Några lugna dagar

För en gångs skull så valde mina njurstenar att dyka upp vid ett ganska bra tillfälle. Jag fick hela helgen på mig att vila och sen fick jag några lugnar dagar denna vecka. I måndags jobbade jag som sagt hemifrån. På tisdag var jag ett jobbet en sväng men åkte hem och jobbade. I onsdags var jag ledig men fick palla mig upp tidigt för hade en tid på psykiatrin vid 08.45. Det borde vara förbjudet att få en tid för samtal så tidigt. Vem är ens klar i huvudet då? Efter samtalet åkte jag och hämta upp min kontaktperson och tog en tur på Bergvik och käkade lunch.

Mys

På onsdag eftermiddag hämtade jag upp D vid busstationen så onsdag kväll och hela torsdagen bestod mest av mys och serietittande. Jag har insett vad skönt det är med lediga dagar mitt i veckan. I dag jobbade jag bara två timmar sen han jag hem och mysa lite till innan det var dags för honom att åka hemåt igen. På eftermiddagen kom mamma och mormor till stan så det blev en tur till Jysk och Rusta sen åkte vi till Hagfors. Nu blev det en lugn helg och samla energi inför nästa vecka för den är så långt i från lugn som man kan komma. Jag hoppas verkligen att mina njurstenar fortsätter att inte visa upp sig för det har jag inte tid med kommande vecka.

 

 

Mörbultad

Jag jobbade hemifrån i går men i dag pallade jag mig i väg till jobbet. Var dock bara där en stund sen åkte jag hemma och jobbade hemifrån även i dag. Jag har inte alls lika ont längre men jag känner mig helt mörbultad och slut. Det tar på krafterna att ha ett njurstensanfall och all smärta det innebär.

Mormorsrutor

I dag har jag varvat med att jobba lite, badat lite och virkat några rutor på en filt jag håller på med. Ni som varit på mina föreläsningar har hört historien om mina mormorsrutor jag virkat i mani men aldrig fått klar en hel filt för jag börjat på en ny hela tiden. Men nu ni! Nu ska min första filt bli klar. Jag har bara börjat om på den tre gånger haha.

---

Detta inlägg är i samarbete med Autism och Asperger föreningen i Skåne

---

Jag föreläser i Helsingborg 23 november

Skåne nu är det er tur att få lyssna på mig igen! Det har blivit några Skåneresor senaste åren och den 23 november kommer jag tillbaka till Helsingborg. Denna gång är även allmänheten välkomna. Läs mer på affischen nedan, hoppas att vi ses!

Planering är A och O

För mig och många andra med Aspergers syndrom så är tydlighet och struktur viktigt. Planering A och O för att jag ska må så bra som möjligt. Som jag tidigare skrivit så är min almanacka mitt viktigaste hjälpmedel. Under perioder har jag också haft hjälp av en whiteboardtavla. Nu har jag dock varit utan i några år av anledningen att det är fult haha. I måndags kom dock jag och mitt boendestöd överens om att verkligen behövde en så jag klicka hem en från Kulform. Den är snygg och passar in i mitt hem och fick inta en plats i hallen. Nu väntar en höst med massa struktur;)

Från Örebro till ambulans till akuten

Efter jobbet i går så åkte jag till Örebro för att träffa D. De var första gången vi sågs på flera veckor. De blev en av de bästa dagarna någonsin och jag mådde så jävla bra. Då hade jag dock ingen aning om hur dagen skulle avslutas. Att mitt liv gör snabba kast är ingen nyhet. Men jag hade inte tänkt gå från nykär i Örebro till ambulanstur till akuten.

Smärtor from hell

Som jag skrivit tidigare så har jag haft magsmärtor i två veckor som jag trott varit njursten och urinvägsinfektion. Jag har behandlat mig själv med antibiotikan jag fått för att ta vid behov och jag har klarat smärtan med alvedon och diklofenak. Vi hade haft en lugn dag och legat i soffan och kollat på film så jag hade nog inte känt efter ordentligt hur magen kändes. Men ju närmare Karlstad jag kom hur ondare fick jag. Jag ringer pappa när jag är hemma och påväg upp för trappan, då gravidandas jag och kan knappt prata.

Spasmofen

Jag tar mig in och tar en spasmofen  och ringer och förvarnar Carolina att jag har ont och eventuellt kommer behöva skjuts till akuten. Jag lägger mig i badet och det känns lite bättre så ringer och säger att det är lugnt. Kommer upp ur badet och de hugger till så inihelvete. Ringer henne igen och säger att hon måste komma hit. Sen kommer den värsta smärtan jag någonsin upplevt så jag ringer henne igen och säger att hon måste ringa ambulans åt mig för att jag inte kan prata. Det känns som jag ska svimma så jag försöker ta mig till ytterdörren och öppnar den och tänker att svimmar jag nu så kommer de iallafall in.

Ambulans till akuten

Telefonen ringer och det är kvinna som säger att hon ringer från SOS. ”Jag hör att du är väldigt smärtpåverkat och vi har skickat en ambulans med blåljus då du äter en medicin som kan ge tarmvred. Jag finns här hos dig under tiden”, säger hon. Det gick troligtvis fem minuter men kändes som 25 minuter så öppnar Carolina dörren. Någon minut senare kom ambulansen.
När dom kom avtog smärtan lite och jag tog mig ner till ambulansen själv men direkt på sjukhuset kom en ny smärtintevall.

Morfin

Carolina var tvungen att åka efter någon timma och jag fick ligga kvar själv och tjata om smärtstillande. Jag förstår att de måste prioritera och att jag måste undersökas innan de ger mig smärtstillande så vi inte tar bort symtomen. Men jag är en återfallsförbrukare och jag haft njurstens en miljon gånger snart. Så varför kan inte bara läkaren komma in i två min, klämma lite på mig och sen ge mig smärtstillande. Då slipper jag ligga där och ta en plats och ha ont för den delen och dom får ett problem mindre.

Ingen röntgen i natt

För det var exakt det som hände typ tre timmar senare. Läkaren undersökte mig i två min och sa att det troligen är njursten och ordinerade mig morfin. De valde att inte göra en röntgen en natt för att jag redan är röntgad hundra gånger och de kommer stråla sönder mig. Därför ville de vänta två veckor och göra en då för att slippa göra två. Jag är splittrad kring detta för jag vill ju såklart inte bli sönderstrålad men är det så att det inte är njursten utan tarmarna trots allt, så missar vi ju det.

Tre sprutor senare

Efter tre morfinsprutor var jag nog smärtfri för att ta en taxi hem vid klockan 04. I dag har jag sovit bort halva dagen. Har än så länge klarat mig på alvedon och diklofenak men får mer och mer ont så är nog snart dags för morfin igen. Bästa Baby ligger nära och tar hand om mig. Jag kände mig så jävla elak mot henne i går. Först var hon själv i tio timmar när jag var i Örebro och sen kommer jag hem i bara en timma innan jag måste åka i väg med ambulans. Men hon är en duktig tjej älskade Bebbsan.