Aspiepower Media

2 år och 2 månader utan självskadebeteende

2 år och 2 månader utan självskadebeteende

En ny månad har gått och jag har nu klarat 2 år och 2 månader med självskadebeteende. Jag är stolt över mig själv för hur jag hanterat senaste tiden. Som ni redan vet så har jag inte mått så bra. Men jag har sökt hjälp i tid innan det går för långt. Jag har lagt över ansvaret i proffsen. Jag har berättat hela sanningen för min läkare. Tidigare har jag undanhållit saker men han kan inte hjälpa mig till 100% om han inte vet allt. Läkare är tyvärr inte tankeläsare.

Självinsikt

Jag har haft ett vasst föremål liggande i min bokhylla i 1,5 år. Jag använder det när jag pysslar men den senaste månaden har jag känt mig triggad när jag går förbi det. Därför har detta föremål fått flytta hem till Carolina tills jag är redo att ha det hemma igen. Jag har stor självinsikt och det gör att jag klara det här trots svackor.

2 år och 2 månader utan självskadebeteende

Ljusmanifestation för att uppmärksamma självmord

Ljusmanifestation för att uppmärksamma självmord

I måndags var det som sagt suicidepreventiva dagen. Jag, Carolina och grannen var med på ljusmanifestation med Suicide Zero och Spes och Sucidprevention i Värmland. Det blev en fin stund med körsång, tal och fackeltåg. Jag tycker det var fint att brandmännen var på plats, inte för att släcka ljusen utan för att delta. I Sverige är det 30 personer i veckan som väljer att avsluta sina liv. Det är på riktigt helt sjukt! Vi måste våga prata om det som är svårt. På så sätt kan vi rädda liv!

Ljusmanifestation för att uppmärksamma självmord

 

Mina diagnoser har inte alltid varit superkrafter

Mina diagnoser har inte alltid varit superkrafter

Det är flera gånger som jag fått höra att jag pratar för bra om mina diagnoser. Att det finns personer som har större problem än mig. Att det inte alls är superkrafter för alla. Nej och det har inte alltid varit superkrafter för mig heller. På bilden nedan ser ni en journalanteckning från BUP skrivet 2002 (När jag var 14 år.) Här nämns några av mina svårigheter men det finns 15 A4 sidor till.

Det tog 24 år

Det tog 24 år för mig att börja lära mig att förstå min Asperger diagnos (då hade vi ingen aning om att jag även var bipolär). 10 år inom psykiatrin, daglig kontakt med BUP under flera år, 8 inläggningar på slutenvård (som vuxen) och 8 självmordsförsök. Då var det inga superkrafter.

Rätt stöd

Sen fick jag rätt stöd och hjälp. Kontaktperson och boendestöd genom LSS. Stöd från Vuxenhabiliteringen. KBT terapi från psykiatrin, Rätt till hjälpmedel. Stöd genom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. En läkare som lyssnade på mig och hjälpte mig att trappa ut mina mediciner. Jag blev även deltagare på Samordningsförbundet Samspelet (www.samspelet.se) Där såg de mina styrkor i stället för mina svagheter. De lyfte det jag var bra på och samtidigt övade vi på det som var svårt. Framförallt så trodde dom på mig och mina drömmar.

Dom fick en chock

Jag ville börja föreläsa och jag tror att dom som kände mig på riktigt fick en chock. Joanna som inte ens vågar ringa till sin moster ska börja föreläsa. Hur skulle det gå till? Jag citerar journalen från 2002 ”Vad gäller kommunikation har hon en påtaglig nedsatt förmåga att inleda och upprätthålla samtal med andra. Svårigheter att ta egna initiativ, svarar bara på sådant som ej rör henne känslomässigt!”

Föreläser för 500 personer

I dag 16 år senare står jag och föreläser för 500 personer. Jag svarar på frågor som rör mitt känsloliv. Jag pratar om saker som andra inte vågar prata om. Jag leder samtal och utbildar skolpersoner/personal på våra myndigheter. Jag har vänt mina svagheter till styrkor och dom har blivit superkrafter. Men de har inte alltid varit det. Jag är ett levande bevis på att en diagnos inte behöver vara ett hinder utan också kan vara en styrka om man får rätt stöd och hjälp.

Mina diagnoser har inte alltid varit superkrafter

Överlevnadsguide: NPF och skolstart

NPF och skolstart

Sommaren börjar sakta men säkert gå mot sitt slut. Sommarlovet är snart över och många barn/ungdomar och föräldrar har ångest. Det är nog inte så många barn som vill avsluta sommarlovet och återgå till skolbänken. Dock är det oftast sjuhundra gånger värre för barn med NPF-diagnos. Många förknippar skolan med utanförskap och mobbning. Krav man inte kan nå upp till, för att man inte fungerar som man ”ska”. Stress, press och ångest.

Jag var ett av de barnen

Jag var ett av de barnen. Ett av de barnen som visste att jag skulle vara tvungen att gå in på uppropet helt själv. Ett av de barnen som visste att jag inte skulle ha några kompisar. Ett av de barnen som skulle få höra fula ord om mig, när jag gick i korridoren. Ett av de barnen som inte ville gå in i matsalen och slutade äta i skolan, för att jag visste att jag inte skulle ha någon att sitta bredvid. Ett av de barnen som fick höra av lärare att jag aldrig skulle bli något för jag var korkad. Ett av de barnen som började skada sig själv för att det gjorde så förbannat ont i själen att gå till skolan. Ett av de barnen som ville avsluta sitt liv som 14 åring för att jag kände att jag inte passade in.

Desperata föräldrar

När jag föreläser får jag ofta frågor från desperata föräldrar. Dom vill göra allt för sina barn men de vet inte vad dom ska göra för de upplever att skolan inte förstår och att de inte fått rätt hjälp. Jag får höra berättelser om barn med NPF-diagnoser som slutar skolan i 7-8:an utan hemundervisning. Jag tycker att det här är lite underligt eftersom vi har skolplikt i Sverige och politikerna säger att alla barn ska klara skolan efter sina egna förutsättningar. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av mina tips för hur du som är NPF-förälder kan hjälpa ditt barn att få en så bra skolgång som möjligt. Ni kan läsa om min skolgång här.

Överlevnadsguide: NPF och skolstart

1. Ge dig aldrig!

Tjata, tja, tja! Ditt barn har inte blivit gammal nog att kunna övertala rektorer, lärare och BUP själv så du måste hjälpa hen med det. Du kommer troligen bli den där jobbiga föräldern men strunta i det. Du känner ditt barn bäst och vet vad ditt barn behöver för stöd. Tyvärr kan det ta lång tid att få rätt stöd men det finns att få så ge dig aldrig!

2. Lyssna på barnet!

Vad känner och vill barnet? Barn är ofta duktiga på att berätta vad dom vill/känner om någon frågar dom. Prata ALDRIG över huvudet på ditt barn utan att hen fått chansen att själva förklara på sitt sätt.

3. Ha en tydlig plan med ditt barn.

Vad har du för förväntningar på ditt barn? Hur ska ni nå dit tillsammans? Ha en tydlig plan som ni går igenom ofta.

4. Belöna barnet när hen förtjänar det.

Skolan kan vara sjukt jobbig och ibland vill nog både barn och föräldrar ge upp. Ha då delmål och belöna och peppa barnet när hen klarar dom. Det behöver inte vara en svindyr mobiltelefon utan får du godkänt i de här provet så åker vi hela familjen på äventyrsbad eller något annat roligt som barnet vill göra som inte hör till vardagen.

5. Prata med andra föräldrar/ elever och förklara vad diagnosen innebär och vad ditt barn har för svårigheter.

Det blir mycket enklare för andra att bemöta ditt barn om de vet vad ditt barn har för svårigheter och vad det kan behöva för stöd. Tex kan lärarna läsa Malin Roca Ahlgrens böcker för hela klassen och på så sätt öka förståelsen. Läs om hennes böcker här och här!

6. Be klasskompisarnas föräldrar att prata med ER och INTE med andra föräldrar.

Det kommer troligen uppstå situationer där andra föräldrar kommer undra och tycka saker. Öppen kommunikation är viktig och det är bara ni som kan hjälpa ert barn att lösa situationer som kan uppstå på bästa sätt.

7. Slit inte ihjäl er!

Många har höga krav på sina barn. De måste klara grundskolan annars är livet förstört! Livet är aldrig förstört för att man inte fick fullständiga betyg. Det är aldrig försent att läsa upp betygen senare när man vilat upp sig lite. Det viktigaste är att man gör sitt bästa så får man lösa resten sen.

8. Ta vara på ditt barn styrkor.

Diagnoser för inte bara med sig svagheter utan även styrkor. Om ditt barn är van att höra att hen är dåligt på något och känner sig värdelös se då till att påminn om de bra sakerna. Tex när ni spelar memory så kan du säga ”Vilken styrka du har tack varje din Asperger. Jag önskar att jag också kunde minnas och se detaljer som du gör!”

9. Ta emot det stöd som finns.

Många föräldrar vill klara sig själva och ta hand om sina barn själva. Men det sliter mindre på er och era barn om ni tar vara på det stöd som finns att få från tex BUP, LSS, habilitering osv…

10. Glöm inte bort er själva som föräldrar eller syskon.

Det är slitsamt att vara NPF-förälder och det sliter oftast mer på relationen när man som föräldrar hela tiden måste slåss för sitt barns bästa. Så glöm inte bort er själva, för vem ska ta hand om ert barn när ni ligger som en blöt pöl på marken? Unna er egentid och vila upp er. Ni får inte heller glömma bort syskonen. Prata om hur dom upplever situationen och hur det kan vara att ha ett syskon med svårigheter. Ge även dom egentid.

2 år utan självskadebeteende

2 år utan självskadebeteende

I dag är det en stor dag. I dag har jag klarat 2 år utan självskadebeteende, längsta uppehållet på 16 år. Folk skriver att jag är stark och det är jag. Men utan dom som finns runt omkring mig så skulle det aldrig gå.

Mamma och pappa

Dom har alltid lagt ner 200% på mig och stundvis (nästan bokstavligt talat) slagits för att jag ska få rätt vård och stöd. Om jag inte hade haft de föräldrar som jag har så hade jag inte suttit här i dag.

Carolina

Min syster, extramamma och bästa vän som släpper allt för att fånga mig när jag faller. Hon som fortsätter att vara min vän fast det finns stunder när jag skriker att hon är dum i huvudet och inte fattar någonting. Hon har lärt sig när det är Joanna som pratar och när det är min sjukdom som pratar. Bipolär sjukdom lyssnar hon inte på även om det betyder att hon måste slåss med mig för att jag inte ska lämna min lägenhet. Alla borde ha en vän som dig.

Ludde

Om någon hade sagt till mig för 15 år sedan att han den där killen du precis bytt MSN-adress med han kommer bli din bästa vän. Han kommer veta saker om dig som ingen annan vet och du kommer tatuera in hans initialer på din handled. Då hade jag nog skrattat och frågat om dom var dumma i huvudet. Du säger att jag inte ska hylla dig för att du inte gör något. Att det är jag som är stark men jag tänker göra det i alla fall. Det är inte alla som kör speedway i tre olika ligor i två olika länder och samtidigt har jour som privat psykolog. Det har funnits stunder då jag vill dra ett järnrör i huvudet på dig (det är dock inte lika ofta längre;)) Men du är också den enda som kan få mig att le hur ledsen jag än är. Världen vore bättre om alla fick ha en vän som dig.

Baby

Min katt, mitt barn, min sambo och min bästa vän. Du är mitt mest impulsiva men bästa beslut. Folk säger att katter är korkade men de vet inte vad de pratar om. När jag har panikångest och ställer mig i duschen så lägger du dig så nära vattnet du kan. Du gillar inte vatten men du vill vara så nära mig som det går. När jag ligger på golvet och krälar runt av smärtor så lägger du dig bredvid mig och slickar bort mina tårar. Du berikar mitt liv och du har lärt mig vad riktig kärlek är.

Henrik

Jag är inte alltid den enklaste att leva ihop med ändå har du stått vid min sida i 6 år. Jag älskar dig till månen och tillbaka igen gånger 75.

Mina strategier för att inte skada mig själv

I videon nedan så berättar jag om mina strategier för att inte skada mig själv. Gillar du klippet så tumma gärna upp och lämna en kommentar så blir jag glad. Glöm inte bort att prenumerera på min kanal så du inte missar nästa video.