Jag känner mig kränkt
När jag träffade Ulla idag plockade jah fram expressens artikel om att Gillberg snart tror att man kan bota autism.
Artikeln är skriven i september men det är först nu när den sprids på facebook som jag hittade den. Hon böjande läsa, hon suckar, hon skakar på huvudet och hon säger herregud. Jag var inte den enda som reagerade på deras negativa ordval när de skriver om diagnosen. ”Bota”, ”lider”, ”inte fungera som den ska”, ”bli totalt förändrade i normaliserad riktning”, ”de drabbade familjerna”.
Det låter som de stackars familjerna blivit drabbade av pest.
Men sanningen är att de lyckliga familjer blivit ”drabbade” av en familjemedlem med en underbar speciell personlighet. Jag förstår att det faktisk finns barn med ”grov” autism som lider av det och skulle må bra om de fanns medicin som lindade symtomen.
Men den som skrev den här texten glömde att begreppet autism innefattar en bred grupp människor.
För alla är det inte handikappande och begränsande med en diagnos. Och jag blev kränkt när jag läste artikeln. Man kan inte ta för förgivet att alla vill bli botade.Jag är stolt över min diagnos utan den skulle jag inte vara jag och jag vill inte vara någon annan. Jag kämpar dagligen för att få bort den negativa attityden och deras negativa ordval i artikeln är ingen hjälp på vägen.
Medias negativa bild smittar av sig på personer som inte vet vad Aspergers syndrom egentligen är.
Varför visar sällan median de bra sidorna av diagnoserna?
Tex om en känd idrottsman/kvinna gör något olagligt så skrivs det ofta om att personen har en NPF diagnos eller lider av psykisk ohälsa.
Men om personen vinner OS är det ingen som skriver att det är tack vare dennes diagnos. Jag bestämde mig för att maila expressen och berätta hur jag kände, om jag får nått svar återstår att se….
Artikeln är skriven i september men det är först nu när den sprids på facebook som jag hittade den. Hon böjande läsa, hon suckar, hon skakar på huvudet och hon säger herregud. Jag var inte den enda som reagerade på deras negativa ordval när de skriver om diagnosen. ”Bota”, ”lider”, ”inte fungera som den ska”, ”bli totalt förändrade i normaliserad riktning”, ”de drabbade familjerna”.
Det låter som de stackars familjerna blivit drabbade av pest.
Men sanningen är att de lyckliga familjer blivit ”drabbade” av en familjemedlem med en underbar speciell personlighet. Jag förstår att det faktisk finns barn med ”grov” autism som lider av det och skulle må bra om de fanns medicin som lindade symtomen.
Men den som skrev den här texten glömde att begreppet autism innefattar en bred grupp människor.
För alla är det inte handikappande och begränsande med en diagnos. Och jag blev kränkt när jag läste artikeln. Man kan inte ta för förgivet att alla vill bli botade.Jag är stolt över min diagnos utan den skulle jag inte vara jag och jag vill inte vara någon annan. Jag kämpar dagligen för att få bort den negativa attityden och deras negativa ordval i artikeln är ingen hjälp på vägen.
Medias negativa bild smittar av sig på personer som inte vet vad Aspergers syndrom egentligen är.
Varför visar sällan median de bra sidorna av diagnoserna?
Tex om en känd idrottsman/kvinna gör något olagligt så skrivs det ofta om att personen har en NPF diagnos eller lider av psykisk ohälsa.
Men om personen vinner OS är det ingen som skriver att det är tack vare dennes diagnos. Jag bestämde mig för att maila expressen och berätta hur jag kände, om jag får nått svar återstår att se….
