Aspiepower Media

Ett sista farväl

Ett sista farväl

Klockan sju i morse ringde klockan och det var bara att kliva upp och packa in Baby i bilen och åka mot Hagfors. Klockan 11 var det dags att ta ett sista farväl av farmor. Det blev en fin stund.

Lugnande i förebyggande syfte

Jag valde att ta lugnande i förebyggande syfte. En begravning är ju något som påverkar alla men jag är ju extra känslig och sårbar på grund av min bipolaritet. Efter två år med sjukdomen på papper så har jag börjat förstå hur jag fungerar. Jag har också insett att det är bättre att ta lugnande vid vissa situationer som kan sätta igång ett skov.. Att bromsa redan från början.

Ett nytt njurstensanfall

Lagom till allt var klart och jag har gjort allt jag måste den här veckan så högg det till under revbenen igen. Så nu har jag tagit en morfintablett och bäddat ner mig i sängen. Njursten är ett dåligt påhitt!

Ett sista farväl

Avicii orkade inte mer

Avicii orkade inte mer

Hela världen har blivit berörda av Tim ”Avicii” Berglings bortgång. Under torsdagen gick familjen ut med ett pressmeddelande där de skriver ”att han inte orkade längre”. Varje vecka är det 30 personer i Sverige som väljer att avsluta sina liv. Ändå är självmord inget vi pratar om.

Jag kunde ha varit en av dom

Jag kunde ha varit en av de där 30 personerna men i dag är jag glad för att jag har misslyckats nio gånger. För egentligen ville jag aldrig dö. Det gjorde bara så ont i själen så jag inte visste vart jag skulle ta vägen och tyvärr har inte livet en pausknapp.

Avicii




















På bild 1 ser ni Joanna 14 år som inte vill leva och som trodde att livet var förstört.

På bild 2 ser ni Joanna 30 år som jobbar med det hon älskar och lever drömmen och mår helt okej trots en psykisk sjukdom och en NPF-diagnos.

Till alla er unga där ute som inte mår bra:

I bland kan det kännas som att dina föräldrar och andra vuxna runt omkring inte förstår någonting. Men troligtvis gör dom allt dom kan och lite till för att det ska bli så bra som möjligt för dig. Ge aldrig upp! Livet är inte förstört man kan alltid börja om. En dag kommer allt bli bra igen, jag lovar!

Hit kan du vända dig med frågor och tankar om självmord och psykisk ohälsa.

Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60.

Bris – Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

Jourhavande präst nås via 112.

Mind’s Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

Källa: 1177

Jag vill inte vara till besvär

Jag vill inte vara till besvär

Jag vill inte vara till besvär…. Jag har sedan länge tappat räkningen på hur många gånger de orden ekat i mitt huvud. Jag tror att det är många som lever med psykisk ohälsa som tänker dom tankarna. Att man i stället stänger in alla känslor och låtsas att allt är bra. Att man inte vill störa. Att ens vänner/anhöriga har nog med sig själv. Jag gnäller ju bara hela tiden.

Tillslut kraschar jag

En sak har jag lärt mig under årens lopp är att om jag inte är tillbesvär så blir jag ett ännu större besvär sen. Låtsas jag att allt är bra och stänger in alla känslor så exploderar jag till slut. Så det är bättre att vara till besvär och berätta vad som händer så jag kan få hjälp och vi kan undvika en krasch. Egentligen är jag ju aldrig till besvär där är ju bara min hjärna som tror att jag är det.

En pina för samhället

Under mina föreläsningar har jag vid flera tillfällen träffat personer som har tex Asperger och ADHD. Personer som inte vill ta emot det stöd som finns. De personerna menar att om de tar emot stöd från LSS, vuxenhabiliteringen eller Försäkringskassan så blir de en pina för samhället. Jag upplever dock att jag blir en pina för samhället om jag inte tar emot de här stödet. Stödet hjälper mig att klara min vardag utan att jag behöver slita slut på mig själv. Tar jag inte emot stödet och börjar jobba 100% så skulle jag totalkrascha. Jag skulle hamna på slutenvården igen och troligtvis aldrig mer komma ut i arbetslivet. Då är jag en pina för samhället.

Vänner är snällare mot oss än vad vi är mot oss själva

Efter det som hände i går så ringde jag min vän. Det stod i boken vi fick på Viktväktarna i går att vi är ganska elaka mot oss själva. Att våra vänner är bättre på att säga snälla saker om oss. Han får mig alltid att le hur dåligt jag än mår så jag ringde honom för att jag visste att han skulle få mig på rätt bana igen.

Det positiva överväger det negativa

När vi hade lagt på så smsade jag honom och sa att jag är så tacksam för att han alltid finns där. ”Det är väl sånt man har vänner till” svarade han. ”Jo fast du får ju stå ut med så mycket mer eftersom jag svänger hela tiden”, svarade jag. Han svarade att jag ger hans liv massa positivitet och att det är mer värt och överväger de gånger jag mår dåligt.

Ensam är inte stark

Jag tycker att vi ska sluta upp och känna att vi stör, för 90% av gångerna så gör vi inte det. Ibland är det bättre att be om hjälp. Det som gör att jag inte skadad mig på snart 1 år och 9 månader är att jag har ett skyddsnät med personer runt omkring mig. Dom kan rycka in och dra upp mig när jag trampar vatten och huvudet är påväg under vattenytan. Ensam är inte stark.

Jag vill inte vara till besvär

Tema: Självskadebeteende del 1

Tema: Självskadebeteende del 1

Som jag skrev föra några veckor sedan så har jag bestämt mig för att ha temaserie om självskadebeteende på min YouTube kanal. Nu är första avsnittet ute där jag svara på era frågor. I nästa avsnitt kommer jag prata om vad som hände sista gången jag skadade mig själv och varför jag valde att avsluta mitt självskadebeteende efter 15 år.

Har du förslag på vad jag kan prata om?

Du får gärna komma med förslag på vad jag borde prata om som rör temat. Jag skulle också bli väldigt glad om ni ville dela mina klipp så de når ut till fler. Vill du vara säker på att du inte missar nästa avsnitt?  Gå då in på min kanal och tryck på prenumereraknappen och glöm inte att klicka i klockan bredvid prenumeraknappen. Gör du detta så kommer du  att få ett meddelande när en ny video är uppe och du är säker på att du inte missar nästa avsnitt.

1 år utan psykolog

1 år utan psykolog

En solig aprildag satt jag där i psykolog A:s rum. Han sa att det var dags att knuffa ut fågelungen från boet, så jag kunde flyga fritt. Jag skulle inte utvecklas om jag fick vara kvar. Han sa också att jag är starkare än vad jag själv tror. Jag var livrädd för fyra veckor var det längsta jag hade varit utan honom de två senaste åren. Nu skulle allt gå åt helvete och jag skulle krascha. Min familj var skeptisk var detta verkligen en bra idé?

Hade haft en psykolog i 15 år

Jag fick en lapp med hans direktnummer och han lovade att jag skulle få en tid direkt om det inte gick. Jag var säker på att jag skulle ringa det där numret. Jag har ju ändå haft en psykolog i 15 år av mitt 30 åriga liv. I dag är det 1 år sedan jag klev ut från hans dörr för sista gången. Inte enda gång har jag känt behovet av att ringa honom. Jag skulle dock vilja ringa honom och berätta hur duktig jag varit det här året. Jag är glad för att han klippte navelsträngen och slängde ut mig annars hade jag fortsatt att gå runt och trott att jag inte kan klara mig själv.

1 år utan psykolog