Jag borde sova nu men än en gång har jag glömt att ta medicinen i tid.
Så nu ligger jag och gosar med fröken B och väntar på att den ska få effekt och göra mig trött.
Jag måste försöka lära mig att leva ett nytt liv, ett bättre liv.
Få in nya rutiner och lära känna min sjukdom.
Om jag nu ens har en sjukdom?
Men jag utgår från att jag har Bipolär sjukdom, allt blir så mycket enklare då.
Och har jag inte så jag kan få en diagnos så har jag iallafall väldigt grova drag, det är en sak som är säker.
Efter fyra dagar med dubbel dos medicin, 100 mg seroquel känner jag redan skillnad.
Det har hänt saker de senaste dagarna som gjort mig ledsen.
Riktigt ledsen. Men jag har bara blivit lite ledsen.
I vanliga fall skulle jag ha brutit ihop och fått panikångest.
Nu gråter jag några tårar, sen är det över.
Medicinen ger mig skydd, både uppåt och neråt.
Jag kan inte falla och jag kan inte flyga igenom taket.
Jag känner mig trygg.
Jag är fortfarande svajig.
Jag blir arg för småsaker men det känns att det händer saker.
På tisdag ska det höjas 50 mg till, måldosen är 200 mg om två veckor.
Läkaren tror att det är en bra dos för mig.
Vi får se.
Jag hoppas jag slipper biverkningar.
Men vi får se vad som händer, den här resan har bara börjat.
Annars har det vart full rulle hela dagen.
Lek och bus med Elina den fina.
Febern är nere i 37,5 men känner mig lite rasslig i halsen och har ett tryck över bröstet. Vilket jag alltid får när jag är förkyld eftersom jag har förkylningsastma.
Får pimpla te med honung, halstabletter och alvedon tills på tisdag.
Förutom marknad, speedway och bus så har jag även hunnit med lite shopping på Cecilias så nu har jag iallafall något att ha på mig när jag åker till småland.
