Visste du att Fidget spinner från början var ett hjälpmedel?
Du kan inte ha missat den senaste trenden, Fidget spinner, leksaken alla coola kids har. Men visste du att plastleksaken som ditt barn snurrar på fingret från början togs fram som ett hjälpmedel för personer som hade svårt att koncentrera sig? Tex personer med tex Autsim och ADHD. Idén var enkel. Om användaren tilläts pyssla med något med händerna, skulle det bli lättare att koncentrera sig. Är det inte lite coolt ändå? Att ett hjälpmedel kan ta över världen på de här sättet.
Vi är inne i juni nu, jag hänger inte riktigt med. Jag har sagt det förr att tiden går alldeles för fort. Det var nyss som det var januari och nu helt plötsligt så har halva året gått. Sommaren och våren brukar betyda depression och ångest för mig. Det är så det sett ut de senaste 15 åren. Men i år blev det ingen depression (inte än iallafall) och det känns så jävla sjukt. Är det så här det känns att må bra? Jag hade liksom glömt bort hur det var för att jag spenderat halva mitt liv på psykiatrin.
Jag hade glömt att man kunde vakna upp och bara kliva upp ur sängen utan att tänka att man inte orkar. Jag hade glömt att man kunde svara ”Ja det låter kul”, när någon undrar att man vill hitta på något. Utan att tänka fan va jobbigt det här kommer bli.
Ser mig själv som sjuk
Jag ser fortfarande mig själv som någon som är sjuk, för det är det enda jag vet vad det är. Jag känner knappt den friska Joanna, vi fick bara spendera 10 år tillsammans. Joanna med kroniska sjukdomar har jag dock levt i hop med i 20 år. Jag kommer ju aldrig bli helt frisk, som sagt har jag två kroniska sjukdomar. Men i dag är jag är jag rätt medicinerad, så jag är så frisk man kan bli. Varje vecka får jag påminna mig själv om att jag inte har någon tid hos psykiatrin längre, för jag är frisk nu.
Njuta av att må bra
Det uppstår situationer där jag tidigare fått ångest/panikångest och jag står där i mitt i situationen och blir paff för att det inte händer något. Jag är lugnt och det finns inte en tendens till ångest eller oro. Jag klarar helt plötsligt av situationer som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle klara. Fast det känns konstigt så känns det också skönt, så jag ska passa på att njuta av att må bra. För det tragiska sanningen är ju att jag trots allt lever med Bipolär sjukdom, och risken är ganska stor att jag någon gång i framtiden blir deprimerad igen. Men fram till dess ska jag passa på att njuta av livet.
I går skrev jag ett inlägg om att jag önskar att hade fått träffa dagens Joanna, redan som 15 åring. Det var många av er som gillade det inlägget och som kommenterade att ni önskat att ni med hade fått träffa dagens er som tonåring.
Då kom jag på att jag ska göra just det! Skriva ett brev till 15 åriga Joanna, med det jag hade önskat att någon sagt till mig när jag var 15 år. Förhoppningsvis sitter det en ung tjej/kille och läser just detta brev och får en gnutta hopp. Jag kan inte ändra mitt liv och det jag varit med om, men kan jag hjälpa en enda person genom att berätta min berättelse så är jag nöjd.
Ett öppet brev till Joanna 15 år:
Hej Joanna! Jag vet att du inte alltid mår så bra, men det kommer inte alltid att vara så. En vacker dag kommer allt att vända. Och dom som varit dumma mot dig kommer att be om ursäkt och istället se upp till dig. Och dom som aldrig ber om ursäkt, det är dom som är svagast inte du.
Du kan inte prata rent och du har svårt för att säga R. Men strunta i dem som retar dig. För om 10 år spelar det ingen roll, för då kommer du föreläsa inför 500 personer. Du kommer prata på ett seminarium på Almedalsveckan tillsammans med Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Och du kommer också få ha ett semesterprat i P4 Värmland, 45 minuter om bara dig och ditt liv. Efter det kommer folk stoppa dig på stan för att säga att du är grym och för att de vill krama dig. De struntar i om du inte kan säga R rent.
Stressa inte
Joanna, stressa inte upp dig över dina betyg och att de inte räcker för att komma in på lärarlinjen. För du kommer ändå inte bli någon lärare. Du kommer testa olika saker men tillslut kommer du hitta vad som är rätt för dig. Du kommer välja att starta eget företag.
Stressa inte heller upp dig för att du inte orkar hålla kopplingen på bilen, när dina klasskompisar skryter om att de övningskört hela helgen. Det kommer ta lite längre tid för dig att ta körkort. Men när du är redo så kommer du köra mer bil än dem. Eftersom du kommer åka över hela Sverige och föreläsa.
Joanna när en kille gjort slut kan du gråta en skvätt, för att sedan gå vidare. Du kommer kyssa många paddor innan du hittar prinsen. Och han kommer inte alls ha långt hår och tatueringar men det gör inget, för han kommer ha den finaste insidan du kan tänka dig.
Diagnoser gör det enklare
Joanna du har precis fått diagnosen Aspergers syndrom, men det behöver inte vara ett hinder. Du kommer behöva lite extra stöd och hjälp, men framförallt behöver du lära känna dig själv och hur du fungerar. När du har gjort det så kan du leva ett vanligt liv som vem som helst. Och tack vare dina superkrafter som diagnosen för med sig, så kommer du komma längre än många av dina klasskompisar.
Joanna, jag vet att du skadar dig själv ibland för att det gör så ont i själen, så du inte vet vart du ska ta vägen. Men sluta upp med det, för det kommer aldrig hjälpa. I stället kommer du få massa fula ärr som du kommer skämmas för resten av ditt liv. Det finns hjälp att få för att sluta, så lyssna på dina föräldrar och BUP när de försöker hjälpa dig. Jag vet att det kan låta som att de inte fattar någonting och som att de är dumma i huvudet. Men egentligen menar de bara väl och gör allt de kan för att försöka göra det så bra som möjligt för dig.
Du har Bipolär sjukdom, utan att veta om det
Du vet inte om det än, men du har en sjukdom som heter Bipolär sjukdom typ 2, och det kommer dröja 12 år till innan du får reda på det. Det är en kronisk sjukdom och folk kommer säga att det är en helvetes sjukdom. Men den behöver inte vara det. Med rätt mediciner och om du lär känna dig själv, precis som med din Asperger diagnos, så kommer ditt liv bli som alla andras. Ditt liv kommer bara svänga lite mer, men du gillar ju att åka berg – och dalbana, så det kommer bli bra.
Vänner kommer, vänner går
Du kommer även märka att vänner kommer och vänner går. Och människor kommer under årens lopp försvinna ur ditt liv. Där och då så kan du inte förstå hur du ska kunna leva utan dem, men det kan du. Och du kommer träffa nya människor och äkta vänner som kommer finnas kvar för alltid- vad som än händer! Dom som väljer att gå för att du är konstig, är inte värda att vara din vän. Joanna, glöm inte att säga tack om du uppskattar något som någon gör. Tänk inte ”Jag gör det en annan gång”… För då kan det vara försent och då kommer du ångra dig resten av livet.
Glöm aldrig ditt eget värde!
Joanna, det viktigaste av allt glöm ALDRIG ditt eget värde! Gå aldrig med på något du egentligen inte vill för att någon annan vill det. Och skit i om dina kompisar skryter om sex. Vill du inte ha det så har du inte det, förrän DU känner dig redo. Låt aldrig någon ta din oskuld för att hen säger att det är coolt att ha sex. Joanna du är värdefull och det finns människor som älskar dig för att du är precis den du är, även om det i bland inte känns så.
Du är en väldigt stark person
Joanna ditt liv kommer inte alltid vara en dans på rosor. Och du kommer behöva gå igenom saker som inget barn ska behöva gå igenom. Men det man inte dör av, blir man starkare av. Och allt du kommer vara med om kommer göra dig till en väldigt stark person som en vacker dag kommer bli något stort!
All kärlek till dig Joanna, och glöm inte att vara snäll mot dig själv! Kram/ Framtidens Joanna
Jag vill börja med att be om ursäkt för att bloggen stundvis legat nere i dag. Det är One.com, där bloggen ligger, som haft problem med sina servar. De jobbar för att fixa det och jag hoppas att de gjort det nu.
I dag är det veckans andra dag men jag är inte riktigt med på att det är tisdag i dag, för det känns ju som det är måndag pga ledigheten i går. Så jag kommer ligga en dag efter hela vecka.
När jag vaknade i morse så kändes det iallafall som en seg måndag. Ibland undrar jag om jag har en inbygd väckarklocka. För varje gång jag ska till jobbet så vaknar jag och kollar på klockan tio min innan den ska ringa.
Men fast jag vaknat av mig själv så är jag så trött, att jag knappt tar mig upp och snoozar en stund. Jag har blivit en snoozare på senare år, för förr flög jag upp direkt klockan ringde. Kom iallafall i väg till jobbet sen åkte jag hem och åt lunch innan jag åkte till badhuset och simmade 1 km.
Väl hemma igen så roade jag mig med att radera mitt förflutna. Insåg att jag hade typ 200 kontakter på min mobil som jag inte pratat med de senaste 10 åren eller inte ens vet vilka de är. Snygg i Göteborg, Snygg i Vålberg och Snygg i Stockholm är några av dem. Har ingen aning om vilka de är, men de var tydligen snygga iallafall, haha. Troligen killar med långt hår eller tuppkam, var sånt som gällde på den tiden.
Jag raderade dem för någon vecka sedan men på något vänster lyckades jag radera alla kontakter. Så fick återskapa allt och då kom ju alla tillbaka igen, som att mitt förflutna inte riktigt vill försvinna när man minst anar det så dyker det upp igen.
I bland kan jag ångra att jag slösat bort halva mitt liv på att ha ångest, dödslängtan och destruktiva förhållanden. Men som L sa för några månader sedan… ”Vi har ingen tidsmaskin, det som har hänt har hänt och vi kan inte göra någonting åt det. Men from nu kan du göra allt annorlunda”.
Jag önskar att jag hade fått träffat dagens Joanna redan som 15 åring. Att jag redan då hade förstått att livet inte är förstört, bara för att man fått en diagnos. Att jag redan då hade sett att även jag kunde bli lika framgångsrik som mina klasskompisar, och till och med komma längre än vissa, fast jag inte hade VG eller MVG på alla prov.
Att jag hade vetat redan då att det inte är jag som är galen, utan att det bor en sjukdom i min hjärna som gör att saker blir lite tokiga i bland. Att jag måste kämpa i uppförsbacke medan andra tar liften. Och att jag måste hålla i mig när de swishar ner för backen. För går det för fort så kommer jag krascha in i total mörker. Men bara man lär sig att hantera uppförs och nedförsbackarna så blir mitt liv lika bra som vems som helst.
Jag önskar att jag fått möjligheten att lära mig det tidigare. Men nu fick jag aldrig det och till viss del är jag ändå glad för det, för det är ju allt jag varit med om som format mig till den jag är i dag.
Så till alla ungdomar där ute som mår dåligt:
Livet kan bli bra igen, jag lovar! Det kan ibland ta lång tid innan man får rätt hjälp, men den finns att få! Bara för att livet varit jobbigt så är det inte säkert att det alltid kommer vara så. Man kan alltid börja om och förändra allt, bara man vill! Kan jag, så kan du!
Joanna 2008, precis innan livet gick mot ljusare och mindre färglada tider;)
Eftersom det är 2 april i dag och världsautismdagen, så tänkte jag berätta om en kille som hittat styrkorna med sin Asperger.
Fick diagnosen redan som 5 åring
Alexander Forselius föddes i Rumänien 1991, och adopterades till Sverige 1994. Han fick diagnosen Aspergers syndrom redan som femåring, då var han en orolig kille som sprang runt och tryckte på alla knappar han kunde få tag på.
Musik är en stor del av Alexanders liv
Intresset för knappar övergick till ett intresse för datorer och senare till att göra musik. Sedan 2009 har han ägnat en stor del av sitt liv till just musik och att göra yoga/ambient-musik. Tidigare gillade han att bada, simma och att hålla på med vattenjogging, något han inte har möjlighet att göra för tillfället.
Jobbig tid
Det blev en jobbig tid när han blev tvungen att sluta, eftersom det var hans sätt att röra på sig och få energi, och han gick in i en depression. Men musiken fanns kvar och utvecklades mot nya höjder, och han lyckades få med sina låtar på Spotify-listorna. Samtidigt som han började meditera och genom det får liknande ”frekvenser” som han fick i vattnet.
En bok om att leva med ett annat operativsystem
Han har precis gett ut sin bok- Jag upphäver gravitationen. Med boken vill han berätta om hur hans hjärna fungerar med NPF. Men ur ett perspektiv där han vore en dator med ett helt annat operativsystem och arkitektur än en vanlig dator. Som ska försöka fungera i ett vanligt datanätverk där alla datorer kör det operativsystem som ”normen” kräver.
Fira världsautismdagen med att lyssna på Alexanders musik
Jag tycker att det här boken låter väldigt spännande och jag ser fram emot att få läsa den. Och jag tycker att Alexander precis som jag är ett bevis på att en Asperger diagnos inte behöver vara ett hinder utan även kan vara en styrka om man hittar sin grej.
Läs mer om boken och vart du kan köpa den häroch Alexanders musik hittar ni här:
Jag hade glömt hur det kändes att må bra
