Aspiepower Media

Två år med mediciner mot Bipolär sjukdom

Det bästa som hänt var att jag fick rätt medicin!

Det nästan exakt två år sedan allt kraschade och jag sattes in på Seroquel igen efter två års uppehåll. Två år sedan jag satt där på psykakuten och sa att jag trodde att jag har Bipolär sjukdom. I går när jag kollade igenom datorn så hittade jag brevet med symtom som jag hade skrivit till läkaren. Jag sa att jag trodde att jag var Bipolär, han undrade varför. Då lämnade jag över brevet, han läste det noga. Sen sa han ”det tror jag också”.

Att bli bekräftad

Äntligen var det någon som bekräftade att jag troligen hade en diagnos till, något jag vetat om i 12 år men inte förstått vilken. Han sa att han var 98% säker men osäker på att om jag hade typ 1 eller typ 2, eftersom jag var hypoman men tidigare hade haft psykoser. Och man kan inte sätta en diagnos under ett kort samtal på akuten. Men där och då startade utredningen och det skulle ta tre månader till innan diagnosen sattes. Det blev Bipolär sjukdom typ 2.

 

Lättnad att få rätt diagnos

Jag har tidigare skrivit om lättnaden över att äntligen förstå varför saker bli som de blir ibland. Och hur skönt det var att få tillbaka Seroquel. Jag har mött personer med Bipolär sjukdom som valt att välja bort mediciner. Men som mitt liv ser ut nu och har gjort de två senaste åren så skulle det inte funka för mig. Jag lever ett ”flängit” liv där jag reser mycket och utsätter mig för saker som kan trigga min sjukdom. Jag trivs med livet som det är nu med mediciner. Helt plötsligt kan jag göra saker jag inte kunnat göra förut. Jag kan se en hel film. Jag kan komma på mig själv att tänka innan jag gör saker. Min hjärna går inte längre i 200 km/timmen, bara i 150km/timmen haha;)

Jag har fått livet tillbaka

I går kom jag på mig själv med att göra en sak som jag inte kunnat göra förut. Jag tog ut en filt och kuddar och la mig på balkongen och lyssnade på musik, utan att göra något annat. Jag kom på mig själv att ligga där och kolla på molnen. Jag kan helt plötsligt göra ingenting, jag har aldrig kunnat göra det förut. Det känns så himla härligt att kunna göra det.
Tack Seroquel för att du har gett mig livet tillbaka!

Bipolär sjukdom

Jag har bipolär sjukdom!

Jag har bipolär sjukdom
Jag hade rätt, jag har Bipolär sjukdom!

I dag sattes diagnosen Bipolär sjukdom typ 2, på öppenvårds psykiatrin i Karlstad. Jag känner en lättnad. Jag kanske borde känna en rädsla eller vara ledsen, jag har trots allt en obotlig psykisk sjukdom. Men jag känner bara lättnad. Äntligen förstår jag varför det i bland blir så tokigt. Äntligen förstår andra varför jag ibland beter mig som jag gör. Det öppnas nya dörrar och jag kan få hjälp med hur jag ska hantera min sjukdom. Äntligen kan jag få lite lugn. En Facebookvän skrev för ett tag sedan att Bipolär är ”en helvetets sjukdom”. Mitt liv är inte ett helvete. Det kommer aldrig få bli ett helvete. Visst har sjukdomen ställt till med tokigheter i mitt liv.
Men under mina hypomaniska perioder har jag även ställt till med MÅNGA BRA tokigheter. Tokigheter jag inte vill vara utan.

Jag är inte bipolär sjukdom…

Jag är Joanna.
Jag är journalist.
Jag är föreläsare.
Jag är bloggare.
Jag är dotter.
Jag är kusin.
Jag är flickvän.
Jag är matte.
Jag är granne.
Jag är en speedwaynörd.
Jag är en Dregenfantast.

Jag är en jävligt massa saker men jag ÄR inte Bipolär.
Jag lever med Bioplär sjukdom och livet blir vad man gör det till och mitt liv kommer ALDRIG att bli ett helvete.
Nu kör vi, mot nya äventyr!