Aspiepower Media

Mina åsikter om det ”Den som får finnas”

Foto: SVT
Från början var jag lite rädd.
Kunskapen om Asperger måste spridas.
Och ett sådant här program kan vara skit bra.
Men det kan även bli katastrof och fördomarna ökar om de vinklar det på fel sätt. Allt låg i SVTs händer.
Och när jag såg att de från början tänkt kalla serien ”Den som inte får finnas” så blev jag bara ännu mer rädd. De borde döpt den till ”Det som MÅSTE finnas”.
För hur kul vore världen om vi Aspies inte fanns?
Visste ni att personer som tex Leonardo Da Vinci, Elvis, Beethoven, Shakespeare, George Washington och Albert Einstein troligen hade Aspergers syndrom? Jag blev glatt överraskad av första avsnittet.
Jag tycker de lyckas väldigt bra.
De har valt personer som jobbar och studerar och visar att vi kan faktiskt också.
Men i bland kanske vi behöver lite extra stöd med vissa saker. Jag gillar även hur de visar hur många av oss är väldigt kreativa och blir väldigt duktiga på det vi gör.
Men även om man har sociala svårigheter så kan man småprata och vara social, fast på våra villkor.
Och att man kan öva och träna på sådant som är svårt.
Man kan inte ta bort diagnosen men man kan lära sig att leva med den. Tycker även att det är bra att de inte döljer ärr och självskadebeteende och visar den nakna sanningen om hur det kan bli för att vi måste kämpa för att bli en del av samhället. ”Jag kommer aldrig kunna leva normalt. Jag är så störd i huvudet så det kommer aldrig gå”, säger Isabelle i serien.
Hon är inte störd i huvudet.
Det är samhället som är stört så vi inte passar in.
De måste vi ändra på.
Tillsammans kan vi göra skillnad. Missa du första avsnitten?
Klicka här för att se det på SVT play!
]]>

Äventyr…

I dag har vi vart ute på äventyr…

Först fick Baby två nya kompisar ute på altanen….

Sen gick vi på promenad och Baby blev lycklig över att snön har smält så man kan äta gräs….

Sen blev hon arg för att det finns snö kvar….

Sen övningskörde vi lite…
Men Baby tyckte det var roligare att vara kartläsare….
Sen hittade hon en ny favoritplats och vägrade gå ur bilen:P

]]>

Premiär av ”Den som får finnas”

I kväll klockans 19 ska vi alla bänkas oss fram tvn och sätta på SVT 2 och kolla på ”Den som får finnas”.

En svenska dokumentär där vi kommer få följa nio unga människor med Aspergers syndrom.
Och nej jag är inte med i denna serie som många visst fått för sig:P
Den här gången slipper ni mig;) Men jag tycker det är jättebra att det gör sådana här program och nu håller jag alla tummar jag har för att de verkligen gjort ett bra program och inte skapar mer fördomar.
Kommer berätta mer om mina tankar om programmet efter sändning. Efter programmet kommer man kunna chatta med experter om Aspergers syndrom.
Klicka här för att läsa mer.

]]>

En vecka som singel….

Det har nu gått en vecka sedan Henrik valde att lämna mig.
Jag är ganska stolt över mig själv och hur jag klarat situationen. Vem som helst blir ledsen när ett förhållande tar slut efter nästan tre år.
Men när jag faller har jag en förmåga att falla lite djupare än de flesta.
Mina tidigare separationer har slutat med återfall med självskadebeteende och besök hos psykakuten.
Den här gången har jag inte ens behövt ta en tablett lugnande. De handlar inte om att jag är mindre ledsen den här gången snarare tvärt om.
Det här är mitt mest seriösa förhållande och ett tag trodde jag att jag skulle leva med honom för alltid.
Sen tog det bara stopp, tvär stopp. Men skillnaden mot tidigare är att nu har jag strategier.
Man får vara  ledsen.
Det är helt normalt. Men jag försöker hela tiden ha folk omkring mig och försöka låta vardagen rulla på som vanligt så mycket det går.
Jag får inte fastna i tankarna. Men skulle jag göra det så vet jag att det ligger en ask Sobril i väskan och väntar på mig.
Den här gången väntar jag inte tills jag brister.
Jag tar den där tabletten när jag behöver ta den.
Det är okej om jag är drogad i någon dag.
Jag tillåter mig själv att vara det. Och om tabletten inte hjälper så ringer jag till psykakuten INNAN jag börjar skada mig själv.
Jag ber om hjälp.
Det finns hjälp att få.
Jag kan få träffa en doktor och få starkare lugnande för stunden.
I bland behöver alla lite extra hjälp.
I dag tar jag emot den innan det gått för långt.
Innan själen går sönder.
Den största skillnaden är- att i dag vill jag vara frisk.

]]>

Djungelsafari…


Jag och Baby började dagen med att pussas…


Sen gick hon ut i djungeln på djungelsafari och kom hem och berättade att det växte bananer i djungeln….

Jag åt wienerbröd till frukost och låtsades att jag tål gluten….

I dag blir det en lugn dag.
Kroppen värker.
Får nog  ringa Dr T på reumatologen under veckan.
Känner hur varenda muskel och senfäste i hela ryggen och nacken börjar bli inflammerade nu.
Kanske dags att spruta lite korrosion igen. Jag ser fram emot att få komma till reumatologen.
Jag vill visa min fot.
De vet att jag blivit opererad men inte vad de hittade.
Jag tror de kommer förlåta mig nu för jag var där för några månader sedan och skrek i korridoren för att jag inte fick vård.

Jag tror man får skrika när man gått med en sena som är kluven på mitten och växt fast i ett ben i fyra månader.
De borde köpa en förlåt för att vi inte lyssnade på när du sa att nått var av tårta till mig nu;)


Sen vill vi tacka för alla era fina hälsningar till Råttis i samband med gårdagens akut operaton.
Han mår bra efter omständigheterna han är bara lite mörbultad.
Men jag tror han är på bättringsvägen för han och Baby hade en brottningsmatch ute i hallen nyss:P
]]>