Om att inte kunna vara med på friluftsdagar
På torsdag har vi friluftsdag och skolan har hyrt slalombacken i Kil och man kan åka allt från slalom, skridskor till pulka.
I dag landade ett läkarintyg i min brevlåda, läkaren tyckte inte att det var en bra idé att jag skulle va med på någon av dessa aktiviteter med min axel. För då finns risken att jag får åka ambualns därifrån med en axel som hänger på helt fel ställe, så kul ska vi inte ha.
Att överhuvudtaget vara ute en hel dag är inget som är bra varken för mina leder eller mitt immunförsvar.Så när jag själv kom med förslaget om simning kunde vara ett bättre alternativ så höll han med.
Så efter att ha pratat med lärarna så har jag fått dispens, jag slipper den riktiga friluftsdagen och ska i stället gå till Sundsta badhus och simma.
Om jag kan simma återstår att se. Jag kan ju alltid simma med en arm.
Men har rört armen så lite som möjligt nu efter kortisonen och på torsdag blir första jag anstränger armen på riktigt på en vecka.
Men funkar det inte att simma så är det ju ändå bra träning att bara stå och röra på den i vattnet utan motstånd. Vissa är avundsjuka på mitt läkarintyg, men jag tycker faktisk att det är lite synd.
Jag tycker att friluftsdagar är mysiga, kanske beror det på att jag fått stå över så många under mina skolgång så jag inte hunnit tröttna.
Bjuder på några bilder på min senaste friluftsdag på Hovfjället 2010 :
Ett tips: Färga inte håret rött innan en svettig aktivitet som typ slalom, folk tror att du slagit ihjäl dig:P
Förstod inte varför de gjorde ont i tårna förrän jag kom hem och tog av mig strumporna, sluta med att båda naglarna ramla av, ja ni ser friluftsdagar är livsfarliga;)
