Boka mig som föreläsare

Våga prata om psykisk ohälsa

Mina speedwaybilder

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

Jag blev aldrig Lucia…

Jag blev aldrig lucia

Varje år när vi fick anmäla oss för att vara lucia i skolan så var det alltid samma personer som anmälde sig. De snyggaste och coolaste tjejerna. Själv satt jag där och tänkte att det skulle vara kul men att det inte var någon idé. För ingen skulle ändå rösta på mig. Hade jag räckt upp handen så så hade de fnittrat och viskat bakom min rygg. I dag vet jag att det inte spelar någon roll om jag blev lucia eller ej. Att jag kommit längre än de flesta av mina klasskompisar. Jag behövde inte skatta åt någon för att komma dit.

lucia

Glad Lucia önskar jag och Mumin

Psoriasisartopati Sjukvård Vardag

Jag orkar inte, armen sprängs snart!

Jag orkar inte!

Åhhh jag orkar inte! Det borde finnas en lag som säger att man inte får ha så här ont. Det känns ärligt talat som att armen ska explodera snart. Reumatologen har inte ringt än förhoppningsvis ringer dom i morgon förmiddag. Jag funderar på att gå ut och halka och råka bryta armen, för då får jag ju hjälp fortare.

Verkligheten för en reumatiker

Det tyvärr så verkligheten ser ut när du har en reumatisk sjukdom. Att man inte tas på allvar för man har ont i vanliga fall och det är nog bara en inflammation. Vi avvaktar lite, kanske blir det bättre… Jag har haft inflammationer i 20 jävlaJag dö år, nästan hela mitt liv. Jag vet hur det känns och det känns inte som hela armen ska sprängas fast man tagit morfin.

Är inte smärtkänslig

Jag är inte direkt smärtkänslig. Jag gick med en sena av i foten i 5 månader och ett ledband av i 5 månader. Trots det flängde jag runt över hela Sverige och föreläste. Så säger jag att det gör sjukt jävla ont så gör det sjukt jävla ont!

jag orkar inte

Psoriasisartopati Sjukvård

I väntan på reumatologen

Sovmorgon

Jag tog sovmorgon i morse till 10. Då gick jag upp och ringde reumatologen, sköterskan ska prata med jouren och återkomma med vad vi ska göra med min arm. I väntan på att hon ska ringa igen så begav  jag mig till sjukgymnasten. Tanken var att vi skulle börja med akupunktur i dag. Men när hon såg min armbåge så ville hon inte sätta några nålar innan den blivit undersökt.

Spräckt sena?

Hon tror som mig, att något är fel inne i armen. Jag har haft inflammationer i 20 år och jag vet hur det känns. Det här är ingen vanlig inflammation. Hon tror inte att något är helt av för jag kan röra alla fingrar utan tummen. Men eventuellt är en sena eller något annat spräckt/ halvt av.

I väntan på reumatologen

Nu är det bara att vänta och se vad reumatologen säger. Förhoppningsvis kan de ge mig en jourtid snabbt så vi kan kolla med ultraljud. Det vore den bästa lösningen. För jag har inte riktigt lust att gå och sätta mig på akuten. Vänta x antal timmar för att få träffa en random läkare som tycker “Vi kan inte göra något här på akuten så jag skickar en remiss till ortopedmottagningen”… Tre månader senare får jag träffa en ortoped. Tror ni jag varit med om detta förut eller?;)

Dom vet hur min arm brukar se ut

Det är bättre att de på reumatologen som känner mig tar sig en titt. De har trots allt sett min arm flera gånger det senaste halvåret och vet hur den sett ut innan. Vi får väl helt enkelt se vad de hittar på. Får försöka göra det bästa av situationen i väntan på att de ska höra av sig så försöker jobba med en arm. Det är dock inte så enkelt, man inser hur jävla högerhänt man är när armen lägger av.

 

reumatologen

Föreläsningar Psoriasisartopati Vardag

Jag kom fram i alla fall….

Jag kom fram i alla fall….

Vid 16 tiden åkte jag från Kumla för att jag skulle ha god tid på mig. Skulle vara i Filipstad vid 17.45 och det var snöstorm. Det gick bra tills jag kom till Karlskoga… Där glömde jag bort att jag skulle till Filipstad och glömde svänga haha. Så det blev en liten omväg över Kristinehamn men jag kom i alla fall fram. Hade det här varit för två år sedan så skulle jag har varit hysterisk. Nu ringde jag bara till mamma och tyckte “Jag har åkt fel, visst kan jag åka över Kristinehamn?”. När sa ja så tog jag den vägen utan att jaga upp mig. De kunde ju inte börja förän jag var där i alla fall haha. Men jag var framme fem min efter att jag hade tänkt och hade 40 min på mig att förbereda mig.

Lyckad föreläsning

Det var ett 60-tal personer på plats och det kändes bra. Ingen ställde frågor i dag. Ingen vågade börja men efteråt kom flera fram och ville ställa privat. Nu är jag hemma, jag hittade till Karlstad i alla fall haha. Min arm mår inte alls bra så har tagit en morfintablett och ska försöka sova. I morgon tar jag lite sovmorgon innan ska jag till sjukgymmasten och sen jobba. Måste även försöka få tag på reumatulogen och fråga vad vi ska göra med min arm. För jag överväger att hugga av den snart 😉 Har förövrigt skrivit detta inlägg med bara vänsterhanden. Testa det så får ni se hur handikappad jag är just nu. Hoppas på att få lite sömn nu i alla fall. Håll tummarna åt mig för jag kan inte ens röra min haha.

 

Aspergers syndrom Bipolär sjukdom typ 2 Psykisk ohälsa

Äntligen….

Äntligen har jag fått recept på Melatonin

Jag loggade in på apotekets hemsida för att beställa hem mediciner, för mina tar slut i mellandagarna. Det är så mycket man måste tänka på nu när det är jul och ledigheter. När jag loggade in så blev jag glad, för äntligen hade det kommit in en ett recept på Melatonin. Kommer dock få vänta någon dag till innan jag kan testa den. För min bipolär medicin finns aldrig hemma och måste beställas. Så jag beställde så jag kan hämta ut allt på apoteket i Karlstad samtidigt. Men har jag överlevt över en vecka så överlever jag nog i 1-3 dagar till. 🙂äntligen