på ruta ett igen.
Vi kommer aldrig någonstans, jag får aldrig chansen att komma ut i samhället på riktigt för jag tumlas bara runt i Arbetsförmedlingen och försäkringskassans system.
Jag är 28 år om mindre än en månad och jag har aldrig haft ett riktigt jobb.
Eller jo de har jag ju, jag har föreläst och jag har frilansat och då arbetat på samma villkor som vem som helst. Men jag har aldrig haft en riktigt anställning som varar över en längre tid, som inte är en lönebidragsanställning.
Jag klandrar ingen arbetsgivare, självklart ska de utnyttja möjligheten att ha mig på lönebidrag för det finns ju en anledning till att dom kan ha det. Och det ger ju faktisk mig möjligen att få ha ett jobb som alla andra fast mina odds är lite sämre eftersom jag inte kan jobba mer än 50% och ofta är sjuk. Lönebidragsanställningar är bra! Men själva systemet är inte bra.
Man pratar hela tiden om att vi ska jobba långsiktigt men när varje anställning är slut så är vi ju tillbaka där på ruta ett igen och letar efter ett nytt fack att stoppa in mig i ett tag.
Är det långsiktighet? Är det så här livet ska se ut för oss med funktionsnedsättningar?
För jag vet att jag inte är ensam om det här.
Har även plockat lite i lägenheten, man ser till och med golvet i sovrummet nu. Och boendestödet är välkomna i morgon. Till kvällsmat blev det lax och efter 6,5 år har Baby tydligen börjat tycka om det. Hon var så ivrig så hon slog kullerbyttor mellan fötterna på mig när jag försökte gå med tallriken till bordet.
Nu blir det chill i soffan innan det är dags att ta kvällen.
