I 11 dagar har det varit tyst här.
Det blev lite för mycket och jag kände att jag måste fokusera allt på mig själv och lade bloggen åt sidan.
Som ni vet så har jag mått sämre ett tag och bråkat med psykiatrin för att få någon att prata med.
De hela slutade med att jag bröt ihop totalt.
Men i stället för att se det här som ett misslyckade väljer jag i stället att se framgångarna.
7 år, klarade jag mig mer eller mindre själv utan att klappa ihop totalt, 7 år!
Just nu händer väldigt mycket i mitt liv.
Jag är inne i en ny fas och ny diagnos utredning är på gång och jag försöker än en gång hitta mig själv.
Efter att haft misstankar om det i 7 år kläckte jag ur mig på psykakuten ”Kan jag vara bipolär?”
Läkaren kollade på mig och lyssnade noga när jag berättade om saker jag aldrig berättat om tidigare.
I perioder är jag galet aktiv.
Jag
slåss mot TV 4 och jag flänger runt i halva Sverige med en sena av
i foten,.
Jag behöver knappt någon sömn alls.
Både ni och jag tycker att jag är
ganska cool och tuff.
Självförtroendet är på topp, inget kan
stoppa mig.
Ni upplever att jag är himla stark men
egentligen är jag antagligen hypomanisk.
Andra perioder kraschar allt
samman.
Allt känns meningslöst och självförtroendet är som
bortblåst.
Jag vill bara dra täcket över huvudet
och sova.
Depressionen har tagit över min kropp.
Jag är en känslomänniska.
Jag
växlar snabbt.
Jag blir lätt arg och skriker rakt ut.
Jag kan skratta ena stunden och nästa
gråta.
Mitt liv är en stor berg och dal-bana
det går rakt upp och rakt ner.
I perioder har jag haft psykotiska
drag.
Jag har hört och sett saker som inte finns.
Jag blir
paranoid och känner mig förföljd.
Just nu misstänker läkarna att jag har Bipolär
sjukdom typ 2.
Bipolär hette tidigare manodepressiv sjukdom och finns i flera olika typer.
Några procent av befolkningen, betydligt fler än man tidigare trott, drabbas av återkommande depressioner varvade med hypomanier vilka aldrig utvecklas till några egentliga manier som vid typ 1.
Läs mer om det här!
Om jag kommer få en ny diagnos återstår att se just nu går jag hos en psykolog varje vecka.
Jag kommer fortfarande ha kvar min Asperger
diagnos, men jag kanske får en diagnos till.
Vissa beskriver Bipolär som ”en
helvetets sjukdom” men även om det kan vara en svår sjukdom så
känner jag en lättnad.
Jag är inte galen det finns en anledning till att jag känner mig galen ibland.
Jag är fortfarande samma person oavsett om jag har två diagnoser eller ej, jag
är fortfarande Joanna.
Men helt plötsligt kommer nya dörrar att öppna sig.
Jag får nya verktyg och strategier och
hjälp för hur jag ska hantera sjukdomen för att den inte ska bli
just ett helvete.
Nu ska ni få följa med på min nya
resa.
På Jakten efter att hitta mig själv och försöka att få ett
mer balanserat liv.
För en sak vet jag.
Oavsett om jag får en ny diagnos så är jag inte bipolär.
Jag är inte Aspergers syndrom.
Jag är inte Reumatism.
Jag är Joanna, journalist, matte, flickvän, dotter, föreläsare, fotograf, speedwaynörd, Dregen fantast och en diagnos kommer aldrig att få ta över mitt liv!
Nu kör vi!
