Nu har det gått 6 veckor sedan jag klev ut från Molkoms folkhögskola med examens beviset i handen.
Ja då var jag journalist då, men nu då?
Redan dagen efter skrevs jag in på arbetsförmedlingen som arbetssökande. Men samtidigt sa handläggaren åt mig att nu ska jag vila i några månader innan vi börjar med att söka jobb.
Jag hade 100 % under ett år. En nivå min kropp egentligen inte klarar vilken resulterade i att jag var sjuk mer eller mindre hela tiden och spendera många timmar på sjukhus.
När jag började i Molkom så fick jag lägga min aktivitetsersättning vilande eftersom man inte får ha den när man pluggar en yrkeslinje. Men redan från början visste vi att aktivitetsersättningen gick ut i juni 2014.
Läkarintyg och allt var inskickat redan i maj och både jag och mina läkare vet att jag bara kan jobba max 50% för att det ska funka i längden.
Men även om jag hade två bra läkarintyg (både från psykiatrin och reumatologen) så ville man inte ta ut segern i förskott. Men förra veckan landade beskedet i brevlådan jag är beviljad 50% aktivitetsersättning tom juni 2016.
En stor lättnad.
Så nu är tanken att jag ska jobba 50% men arbetsmarknaden är tuffa för alla just nu.
Men det är extra tufft om man bara klarar att jobba 50%, man blir undan plockad redan från början.
Fast grejen med mig är att jag jobbar 100% fast på bara 50% tid- min asperger styrka.
Så det handlar bara om att jag ska få chansen att visa vad jag går för.
Min 5 veckors praktik på Länstidningen Värmlandsbygden är ett bra exempel:
Under 5 veckor fick jag 17 reportage publicerade var av 10 helsidor och då var jag sjuk i 4 dagar.
Bara jag vet vad jag ska göra så lägger jag ner 120% på det jag gör och det går fort som tusen, jag är som en liten duracellkanin.
Förhoppningen är att jag ska få en längre praktikplats med hjälp av arbetsförmedlingen och på så sätt få in foten på marknaden.
Har varit på en intervju med ett ställe som är intresserade men ska få ett slutgiltigt svar i slutet av augusti, så återstår att se vad de säger annars får vi leta vidare.
Men jag är inte orolig för framtiden, jag vet att det kommer ordna sig för mig.
Och drömmen är att någon gång i framtiden kunna starta eget företag och leva på att föreläsa och frilansa som journalist. Just nu går det inte riktigt ihop att leva helt på föreläsningarna och samtidigt vill jag inte bara göra det heller. Jag vill jobba inom media på något sätt, om de är på tidning, tv, eller radio är jag inte riktigt säker på ännu:)
Så det blir fortsatt vila och körlektioner i en månad till tills den eventuella praktikplatsen gett ett slutligt besked:)
