Nu är jag hemma igen och de fyra första timmarna är gjorda.
Det känns jätte bra och jag har nu berättat för min klass att jag har aspergers syndrom och dem tog de bra.
Kom till med fram några efteråt och ställde frågor och det tycker jag är ett bra tecken för undrar man saker så betyder det att man lyssnat och tagit åt sig.
Men det här blir nog bra det här:) Nu ska jag ta en dusch och krypa ner i sängen för i morgon ringer klockan 06.40 🙂
Eskimåer använde kylskåp för att hindra att maten fryser. 
Källa: Roligfakta.se
Bilden är lånad från Weheartit
Ja ni mina kära vänner i dag är en stor dag, dagen jag väntat på i över 1 månad. Om 5 timmar sitter jag i Samlingssalen på Molkoms folkhögskola på upprop.
Sist jag var inne i den där salen så föreläste jag för skolans elever 70st x två föreläsningar.
För bara några år sedan var första dagen i skolan det värsta jag visste.
Att behöva gå dit helt själv och inte känna någon och inte ha en aning om vem som ska börja i ens klass.
Vad kommer vi få göra?
Vart ska jag sätta mig?
Kommer någon att prata med mig?
I dag bryr jag mig inte ens om att va nervös.
Jag vet att folk kommer prata med mig och jag skulle kunna gå fram och ta över rektorns roll och sköta hela uppropet.
Jag har utvecklas enormt sedan jag satte min fot på Molkoms folkhögskola för första gången för 6 år sedan.
Det har hänt massa på utsidan under dessa 6 år, men den största förändringen har skett på insidan. 
