Aspiepower Media

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det!

Söndagar brukar vara min slappdag men i morse hände något. I stället för att gå från sängen till soffan så åkte jag till gymet. Ja ni läste rätt. Plötsligt händer det! Som jag skrivit tidigare så funderade jag på att köpa ett gymkort. Jag känner att jag mår bättre psykisk av att röra på mig. Under sommaren och hösten har jag gått många promenader men nu när de börjar bli vinter, mörkt och kallt så känns det inte lockande. Min kropp gillar inte att vara ute i kylan.

Ingen bra relation till gym

Jag har ingen bra relation till gym till viss del för att övergreppet skedde i ett gym. Men även för att jag inte känner mig bekväm med massa folk. Det känns som de glor på mig och tänker ”Vad håller idioten på med?”. Det kan vara över 5 år sedan jag tränande sist. Nu har jag dock hittat ett litet gym där jag känner mig trygg. Det är bara ett viss antal personer som får gymkort där och eftersom jag kan träna på dagtid så kommer jag nog vara själv för det mesta.

Kul att träna

Första passet gick bra det återstår dock att se om jag kan gå i morgon haha. Jag tycker det är kul att träna dock måste jag försöka att ta det lite lugnt. När jag kommer på att något är kul så brukar jag gå all in och köra 210%. När min styrka bli en svaghet och drivet blir lite för starkt. Men min kropp är inte som andras kroppar så det gäller att ta det lugnt och lyssna på vad den säger.

Jobba hemifrån

Nu har jag dock hamnat i soffan och det är jag värd! Nu ska jag jobba lite hemifrån eftersom det blev som det blev i måndags när jag fick gå hem från jobbet. Vad har du gjort i dag?

Vill du boka mig som föreläsare under 2019?


Detta inlägg är skrivet i samarbete med mitt eget företag Aspiepower media


Vill du boka mig som föreläsare under 2019?

Det känns så himla sjukt men det här året börjar gå mot sitt slut. Det är nu dags att börja planera för 2019. Vet du om att du vill boka mig som föreläsare under året? Då är det dags att göra det nu! Boka en rolig, gripande och informativ föreläsning om hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom och Bipolär sjukdom typ 2. Jag kommer ta med er på min resa från trasig 14 åring, psykiatrisk slutenvård och åtta självmordsförsök. Till att hitta tillbaka till livet, utbilda sig till journalist, bli egen företagare och en prisad föreläsare som varit självskadefri i över två år.

Vem kan lyssna på min föreläsning?

Jag får ofta frågan om vem som kan lyssna på min föreläsning och jag tycker att alla kan göra det. Jag har tidigare föreläst för personal på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner och landsting. Ungdomar, lärare och idrottsföreningar. Ni kan läsa mer om tidigare uppdragsgivare här. Jag kan också anpassa föreläsningen efter kundens önskemål.

För prisuppgifter, frågor och bokningar maila mig på: info@joannahalvardsson.se

 

Alla som jobbar med barn och ungdomar borde få möjligheten att följa med Joanna på hennes resa genom att höra hennes föreläsning. En föreläsning där Joanna berättar utifrån sin verklighet på ett enkelt sätt om sina erfarenheter hur vardagen har sett ut för henne. Jag får ännu en gång bekräftat hur dåligt vårt samhälle är att ta till vara på alla människors olikheter. Det finns ibland enkla metoder och lösningar som gör att alla människor kan få utvecklas och få ett bra liv. Jag rekommenderar varmt Joannas föreläsning.
/Anders Rosell, Orsa 

När man hör Joanna föreläsa och får hänga med på hennes resa fram till i dag så börjar man fundera man väldigt mycket på hur detta kan få ske. Joanna berättar på ett intressant sätt om hur hennes liv har varit och man får följa med på en resa på livets otroligt svåra berg och dalbana. Att få chansen att höra denna föreläsning har hjälp mig i mitt accepterande av min egen Asperger diagnos då Joanna berättar att alla är  olika men unika på sitt sätt.
/Martin

Video på när jag får priset från prinsessan sofia

Video på när jag får priset från prinsessan sofia

Jag har inte riktigt tagit i det här än. Jag minns knappt vad jag sa när jag kom upp på scenen. Jag hade ingen aning om att jag skulle vinna så jag kunde inte förbereda mig ordentligt. Dock började jag misstänka att jag kunde vara vinnare när Samhall började följa mig på twitter dagen innan galan haha. När man inte minns något så är det bra att det finns på film. Här nedan kan ni se videon när jag tar emot priset av Prinsessan Sofia. Jag tycker att jag skötte mig ganska bra. Vad tycker ni?:)

Jag lider inte av mina diagnoser

Jag lider inte av mina diagnoser

Som jag skrev i går så tycker jag att det är kul att media uppmärksammar Visa vägen priset och att jag har vunnit. Men det är en sak jag stör mig på. Att media tar föregivet att jag lider av mina diagnoser. Jag har nog gjort närmare 100 intervjuer under årens lopp men jag har aldrig sagt att jag lider av mina diagnoser. Ändå skriver media att jag lider av Aspergers syndom och Bipolär sjukdom. Texten nedan är från Svensk Dam tidning, läs hela artikeln här.

En del av mitt liv

Min diagnoser är en del av mitt liv och de påverkar hur det ser ut. Men det betyder inte att jag lider av dom. Dock lider jag av reumatism. Jag vet att detta bara är ett uttryck men jag tycker att det är ett konstigt och jävligt negativt uttryck.

En av anledningarna till att jag blev journalist

Det visar än en gång att media inte förstår hur små små ord kan skapa fördomar. För om de skriver om en person utan autism och skriver om dennes personlighet skriver dom även då att personen lider av den? Nej jag tror inte de va! Det här är en av anledningarna till att jag valde att bli journalist, för att kunna lära mina kollegor hur fel det kan bli. Utan mina diagnos skulle jag inte vara den jag är och jag vill inte vara någon annan. Här kan du som är journalist läsa Hjärnkolls tips på hur de skriver en bra artikel om psykisk ohälsa/diagnoser.

2 år och 4 månader utan självskadebeteende

2 år och 4 månader utan självskadebeteende

Tidigare månader har jag tidsinställt det här inlägget flera dagar i förväg. Den här gången höll jag på att glömma bort att skriva det. Sent i går kväll kom jag på vad det är för dag i dag, 2 år och 4 månader utan självskadebeteende. Det måste vara ett bra tecken att jag tom glömt bort att jag har skadat mig själv.