Ofrivilligt uppehåll

Pågrund av den bråkande höften så har det blivit över en månads ofrivilligt uppehåll från gymmet. Men efter kortisonsprutan, nya inläggen i skorna och behandling hos Åsa så känns det så mycket bättre. Jag har börjat med att ta promenader och öka försiktigt.

Äntligen tillbaka på gymmet

Jag klarade av att gå 4 km I måndags så då kände jag att nu är det snart dags att testa lite gym. I tisdags åkte jag I väg och körde yoga. Värmde upp med att gå tio min på löband och sen 10 min crosstrainer. Det kändes bra så i går var det dags för de första riktiga gympasset.

Så skönt att få svettats

Jag körde tio min crosstrainer, 20 min överkropp i styrkemaskinerna och sen tio min crosstrainer till. Jag trodde aldrig att jag skulle säga den här meningen… Men fan va skönt det var att äntligen få svettas igen 😆

Skynda långsamt

Jag försöker skynda långsamt men det är svårt när hjärnan vill en sak och kroppen en annan. I dag fick det bara bli en promenad på 7 km och ett yogapass hemma 😆😅

En helg i Hagfors

I fredags skulle jag och Bebbsan åka till Hagfors men det var precis som vanligt när vi skulle åka. Hon var spårlöst försvunnen. Jag hade blockerat hennes vanliga flyktingar, sovrummet och garderoben. Efter lite letande hittade jag henne under badkaret. Hon har bra fantasi iallafall haha. Vi kom i väg tillslut och då var hon som vanligt tyst och lugn hela resan. Förstår inte varför hon ska protestera varje gång. Hon är värre än en trotsig tonåring. 🐱

Lussebullar med extra krydda av katt

I lördags bestämde jag mig för att baka lussebullar. Testade ett recept utan vanligt socker som jag hittade i Viktväktarappen. Höll på att ge upp mitt i för degen flöt och var helt katastrof. Sen slog de mig… ahhh visst ja… Jag gör ju dubbel sats och har glömt att ha i 18 dl vetemjöl. De blev lite bättre då. Haha.

Sabotage

Dock kan det vara så att någon saboterade mina bullar för mitt i baket dök det upp mystiska fotspår på köksbordet.😉😺 Det kan vara så att det kallas för lussekatter för att man ska krydda dom med lite katt. Baby säger iallafall att det är så.

En lugn första advent

Annars blev det en lugn första advent. Vi var ute på stan en sväng och kollade skyltfönstren. Men all känsla försvinner ju när det är som det och hela världen är upp och ner. Jag är inget jättestor fan av julen. Tycker mest att det är stress, kaos och ångest. Men när man inte kan fira jul som man brukar så känns det ändå lite konstigt och tråkigt. Det blir dock jul fler gånger det hade ju kunnat vara värre🙃

Att fota dans

I höstas blev jag kontaktad av Karin. Vi känner varandra genom (H)järnkoll. Hon är korrograf och projektledare för de feministteologiska dansprojektet Imago Dei.

Första gången

Jag har fotat mycket under åren som gått. Bröllop, dop, bebisar, djur, mat, hockey, innebandy, produkter, träning, modevisning och inte minst motorcyklar som går i 100 km/h. Men dans var något nytt men jag gillar utmaningar och att lära mig nya saker så jag tackade ja.

Inte samma sak

Nu kanske ni tänker att om du kan fota speedway så måste du ju kunna fota dans. Men det är inte alls samma sak. Speedway är utomhus i skapligt bra ljus. Dansen var i en kyrka och ni som försökt fota i en kyrka förstår nog vad jag menar för det är oftast dåligt ljus där. Sen är det också en annan rörelse när människor rör sig mot en motorcykel som åker runt, runt och runt. Efter 13 år som speedwayfotograf sitter den rörelsen i ryggraden haha. De är dock en sak de har gemensamt, att allt handlar om att fånga känslan.

Kul och spännande

Det var ett kul och spännande projekt och både jag och Karin är nöjd med bilderna och det är det viktigaste. Vi har redan börjat planera nästa projekt tillsammans bara den här pandemin lägger sig lite. Det ser jag fram emot! En kommer ett litet smakprov.

Vill du boka mig som fotograf? Maila mig på info@joannahalvardsson.se

Färsta promenaden på sex dagar

Två dagar efter kortisonsprutan och höften känns ganska okej. De drar lite ljumsken och där ville han inte ge någon spruta för de är för stor risk för att de blir skador. Jag skulle lämna blodprov i dag så jag tänkte att det var dags att ta en liten promenad. Första på sex dagar och utan kryckor. 3 km blev det och det känns som sagt bra förutom att de strålar ut i ljumsken. Kör liniment och TENS så får vi se hur det går.

Så skönt!

Det var så skönt att få komma ut och få lite frisk luft. Lyssna på en podd och bara vara. Jag längtar efter att kunna göra det när jag vill utan att det ska göra ont någonstans. Jag längtar ännu mer efter att kunna köra ett riktigt jävla pass på gymmet. Men den dagen kommer väl förhoppningsvis. Stressa inte Joanna.

Lite jobb

Förutom att ta blodprov så har jag redigerat bilder hela förmiddagen. Jobbar fortfarande med dansbilder men det börjar likna något. Det är lite jobb att få ner 3000 bilder till 200 stycken.

Knas Bebbsan

Nu ska jag berätta något knasigt för er… Vet ni vad Bebbsan knasgorv har hittat på? Jo hon har börjat använda badkaret som vattenskål haha. Lagom stor så där. Jag kom in på toan i tisdags helt nyvaken och höll på att kissa på mig för helt plötsligt flög det upp något från badkaret haha. Jag förstår inte hur hon kan hitta på alla tokigheter 😅🐱

Äntligen!

Äntligen! I morse var det dags för min akuttid hos reumatulogen. Jag har varit nervös hela helgen för att de inte var min läkare jag skulle träffa. Tänk om jag inte skulle få någon kortisonspruta.

Bra med nya ögon

Så här i efterhand var det nog bra att det var en ny läkare som kollade på mig med lite nya ögon. För vet ni vad han kom på? Att mina ben är olika långa. Det är så sjukt för jag har sagt att de känns som att vänsterbenenet är längre men när jag sagt de har alla skrattar och tyckt ”de är lite olika för alla”. Så kanske det är men mina är inte lite olika. Kanske behöver jag tom två olika höga skor.

Förstår inte

De här är troligen resultatet av två operationer på vänsterfoten, totalt 1,5 år med gips/gipssko, en ihopsydd sena och ett ledband för lite. Det är dock en sak jag inte förstår. Jag var hos ortopedtekniska 2016 efter sista operationen. Jag ville göra om mina inlägg men de sa att jag inte behövde dom längre. Det kändes lite underligt att jag inte skulle behöva dom mer efter att ha haft dom i 18 år. Men de är proffs så de vet väl bäst antog jag. De här kan vara resultatet av det.

Kortisonspruta och inlägg

Jag blir än en gång arg och besviken på vården. Men gjort är gjort och det kan man inte göra något åt så det är bara att blicka framåt. Jag fick en kortisonspruta i höften som vi hoppas hjälper. Sen tyckte han att jag skulle åka till Intersport och prova ut sulor där i väntan på tid hos Otopedtekniska. Jag passade på att köpa nya skor också när det var Blackweek-erbjudande. Det var de skorna de hade med bäst dämpning, så nu jävlar ska väl den där höften bli lite bättre iallafall.