Aspiepower Media

Att radera sitt förflutna…

Jag vill börja med att be om ursäkt för att bloggen stundvis legat nere i dag. Det är One.com, där bloggen ligger, som haft problem med sina servar. De jobbar för att fixa det och jag hoppas att de gjort det nu.

I dag är det veckans andra dag men jag är inte riktigt med på att det är tisdag i dag, för det känns ju som det är måndag pga ledigheten i går. Så jag kommer ligga en dag efter hela vecka.

När jag vaknade i morse så kändes det iallafall som en seg måndag. Ibland undrar jag om jag har en inbygd väckarklocka. För varje gång jag ska till jobbet så vaknar jag och kollar på klockan tio min innan den ska ringa.

Men fast jag vaknat av mig själv så är jag så trött, att jag knappt tar mig upp och snoozar en stund. Jag har blivit en snoozare på senare år, för förr flög jag upp direkt klockan ringde. Kom iallafall i väg till jobbet sen åkte jag hem och åt lunch innan jag åkte till badhuset och simmade 1 km.

Väl hemma igen så roade jag mig med att radera mitt förflutna. Insåg att jag hade typ 200 kontakter på min mobil som jag inte pratat med de senaste 10 åren eller inte ens vet vilka de är. Snygg i Göteborg, Snygg i Vålberg och Snygg i Stockholm är några av dem. Har ingen aning om vilka de är, men de var tydligen snygga iallafall, haha. Troligen killar med långt hår eller tuppkam, var sånt som gällde på den tiden.
Jag raderade dem för någon vecka sedan men på något vänster lyckades jag radera alla kontakter. Så fick återskapa allt och då kom ju alla tillbaka igen, som att mitt förflutna inte riktigt vill försvinna när man minst anar det så dyker det upp igen.

I bland kan jag ångra att jag slösat bort halva mitt liv på att ha ångest, dödslängtan och destruktiva förhållanden. Men som L sa för några månader sedan… ”Vi har ingen tidsmaskin, det som har hänt har hänt och vi kan inte göra någonting åt det. Men from nu kan du göra allt annorlunda”. 

Jag önskar att jag hade fått träffat dagens Joanna redan som 15 åring. Att jag redan då hade förstått att livet inte är förstört, bara för att man fått en diagnos. Att jag redan då hade sett att även jag kunde bli lika framgångsrik som mina klasskompisar, och till och med komma längre än vissa, fast jag inte hade VG eller MVG på alla prov.

Att jag hade vetat redan då att det inte är jag som är galen, utan att det bor en sjukdom i min hjärna som gör att saker blir lite tokiga i bland. Att jag måste kämpa i uppförsbacke medan andra tar liften. Och att jag måste hålla i mig när de swishar ner för backen. För går det för fort så kommer jag krascha in i total mörker. Men bara man lär sig att hantera uppförs och nedförsbackarna så blir mitt liv lika bra som vems som helst.

Jag önskar att jag fått möjligheten att lära mig det tidigare. Men nu fick jag aldrig det och till viss del är jag ändå glad för det, för det är ju allt jag varit med om som format mig till den jag är i dag.

Så till alla ungdomar där ute som mår dåligt:

Livet kan bli bra igen, jag lovar! Det kan ibland ta lång tid innan man får rätt hjälp, men den finns att få! Bara för att livet varit jobbigt så är det inte säkert att det alltid kommer vara så. Man kan alltid börja om och förändra allt, bara man vill!
Kan jag, så kan du!

förflutna
Joanna 2008, precis innan livet gick mot ljusare  och mindre färglada tider;)

Aspiepower Media 1 år!

Aspiepower Media fyller 1 år i dag!

I dag är det ett år sedan registreringen av mitt företag blev godkänt av skatteverket.
När jag startade mitt företag så gick jag in med tanken- Att man vet inte om det går förrän man testat och går det inte så har man iallafall försökt.

Bästa beslutet jag tagit

Så här ett år senare är jag väldigt glad för att jag vågade ta det steget.
Allt starta eget kan vara det bästa jag gjort, av flera anledningar.
Den främsta är att jag nu har möjlighet att jobba mindre än 50% och kan lägga mina arbetsdagar efter hur jag mår. Vilket har gjort att jag bara åt tre kurer antibiotika under 2016. Ni som följt den här bloggen ett tag att det tidigare har varit vardagsmat för mig att äta minst tio kurer per år.

Men jag är också glad för att jag vågade ta det här steget för att jag nu har möjligheten att göra precis allt jag vill, samtidigt.

Jag tror att jag har glömt att visa er loggan som min vän Jesus gjorde till mig i födelsedagspresent. Men vad passar bättre än att visa den så här på ett årsdagen!

 

Aspiepower media

 

 

Tävling: Vinn boken- När två världar möts

Detta inlägg är skrivet i samarbete med Gothia fortbildning
…………………………………………….

Vinn boken- När två världar möts!

På söndag är det 2 april och Världsautismdagen, en dag som FN stiftade 2007 för att uppmärksamma och öka kunskapen om autism i hela världen. Dagen är också ett tillfälle att visa de unika begåvningar och förmågor som finns hos personer med autism.

Och jag tänkte att vi firar den här dagen med att ha en liten tävling. Så en lycklig vinnare har chansen att vinna boken När två världar möts – Att leva med Aspergers syndrom, skriven av Andreas Brunnström. Ni kan läsa min recension av boken här!

När två världar möts

För att vara med och tävla:

Motivera i kommentarsfältet här nedan varför just du borde vinna.
OBS! Glöm inte att ange din e-post, så jag kan kontakta dig om du vinner.

Tävlingen avslutas söndagen den 2 april, på världsautismdagen

 

Tack Västerbotten!

Tack SISU idrottsutbildarna och Parasport Västerbotten för ännu en bra genomförd föreläsning. Jag gillar Västerbotten och kommer gärna tillbaka igen;)

Och tack alla som kom och lyssnade i dag. Blir så glad för att ni visar intresse genom att ställa så många frågor och att ni kommer fram och pratar efteråt. Nu ligger jag på hotellrummet och ska snart ta kvällen. För 07 i morgon ringer klockan och det är dags att börja resan hem till Värmland igen.

Västerbotten

Hur gick det hos läkaren?

Sovmorgon

Började den här dagen med sovmorgon och det blev 12 timmars sömn i natt, skönt att få sova ut. Sen pallade jag mig i väg till öppenvården för att träffa läkaren. Hur gick det då?

Varit hos läkaren

Jo de började bra för receptionisten skickade mig till fel våning. När klockan var 11.10 började jag undra om det verkligen var rätt. Men då dök läkaren upp och berättade att han varit ute och letat efter mig. Varför känns det att psykiatrin aldrig kan göra något rätt?

Äntligen gjorde dom rätt!

Man nu har de iallafall lyckats fått i väg rätt recept, yay fjärde gången gillt!
Så nu slipper jag betala en förmögenhet för att få ut rätt medicin, fast jag har frikort. Annars gick det bra jag gillar läkare som är pålästa, han visste tom att mamma och pappa är i Thailand haha.

Hittat rätt dos

Han tyckte som jag trodde. Att jag nu står på rätt dos och att vi inte ska ändra något i min medicinering. Och så kör vi ett återbesök om ca 3 månader, men blir väl fem månader då eftersom psykiatrin inte kan hålla tiden. Skulle ju ha varit där i januari den här gången, men bättre sent än aldrig sägs det ju.

300 mg Seroquel

Så nu står jag iallafall på 300 mg Seroquel och 20 mg Saroten. Saroten har jag dock som IBS medicin men eftersom den är en psykmedicin, så hjälper den mig lite med sömnen med. Sen har jag 5mg Zyprexa munsönderfallande vid behov. Och 5 mg Stilnoc vid behov. Sen har jag även Atarax och Sobil vid behov men den skiten tar jag aldrig och tanken är att jag ska ta Zyprexa i stället då den värkar snabbare och minskar risken för självskadebeteende.

Zyprexa vid behov

Jag har även möjligheten att höja Seroquel själv upp till 400 mg om jag känner att något är på G. Och då kan jag även lägga till en Zyprexa om dagen i fyra dagar för att ”bromsa” om det är riktigt jävligt. Det är väldigt skönt att vet att jag får ändra själv och slippa krångla med psykakuten om något händer. Dock hoppas vi att inte kommer behöva göra det. Och självklart får jag inte ändra hur jag vill utan ska ju självklart söka vård om det behövs.

Det kallas bipolär sjukdom…

Läkaren sa samma sak som psykologen att det som hände i onsdags kallas Bipolär sjukdom typ 2. Jag måste tillåta att det svänger ibland, för det gör det för alla människor. Dock svänger det lite oftare, lite snabbare och lite djupare för mig.

Biverkningar

Sen frågade han även om biverkningar och om jag gått upp i vikt, vilket de flesta gör av dessa mediciner. Jag har gått upp ca 10 kg senaste året och det är helt normalt, men det får inte dra i väg. Dock har jag ju kört Viktväktarnas program de senaste 8 veckorna och gått ner 2,8 av de kilona.(Med två veckors fusk med pizza, semlor och tårta typ varje dag haha). Så jag är på rätt väg och det är ingen fara och som jag skrivit förut, jag väger gärna 70 kg bara jag mår bra och är stabil. Och det är det som är målet nu att komma under 70 kg. För då är jag inom BMI-värdet för vad som är normalvikt för min längd, har 2,1 kg kvar dit nu.

Blir nog bra tillslut

Ja det blir nog bra det här tillslut och det känns lyx att få träffa samma läkare tre gånger på rad under ett halvår. Och det är väldigt skönt att de tar mig på allvar nu.

hur gick det hos läkaren