JAG HAR Aspergers syndrom & Bipolär sjukdom typ 2
Nu finns reportaget om mig som var med i Expressen söndag ute på nätet. Det här intervjun gjordes i oktober och det gör lite ont i hjärtar att läsa om hur jag och Henrik räddat vårt förhållande när det precis tagit slut. Du hittar artikeln här!
Ännu en månad har gått. I dag firar jag 2 år och 8 månader utan självskadebeteende. Den här månaden har inte varit enkel. Jag har drabbats av en kris och legat en natt på slutenvård. Mitt liv har tagit en ny vändning. Livet är kaos men jag har inte skadat mig själv. Jag är så jävla stolt över mig själv! Läkaren berömde mig och frågar om jag har tankar på att skada mig själv. Det har jag men jag gör det inte för jag vet att det inte hjälper. Det finns bara en enda anledning till att jag inte gjort det och det är för att jag lovar L att inte göra det. Jag vet hur besviken han skulle bli och därför gör jag det inte.
Läkaren gav mig beröm för att jag kan hantera situationen och har strategier för hur jag ska hantera situationen när tankarna på att skada sig själv kommer. Jag kommer få leva med dom tankarna/impulserna i resten av mitt liv. Det blir som en drog och ett beroende som alltid finns där under utan men blommar upp när livet är mindre roligt. Jag tänkte dela med mig av mina strategier så här kommer dom.
På så sätt får du smärtan du får när du skadar dig själv men du får inga ärr eller kan skada dig allvarligt.
Av samma anledning som hårsnodden.
Det gör ont och är obehagligt och hjärnan får impulser om att det gör ont. Då får du smärtan någon annanstans och glömmer bort smärtan i själen utan att behöva skada dig.
Det här är inget som alla kan göra men min tatuering påminner mig om att mitt självskadebeteende är slut. När jag kollar ner på min handled så blir jag påmind om det.
I dag är det ingen vanlig dag för det är nämligen den 21 mars. FN har utlyst den här dagen till Världsdagen för Downs syndrom. Människor är som strumpor- olika! Att rocka sockorna är enkelt! Genom att ta på dig olika strumpor hyllar du olikheter och slår ett slag för alla människors lika värde och rättigheter. Därför rockar vi sockorna i dag!
I dag är vi inne på dag tre med Litium. Några av er har kommenterat att ni börjat känna skillnad redan efter några dagar. Jag känner mig lugnare och är inte lika arg längre men det är ju svårt att säga om de beror på medicinen eller ej. Jag känner ett lugn men de kan ju också bero på att någon äntligen lyssnar på mig och försöker hjälpa mig.
På måndag ska jag ta första blodprovet sen ska öppenvården ringa så får vi se hur vi går vidare. Läkaren har skickat meddelande till dom och påpekat att vi måste höja långsamt. Medicinen kan ge njurproblem och kan göra så man får psoriasis. Jag har ju både njurstensproblematik och psoriasisatrit. Än så länge har jag inte psoriasis i huden och jag vill helst slippa det.
Jag känner än så länge inte av några biverkningar. De vanligaste i början är viktuppgång, skakningar och ökad törst. Jag började köra Viktväktarna igen i dag efter två veckors fusk. Jag hoppas att jag på så sätt ska orka hålla koll på vikten. Dock har jag ju en förmåga att dra på mig massa vätska hela tiden. Men vi får vänta och se det kommer en ny uppdatering om några dagar.
I natt har jag sovit riktigt bra. När jag hade sovit i tolv timmar så ringde mamma och väckte mig annars hade jag nog sovit lite till. Sen ringde morfar och undrar om vim ville komma ner till dom en sväng. Han erbjöd sig att hämta mig men jag packade ner Bebbsan i ryggsäcken och tog 3 km promenad med katt. Baby älskar att bli med på äventyr och sitta på min rygg. Hon var tyst hela vägen så tillslut trodde jag att hon hade hoppat ur så jag frågade om det gick bra där bak och fick ett mjau som svar.
Hos Berit och Håkan finns det väldigt mycket spännande saker. Många intressanta böcker tyckte Baby.
När kändiskatten kommer på besök så rullas röda mattan ut;)
Baby hittade en mysig koja
Jag tror att hon fick vårkänslor på inglasade altanen.
Vi blev bjudna på finfika.
Det är klart att kändiskatten ska ha en egen kungatron.
