bipolär typ 2 – Aspiepower Media

Bakom fasaden var det kaos

I dag är det 4 år sedan mitt semesterprat sändes på P4 Värmland. Den Värmländska versionen av Sommar i P1. Ett av de mest lyssnade programmen någonsin. Jag kunde knappt gå ut i Hagfors för folk stoppade mig och vill krama mig. Det hade spelats in några månader tidigare. Jag sitter där i studion och berättar om hur jag hittat tillbaka till livet och hur bra allting var nu. Jag ljög inte, det var så de kändes just då. Vågade inte erkänna för mig själv att mitt liv var kaos bakom fasaden.

Allt började två år tidigare

Allt började egentligen två år tidigare. Jag hade stått på Seroquel för psykoser och det gått bra i några år och hade fått rätt hjälp och allt började bli bra på riktigt. Jag ville börja trappa ner medicinen och läkaren var med på det. Samtidigt tyckte dom att jag var frisk nog för att klara mig själv nu. Dock tyckte dom att jag skulle stå på en antidepressiv medicin, jag hade ju ändå haft depressioner i nästan halva mitt liv. Det var bra med ett skydd.

Psykiatrin gjorde mig manisk

De vi inte visste var att jag var Bipolär och att Seroquel är också en medicin mot Bipolär sjukdom. När man är bipolär så blir man oftast manisk av antidepresiva. Så det som hände var att psykiatrin tog bort min bipolär medicin, satte in en medicin som gjorde mig manisk och avslutade kontakten efter 10 år. Jag blev en tickande bomb och jag förstår inte hur i helvete jag klarade av att leva på de här sättet i två år. Hur höll jag ihop allt?

Försökte ta mitt liv för nionde gången

När mitt program sändes på P4 Värmland så trodde alla lyssnare att mitt liv va bra. Sanningen är att jag bara några dagar innan programmet sändes hade kommit in till centralsjukhuset i Karlstad i ambulans. Jag hade försökt att ta mitt liv för nionde gången efter att ha bett psykiatrin om hjälp tio gånger men inte hade fått någon. Bomben hade exploderat. Jag ser det inte som ett självmordsförsök för jag ville inte dö. Det var bara ett desperat rop på hjälp.

Vill göra ett nytt semesterprat

Jag ångrar inte semesterpratet, allt jag säger de i är sant. Jag hade dock inte insett hur sjuk jag egentligen var där och då. Det skulle dock vara kul att få göra en del 2. Om hur det fortsatte och hur det tillslut blev bra på riktigt. Lyfta bristerna i vården och berätta om hur verkligheten ser ut för många som lever med psykisk ohälsa. Kanske får ringa P4 och berätta min idé. De sa ju ändå ”vi hörs nog snart igen”, sist jag prata med dom för några veckor sedan;) Har du missat mitt semesterprat så kan du lyssna på det här nedan.

Lugnet jag aldrig haft

Tre månader med Litium

På tisdag är det tre månader sedan jag sattes in på Litium. Tänkte att det var dags för en ny uppdatering. Jag fortsätter att ha lika bra effekt. Precis som jag skrev i förra inlägget så har jag ett lugn jag inte vet när jag hade sist. Under den här månaden har jag insett hur saker och ting har förändrats. Under resan till Skottland var jag inte arg eller irriterad en enda gång fast vi bodde på varann i hotellrum i sex dagar. Det kan vara nytt världsrekord i min värld.

400 olästa mail

När jag kom hem efter sex dagar så hade jag 400 olästa mail i inkorgen och hade bara publicerat två inlägg på bloggen. Det har jag inte gjort de senaste tio åren. Jag kan vara världsmästare på att svara på mail snabbt. Jag har oftast mobilen i handen och kollar mailen minst tio gånger per dag. Förut har jag känt mig tvungen att kolla för tänk om jag missar något.

Lugnet jag aldrig haft

Samma sak har det varit förut när det gäller mina speedwaybilder. Jag har suttit uppe och redigerat dem halva natten för det finns förare som väntar på dom. Nu finns det där lugnet som säger ”Äh jag svarar på de där sen är det något viktigt så ringer dom” och ”Orkar de inte vänta på bilderna så får de ta någon annans bilder”. Jag sätter mig själv i fokus och känner mig inte stressad över att göra det. Tack vare det där lugnet jag aldrig haft. Tack Litium för att du kom in i mitt liv. Jag vet inte hur jag har klarat mig utan dig.

Tidigare uppdateringar:

– 2 månader med Litium
– Dag 8 med Litium
– Välkommen till mitt liv Litium

Det är dags att boka mig för hösten!

Det här inlägget är skrivet i samarbete med mitt företag Aspiepower media

Det är dags att boka mig för hösten!

Vet ni vad? Förfrågningarna för hösten rasar in just nu, så kul! Så vet du om att du vill boka mig som föreläsare i höst så är det hög tid att göra det nu. Det finns även några lediga tider kvar i maj om du är ute i sista minuten. Om ni bokar mig som kommer ni få en rolig, gripande och informativ föreläsning om hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom och Bipolär sjukdom typ 2.

Från trasig 14 åring till prisad föreläsare

Jag kommer ta med er på min resa från trasig 14 åring, psykiatrisk slutenvård, 15 års självskadebeteende och åtta självmordsförsök. Till i dag som egen företagare, utbildad journalist, prisad föreläsare som varit självskadefri i två och ett halvt år. Jag kommer också berätta hur jag med rätt stöd och hjälp har vänt mina funktionsnedsättningar till funktionsförbättringar.

Vem borde höra dig?

Jag får oftast frågan om vilka jag föreläser för och jag tycker egentligen att alla kan lyssna på mig. Jag har tidigare föreläst för allt från personal från vården, arbetsförmedlingen, kommer och landsting. Lärare/skolpersonal och ungdomar. Idrottsföreningar till allmänheten. Alla möter vi på något sätt någon med psykisk ohälsa/diagnoser och alla kan bli inspirerade av att lyssna på mig. Jag har olika teman jag utgår i från men jag kan anpassa mig helt efter kundens önskemål. Här nedan kommer några exempel.

FÖRELÄSNINGAR MED OLIKA TEMAN:

Min livshistoria:

Min resa från trasig 14 åring. X antal år med psykisk ohälsa, psykiarisk slutenvård, åtta självmordsförsök till egenföretagare och prisad föreläsare. Denna föreläsningar innehåller delar av alla punkter nedan.

Min skolgång:

Vilken stöd fick jag och vilket stöd hade jag behövt för att klara skolan på samma villkor som mina klasskompisar. Hur hade man kunnat bemöta mig på ett bättre sätt. Jag kan genom min föreläsning hjälpa er att med enkla metoder och lösningar anpassa skolan för barn med särskilda behov och öka förståelsen.

Min resa ut i arbetslivet:

Vilket stöd fick jag från arbetsförmedlingen, försäkringskassan, kommunen och landstinget som gjorde att jag tog mig ut i arbetslivet och hela vägen till eget företag. Hur hade man kunnat bemöta mig på ett bättre sätt.

Min erfarenhet av vården, både vanliga och psykiatrin:

Hur har jag blivit bemött och hur hade jag velat bli bemött.

Att vara aktiv inom idrotten och ha en NPF-diagnos –

Jag berättar om hur jag upplevde att det var att ha en NPF-diagnos och vara aktiv inom idrotten på elitnivå. Hur skyttet blev min rehabilitering. Hur ledarna kunde ha gjort annorlunda så jag hade känt mig delaktig på samma villkor som mina klubbkompisar.

Läkemedel vid psykisk ohälsa- oönskade effekter –

Jag berättar om mina erfarenheter av medicinering vid psykisk ohälsa. Om hur biverkningarna som kom som ett brev på posten påverkade mig. Hur alla mediciner sattes ut så vi hittade rätt dos och tillbaka till livet.

Är du intresserad av att boka mig?
Maila till info@joannahalvardsson.se

56 tabletter i veckan

Medicinera eller inte medicinera?

När jag föreläser så får jag ofta frågor om mediciner. Jag träffar personer som har Bipolär sjukdom som valt att medicinera och säger att det bästa dom gjort. Jag möter också personer som valt att inte medicinera och som säger att det är det bästa dom gjort. Vi är alla olika och jag tror att vi själva måste hitta vad som är rätt för oss.

Enkelt val

För mig är valet enkelt. Jag testade nämligen att vara utan bipolär medicinen i 2 år. Detta då jag åt Seroquel för psykos och vi hade ingen aning om att den också hjälpe mot min bipolaritet, för den hade missat i 12 år. Två år gick ganska bra tills jag kom in i ambulans. Ni kan läsa om det äventyret här. Så här i efterhand ser jag hur det sakta men säkert gått rakt ner mot helvetet. Jag fattar inte ens hur jag klarade två år. Därför är valet enkelt, jag tänker inte ta den risken igen. Jag tänker inte leka med mitt liv.

56 tabletter i veckan

När man som jag har flera kroniska sjukdomar så blir det en del mediciner. Jag står på ganska hög dos Bipolär medicin i dagsläget och när jag räknade efter så blir det sammanlagt 56 tabletter i veckan+ en spruta. I bland får jag frågan om hur jag kan ge mig kropp så mycket gifter men jag har inte så många val.

Biologiskt läkemedel

Sedan sju år tillbaka så står jag på biologiskt läkemedel mot min reumatiska sjukdom. Att börja ta Benepali kan vara det bästa jag gjort. Jag behöver inte längre krya upp ur sängen på morgonen och försöka ta mig in i duschen för att duscha i kokhett vatten för att försöka få i gång min kropp. Jag är långt från smärtfri men jag lever inte med lika mycket smärta och stelhet som innan.

Medicinera IBS

Sedan fyra år tillbaka står jag på Saroten mot IBS. Det kan också vara en av de bästa sakerna jag gjort. Jag behöver inte vara på akuten lika ofta som innan. Jag är fortfarande där alldeles för ofta men några gånger mindre än innan. Saroten är från början en antidepressiv medicin men som också kan användas för smärtbehandling. Är man Bipolär ska man undvika antidepressiva för de kan göra så man blir manisk men med låg dos funkar det för mig.

Klarar mig inte utan dom

Det blir som sagt en hel hög med mediciner men i dag känner jag att jag inte skulle klara mig utan dom. Om det ser ut i framtiden är det ingen som vet kanske kan vissa sänkas under perioder. Den som lever får se.

Hur ser du på det här med mediciner?
Har du valt att medicinera?
Varför eller varför inte?
Berätta gärna!

2 år och 2 månader utan självskadebeteende

En ny månad har gått och jag har nu klarat 2 år och 2 månader med självskadebeteende. Jag är stolt över mig själv för hur jag hanterat senaste tiden. Som ni redan vet så har jag inte mått så bra. Men jag har sökt hjälp i tid innan det går för långt. Jag har lagt över ansvaret i proffsen. Jag har berättat hela sanningen för min läkare. Tidigare har jag undanhållit saker men han kan inte hjälpa mig till 100% om han inte vet allt. Läkare är tyvärr inte tankeläsare.

Självinsikt

Jag har haft ett vasst föremål liggande i min bokhylla i 1,5 år. Jag använder det när jag pysslar men den senaste månaden har jag känt mig triggad när jag går förbi det. Därför har detta föremål fått flytta hem till Carolina tills jag är redo att ha det hemma igen. Jag har stor självinsikt och det gör att jag klara det här trots svackor.

2 år och 2 månader utan självskadebeteende

1 2 3 Nästa »