Innan jag tog körkort så var jag en flitig bussåkare. Fast när man har bil så blir det inte så mycket bussåkande. I dag åker jag dock buss för andra dagen i rad. Hade nästan glömt hur man gör.
Jag är på väg till sjukhuset och Rematulogen. Sen ska jag hem till soffan igen och fortsätta vila. Enda planen i dag förutom sjukhuset är att mitt boendestöd kommer. Så ska passa på att vila när jag kan.
Det är måndag igen. De tre senaste måndagarna har jag känt mig peppad för en ny vecka. Sen har livet kommit och gett mig en käftsmäll och tyckt ”du tror väl inte att du ska få må bra?”. Jag börjar bli van nu, att livet hela tiden vill stoppa pinnar i hjulen på mig. Jag får ofta höra att jag är stark men vad ska jag göra? Jag fick det här livet och man får göra det bästa av situationen. När det är som mest jävligt så brukar jag tänka att jag fick det här livet för att jag är nog stark att klara av det. Vem som helst skulle inte göra det.
Tanken var att jag skulle vila upp mig i augusti. Ta det lugnt och ladda upp inför höstens föreläsningsturnè. Så blev det inte riktigt. I stället blev det en vecka då allt kraschade psykiskt. Sen en vecka med influensa för sen köra en vecka med njursten och mängder av morfin. Så nu gäller det att verkligen ta vara på de resterande veckorna. Det positiva är att det kan inte bli värre nu.
Föresten har VF lagt ut artikeln nu. Ni hittar den här. Grundartikeln är längst upp fortsätter ni att bläddra ner så hittar ni det jag säger.
Jag fick åka hem i går kväll. När jag blir frisk så ska jag ringa Guinness rekordbok, för läkaren sa att jag är en av de få procenten i världen som kan producera mycket sten. Kanske kan jag slå världsrekord ?
Det har fortfarande inte kommit någon läkare. Vid 18 tiden var det senaste de sa så jag hoppas att det stämmer. Henrik har iallafall kommit hit, så slipper vänta själv. Vi rymde ner till kiosken en sväng förut.
Jag fick smärtstillande i går kväll så jag orkade sovs hela natten. Blev väckt 05 för att de skulle ta prover. Har klarat mig utan smärtstillande hela dagen. Den brutala smärtan är borta nu känns det mer som ett stort blåmärke. Läkaren var här förut och klämde på mig. Hon sa att stenen troligtvis lossnat och vandrat eftersom smärtan ändrat karaktär. Jag har iallafall varit i väg på röntgen och väntar nu på svar vart den lilla jäveln sitter.
