Aspiepower Media

Medicin-tankar

From i morgon ska jag börja trappa ut min antidepressiva medicin.
Tydligen ska man absolut inte äta den medicinen om man har Bipolär sjukdom, då den gör så man blir hyper då. Behöver jag säga att jag ätit denna medicin i över 2 år nu?

Sakta ska den trappas ner. 
En halv tablett i en vecka, sen en halvtablett och ingen tablett varannan dag i en vecka, sen ut.
Jag är förvarnad att ett av utsättnings symtomen kan vara att man mår sämre och blir låg.
Den nya medicinen ska finnas som skydd, men mår jag dåligt ska jag ringa akuten direkt.
Eventuellt kommer de behöva sätta in en annan medicin nu när de tar bort denna men det får framtiden avisa först ska den ur kroppen.

Det kommer bli lite pussel med nya mediciner nu ett tag framöver men tillslut blir det nog bra.
Läkaren sa att det viktigaste är att jag försöker sova och vakna samma tider varje dag och sköter maten. 

Sitter just nu i soffan och mummsar varmchoklad och väntar på att medicin ska börja värka så jag blir trött och kan gå och lägga mig, två timmar tar det.

I morgon ska jag ge mig ut på äventyr.
Jag ska jobba i Kristinehamn.
Det största äventyret kommer bli att hitta rätt.
Men det blir nog bra, det finns ju GPS;)




]]>

Tiden susar i väg

Dagen fyra arbetstimmar gick väldigt snabbt. 
Det är väll ett tecken på att man har ett roligt jobb, tiden susar i väg.

Efter jobbet åkte jag hem och slängde i mig en matlåda innan mitt boeendestöd kom en snabbis.
Sen skulle jag i väg till nästa möte med läkaren, hur det gick kan ni läsa i inlägget nedan.

Nu blir det en lugn kväll som vanligt.
Har bäddat ner mig i soffan och ser på tv och bara är.



Har börjat målat igen också.

Hur man firar att man fått en diagnos- med rosa bullar!

]]>

Jag har bipolär sjukdom!

Jag har bipolär sjukdom
Jag hade rätt, jag har Bipolär sjukdom!

I dag sattes diagnosen Bipolär sjukdom typ 2, på öppenvårds psykiatrin i Karlstad. Jag känner en lättnad. Jag kanske borde känna en rädsla eller vara ledsen, jag har trots allt en obotlig psykisk sjukdom. Men jag känner bara lättnad. Äntligen förstår jag varför det i bland blir så tokigt. Äntligen förstår andra varför jag ibland beter mig som jag gör. Det öppnas nya dörrar och jag kan få hjälp med hur jag ska hantera min sjukdom. Äntligen kan jag få lite lugn. En Facebookvän skrev för ett tag sedan att Bipolär är ”en helvetets sjukdom”. Mitt liv är inte ett helvete. Det kommer aldrig få bli ett helvete. Visst har sjukdomen ställt till med tokigheter i mitt liv.
Men under mina hypomaniska perioder har jag även ställt till med MÅNGA BRA tokigheter. Tokigheter jag inte vill vara utan.

Jag är inte bipolär sjukdom…

Jag är Joanna.
Jag är journalist.
Jag är föreläsare.
Jag är bloggare.
Jag är dotter.
Jag är kusin.
Jag är flickvän.
Jag är matte.
Jag är granne.
Jag är en speedwaynörd.
Jag är en Dregenfantast.

Jag är en jävligt massa saker men jag ÄR inte Bipolär.
Jag lever med Bioplär sjukdom och livet blir vad man gör det till och mitt liv kommer ALDRIG att bli ett helvete.
Nu kör vi, mot nya äventyr!