Aspiepower Media

Fullsatt i Torsby

Årets första föreläsning

I går var det dags för årets första föreläsning i Torsby. Jag började dock dagen hos tandläkaren och lagade två tänder. Bedövningen brukar sitta i länge på mig. Jag var lite nervös för att jag skulle få föreläsa på teckenspråk för var bedövad ända upp i örat och de första timmarna kunde jag knappt prata. Men det släppte som tur var.

Snökaos

Självklart skulle det bli snökaos den dagen jag skulle ut och åka så mamma blev med mig och hjälpte mig att köra. Det var väldigt skönt för det var inte lätt att köra i snökaos när det var stupmörkt.

Fastnade i semelfällan

Vi åkte tidigt till Torsby pga vädret. När vi kom fram tog vi en tur på Dollarstore och fastnade jag i semelfällan. Jag är väldigt svag för semlor. Jag har varit i affären i flera veckor nu och gått förbi de där jävla semlorna. I går fastnade jag dock i semelfällan så det blev en på Wienerkonditoriet. Jag skulle ju bara äta en semla i går och inte den här veckan då pointsen inte räcker till. Det går inge bra med min viktresa nu men god var den.

Fullsatt i torsby

Fullsatt i Torsby

När vi kom fram till biblioteket så hade de tagit fram ca 20 stolar. Jag ville inte vara kaxig men tänkte för mig själv att de får nog plocka fram fler och så blev det. Ca 110 personer kom och jag drog mer folk än Stefan Holm, det måste vara ett bra betyd. Jag känner mig som vanligt lite ringrostig när jag inte haft en föreläsning på en månad men alla verkade nöjda så ingen märkte nog det. Har fått massa kommentarer på sociala medier efteråt. Det är så kul att få höra vad ni tycker.

Nytt fans

Jag fick även ett nytt fans. Min vän Rosie var där och jag träffade hennes dotter Meja för första gången. ”Mamma hon kan bli min nya förebild”, sa hon efter föreläsning och ville ta en bild. Nu har hon tagit en bild med både mig och Ola-Conny;) Samma rosa hårfärg hade vi med.

Jag är rädd för att må bra

Jag är rädd för att må bra

Jag är rädd för att må bra

Den senaste veckan har det hänt något väldigt underligt. Okej det är ganska inte så underligt men med tanke på hur mitt liv sett ut senaste halvåret/året så är det underligt i min värld. Nu ska jag berätta för er vad det är som har hänt. Jag har klarat NIO DAGAR UTAN ÅNGEST!!! Herregud va händer egentligen?

Delade känslor

Jag får lite delade känslor. Självklart är det ju skönt att må bra men samtidigt känns det lite läskigt. Jag är rädd för att må bra. Jag har trots allt bipolär sjukdom och jag kan inte riktigt slappna av, för när det har varit bra länge så går jag och väntar på att det ska säga pang och att jag kraschar. För det är så mitt liv ser ut.

Vara lagomt glad

Sen är det här med att vara lagomt glad. Blir jag för glad så är jag också rädd att jag är på väg in i en hympoman. Nu har jag klarat nio dagar som stabil. Inga tecken på hypomani. Någon kanske tänker ”Men du går ju som en idiot är du säker på att du inte är hypoman?” Jag går för att jag vill gå. För att det är skönt att gå. Inte för att jag är rastlös och måste. Jävligt underlig känsla.

Ingen hjälp med vätskan

I morse var jag uppe innan tuppen för jag hade en tid på Vårdcentralen 08.00 för att kolla upp vätskan jag drar på mig. Han tyckte att det syntes men var så lite så det inte är någon fara, så vätskedrivande fick jag inte. Jag ska ha stödstrumpor, fortsätta motionera och dricka mindre. Urologen sa till mig att dricka 3-5 liter om dagen för att minska risken för njursten. Den här läkaren undrade om de var dumma i huvudet och sa att jag inte skulle dricka mer än 3 liter om dagen för annars kan jag bli vattenförgiftad. Kanske är det så urologen jobbar- Gör så jag dör så vi slipper mina njurstenar. Skämt och sido jag är lite besviken för att jag inte fick vätskedrivande för det är inte skönt när det känns som jag inte får plats i min egen hud.

Vidare till psykiatrin

Efter mötet på vårdcentralen åkte jag vidare till psykiatrin för att träffa min samtalskontakt. ”Tanten” imponerar mer och mer på mig. Vet ni vad? Hon vet vem Dregen är! Hon kan vara den coolaste ”tant” jag någonsin träffat;) Träffade även psykolog A i korridoren igen. Det känns som han vakar över mig men det känns tryggt. Det kanske är så fågelmammor gör när de slängt ut sina fågelungar ur boet;)

Mitt perfekta liv – Ny serie om psykisk ohälsa

Mitt perfekta liv - Ny serie om psykisk ohälsa
Bild: SVT

Mitt perfekta liv – Ny serie om psykisk ohälsa

Vi lever ett liv i sociala medier där allt ska vara perfekt. Men är livet som Influencer så enkelt och perfekt bakom den rosa bubblan med event och galor? I SVT:s nya serie Mitt perfekta liv så får vi hänga med fyra influencers bakom fassaden. Felicia Bergström, Sabina Decireé, Joakim Kvist och Jimmie Star är fyra framgångsrika vloggare som inte mår bra. Under sex veckor träffas de i gruppsamtal med psykoterapeuten Poul Perris för att dela med sig av sina liv och problem. Felicia, som aldrig tidigare pratat med en terapeut är skräckslagen. Joakim är rädd för att inte lyckas prestera. Jimmie packar väskan från Luleå och är förväntansfull. Sabina äter ny antidepressiv medicin och är väldigt trött. En serie med både svärta och sorg men också glädje och fin vänskap. Ett väldigt viktigt program som ska bli intressant att följa. Läs mer om serien här.

En bra start på dagen

En bra start på dagen

En bra start på dagen

Jag började den här dagen med att ta en promenad till jobbet. Himlen var extra fin i dag. En bra start på dagen. Efter jobbet tog jag en omväg för att hämta ut två paket så nu visar stegräknaren 6,8 km. När jag kom hem har jag lagat mat och dammsugit och nu har jag landat i soffan. I morgon är jag ledig från jobbet men ska till den där sköterskan på psykiatrin för första gången. Jag ser fram emot att äntligen fram emot att äntligen få komma dit och jag kommas att personkemin stämmer. Jag ser dock inte fram emot att behöva berätta min historia för 759 gången. Det hade varit så mycket enklare om jag hade fått tillbaka psykologen som redan vet allt och känner mig men det här är ju bättre än inget.

En bra start på dagen

Lite ljus i mörkret


Det här inlägget innehåller reklam för mitt eget företag Aspiepower media


Lite ljus i mörkret

Lite ljus i mörkret

På bilden ser ni den fina ljuslyktan som jag fick i julklapp. Härligt med lite ljus i mörket, som jag skrivit förut så gillar jag inte den här årstiden. Där bara mörkt ute hela tiden och det känns som man går runt och är trött hela tiden. Vad tycker du om vintern?Drömmen hade varit att dra utomlands i några månader men mina föräldrar vägrar att släppa i väg mig själv haha. Men själva åker de till Thailand i februari och är borta i TRE VECKOR! Jag kan inte bli med för någon måste ta hand om Baby. Jag är inte alls bitter…. Funderar på att ringa BRIS, så här kan man ju inte få bete sig som förälder;)

Rasar in föreläsningsförfrågningar

Sen verkar det som jag inte kommer ha tid att åka utomlands för just nu rasar det in föreläsningsförfrågningar. Har fått fyra stycken bara senaste dygnet. Fortsätter det så här så blir det ingen vila i vår. Jättekul! Vet du om att du vill boka mig i vår? Då är det dags att göra det nu. Du kan läsa mer om min föreläsningar här.