JAG HAR Aspergers syndrom & Bipolär sjukdom typ 2
I dag är det ingen vanlig dag för det är nämligen den 21 mars. FN har utlyst den här dagen till Världsdagen för Downs syndrom. Människor är som strumpor- olika! Att rocka sockorna är enkelt! Genom att ta på dig olika strumpor hyllar du olikheter och slår ett slag för alla människors lika värde och rättigheter. Därför rockar vi sockorna i dag!
I dag är vi inne på dag tre med Litium. Några av er har kommenterat att ni börjat känna skillnad redan efter några dagar. Jag känner mig lugnare och är inte lika arg längre men det är ju svårt att säga om de beror på medicinen eller ej. Jag känner ett lugn men de kan ju också bero på att någon äntligen lyssnar på mig och försöker hjälpa mig.
På måndag ska jag ta första blodprovet sen ska öppenvården ringa så får vi se hur vi går vidare. Läkaren har skickat meddelande till dom och påpekat att vi måste höja långsamt. Medicinen kan ge njurproblem och kan göra så man får psoriasis. Jag har ju både njurstensproblematik och psoriasisatrit. Än så länge har jag inte psoriasis i huden och jag vill helst slippa det.
Jag känner än så länge inte av några biverkningar. De vanligaste i början är viktuppgång, skakningar och ökad törst. Jag började köra Viktväktarna igen i dag efter två veckors fusk. Jag hoppas att jag på så sätt ska orka hålla koll på vikten. Dock har jag ju en förmåga att dra på mig massa vätska hela tiden. Men vi får vänta och se det kommer en ny uppdatering om några dagar.
I natt har jag sovit riktigt bra. När jag hade sovit i tolv timmar så ringde mamma och väckte mig annars hade jag nog sovit lite till. Sen ringde morfar och undrar om vim ville komma ner till dom en sväng. Han erbjöd sig att hämta mig men jag packade ner Bebbsan i ryggsäcken och tog 3 km promenad med katt. Baby älskar att bli med på äventyr och sitta på min rygg. Hon var tyst hela vägen så tillslut trodde jag att hon hade hoppat ur så jag frågade om det gick bra där bak och fick ett mjau som svar.
Hos Berit och Håkan finns det väldigt mycket spännande saker. Många intressanta böcker tyckte Baby.
När kändiskatten kommer på besök så rullas röda mattan ut;)
Baby hittade en mysig koja
Jag tror att hon fick vårkänslor på inglasade altanen.
Vi blev bjudna på finfika.
Det är klart att kändiskatten ska ha en egen kungatron.
Efter en natt på slutenvård psykiatrin är jag utsläppt igen. Anledningen till att jag blev inlagd var att jag är väldigt labil. Vilket jag varit i över ett år men grädden på moset blev separationen. Vi höjde Seroquel i oktober och läkaren skrev i journalen att jag skulle ha en tid för uppföljning så fort som möjligt, helst inom en månad. Nu har det gått ca fem månader och inget har hänt. Situationen var ohållbar så tillslut blev det ett besök på psykakuten. Jag klarade 941 dagar utan psykakuten, det är ändå ett framsteg.
Pappa var med mig till akuten och först fick vi svaret att de inte kunde göra något. Det är öppenvårdens ansvar att ändra mina mediciner men samtidigt har dom ingen tid åt mig. Vi bad också om att jag skulle bli sjukskriven i två veckor för att få ett break. Men nej det var inte heller akutens uppgift. Jag vet inte hur många gånger jag hamnat i den här situationen. Jag är för sjuk för att vänta tre månader på en läkartid på öppenvården. Men är också för frisk för akuten. Efter mycket om och men gick läkaren i väg och ringde bakjouren som tyckte att jag skulle läggas in över natten så skulle hon träffa mig under måndagen.
Så blev det och det var en riktigt bra läkare. Vi beslutade att det var dags att testa något nytt. Jag har stått på Seroquel sedan sommaren 2015. Varför jag sattes in på den var för att redan hade ätit den mot psykoser innan vi visste att jag var Bipolär och då hade jag haft bra effekt av den. Det senaste året har vi dock höjt den mer och mer. Jag har varit lite skeptisk mot Litium för en läkare sa en gång att den inte passar min livsstil som flänger runt hela tiden och föreläser och sånt efter som man ska ta blodprover hela tiden. Men nu var det faktiskt mitt förslag att sätta in den för jag känner att vi måste testa att göra något.
I går tog jag första tabletterna och än känner jag ingen större skillnad såklart. Vi får ge det några veckor så får vi se. Jag ska ta första blodprovet på måndag sen skulle en sköterska ringa från öppenvården så vi får fortsätta att ställa in rätt dos. Tills vidare ska jag ha kvar Seroquel för de skulle bli katastrof om vi tog bort den innan den andra medicinen börjat verka. Nu är jag i alla fall utskriven, det blev bara en natt på slutenvården men jag är sjukskriven i två veckor för att få samla lite ny energi.
Äter du Litium?
Eller har du gjort det?
Hur funkade det för dig?
Berätta gärna!
Livet är bra konstigt ändå. I juli 2015 sändes mitt semesterprat i P4 Värmland. Jag berättade om hur jag hittat tillbaka till livet och hur bra allt var. Tre dagar senare kommer jag in till akuten i ambulans efter min nionde överdos. I dag var det ett stort reportage om mig i Expressen söndag. Den här gången berättar jag om hur jag hittade tillbaka till livet efter den där kraschen 2015. Reportaget är gjort i oktober precis som semesterpratet var förinspelat.
Vad gör jag i dag tror ni? Jo jag ligger på ett rum på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning för första gången på 11 år. Jag är inlagd för observation under natten och i morgon får jag förhoppningsvis träffa en läkare som kan ändra mina mediciner. Jag har en känsla av att de kommer vilja ta bort Seroquel och sätta in litium. Kanske är värt ett försök efter fyra år med Seroquel.