Vaknade upp och är helt genomförkyld och har as ont i armen. Och eftersom jag ändå är ensam på kontoret hela veckan så kände att jag lika gärna kunde jobba hemma. Här kan jag iallafall palla upp armen med massa kuddar. amningskudde kan vara bästa saken. Perfekt för att palla upp trasiga kroppsdelar.
Hoppas verkligen att reumatologen sprutar med kortison i morgon för det här går inte. Kan knappt röra armen.
Dregen la nyss upp på Instagram att Hellacopters finns på Shock i Götborg på torsdag kl 13. Vårt tåg kommer fram 15.40.
Jag ringde och berätta detta för Carolina:
Hon: Ska vi boka nya tågbiljetter?
Jag: Äh va fan jag har redan träffat honom så många gånger.
Hon: Alltså vad gör din bipolär-medicin med dig egentligen?
Haha ja man kan ju undra. Hade det här varit för två år sedan så hade jag redan köpt nya biljetter. Vad händer med mig? Har jag blivit vuxen nu? Jag kan ju erkänna att jag faktiskt var inne och kallade på SJ, men jag tänker inte betala 200 kr extra för att få krama honom. Sorry Dregen;)
I dag har jag gjort första jobbdagen efter semestern. Det var segt att ta sig upp i morse när klockan ringde. Vaknade första gången vi 06 och kollade på klockan och tänkte ”Gud vad pigg jag är, ska jag verkligen sova i två timmar till?”. Sen somnade jag om och var inte alls särskilt pigg när jag skulle upp ur sängen. Men första jobbdagen gick bra och oväntat snabbt.
Efter jobbet åkte jag i väg på mötet och sen hem och bänkade mig i soffan. Har nog lite feber trotts allt så blir en lugn kväll och försöka bli piggare tills torsdag.
Sen har jag ringt reumatologen i dag med. Jag har som jag tidigare skrivit ont i min högre armbåge. Det har gått från handleden, till tummen och nu till armbågen. De sprutade den med kortison för några månader sedan. Då blev den okej men är det likadant igen. Hade ont redan innan jag åkte till Grekland men tänkte att lite vila och sol skulle hjälpa men det gjorde det inte. Nu kan jag knappt röra armen i vissa vinklar. Min vanliga läkare är på semesster så ska få träffa en jag aldrig träffat förut så vi får hålla tummarna för att hon vill ge kortison men fick iallafall en tid på onsdag förmiddag.
Jag får ofta frågan om jag har något boktips på böcker om psykisk ohälsa & NPF-diagnoser. Så jag tänkte tips om några, Vissa har jag läst själv andra inte. Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva- Ann HeberleinAnn Heberleins omdiskuterade självbiografi. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt..” Ann Heberlein är teologie doktor och forskare i etik. Sedan tjugoårsåldern lider hon av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2, tidigare kallad manodepressivitet.
En riktig människa- Gunnilla Gerland.Att vara så övergiven, så oskyddad, så utsatt som detta barn som här beskrivs, ter sig för de flesta människor helt obegripligt. Varför såg ingen, varför förstod ingen – hur kunde detta fortgå?Denna bok är en upprättelse – både för den kvinna som skrivit boken – och för andra som kämpar med känslan att ”inte vara som andra” och mot människors oförmåga att förstå.Professor Christopher Gillberg, som är Gunilla Gerlands läkare påpekar i sitt förord att boken handlar om ”den hårfina gränsdragningen mellan friskt och sjukt, normalt och onormalt, icke diagnos – diagnos och om dolda handikapp”. Han säger också att ”Gunilla Gerlands eget språk öppnar många fler dörrar till förståelse än någon psykiaters fackjargong”.
Inte bara Anna- Elisabet von ZeipelMånga hade försökt förstå sig på Anna. Men hon hann bli femton år innan någon förstod att hon hade Aspergers syndrom. Att leva med asperger kan vara påfrestande och man stöter på fler hinder i vardagen än andra. Det kan leda till stress och så småningom utbrändhet. Och Anna är långtifrån ensam om sina upplevelser. När Anna var sjutton år kom hon till sist inte iväg till skolan. Här börjar författaren Elisabet von Zeipel och Anna en spännande ”resa” som vi får följa med på.Det här är en fackbok i berättelsens form. Anna har farit illa men trots det är det en hoppfull bok. Utbrändhet kan förebyggas när vi sänker stressen för personer med asperger.Detta är en bok som borde läsas av alla som i sitt arbete – eller i övrigt i vardagen – kommer i kontakt med personer med Aspergers syndrom.”
Informationen om böckerna kommer från Bokus.
Tips på fler böcker kommer i ett annat inlägg. Vill du vara säker på att du inte missat något?
Gilla bloggens facebooksida eller följ mig på Bloglovin.
Mitt mål var att gå 5000 steg om dagen förra veckan. Och hur gick det då? Jo det gick galant! Som vanligt när Joanna Halvardsson har bestämt sig för något. Det här var även första veckan som jag räknade points igen efter några någon månads uppehåll. Och även det gick galant -1kg visar vågen. Ändå har jag ätit godis, druckit cider och ätit massa annat gott. Vikväktarna är verkligen bästa sättet att gå ner i vikt enligt mig. Då man verkligen kan äta allt, men inte alltid.
Resultatet:
Måndag: 10 660
Tisdag: 9540
Onsdag: 7493
Torsdag: 6550
Fredag: 10 882
Lördag: 9867
Söndag: 5236
Tiden går fort när man har roligt. De här fyra veckor har swishat förbi och min semester har snart gått mot sitt slut. I morgon ska jag börja jobba igen. Men jobbar bara måndag-onsdag sen åker jag ju på semester igen haha;) För på torsdag ska jag och Carolina se The Hellacopters tjoho!
I dag har vi tagit det ganska lugnt för både jag och Henrik har blivit förkylda så där lagom till att vi ska börja jobba igen. Så hoppas på att det inte blir sämre till torsdag men det spelar ingen roll för en förkylning kan inte stoppa mig;)
Dagens lunch 7 SP
