Aspiepower Media

Julklappstips: Shoppa till barn med NPF-diagnos

Barn med NPF-diagnos

Julklappstips: Shoppa till barn med NPF-diagnos

Det är 18 dagar kvar till julafton. Jag har inte köpt en enda julklapp ännu. Har ni? I det här inlägget så tänkte jag ge er lite julklappstips till dig som ska shoppa till barn med NPF-diagnos. För varför inte passa på att köpa julklappar som kan hjälpa ditt barn att hantera vardagen bättre.


 

Tuggsmycken:

Tuggisar är fantastiskt hjälpmedel för att stressreglera i klassrum, öka fokuset och få ut bitbehovet. Ett beprövat och lovordat hjälpmedel för personer med ADD, ADHD och autism. Här hittar du dom i alla möjliga färger och former.

Balansboll Jordnöt:

Passar perfekt till barn som behöver röra på sig medan de sitter ner. Med denna kan barnet träna balans och förbättra hållningen med ökat fokus och lugn. Kan användas för daglig träning och olika positions- och terapi program men även hemma eller i skolan. Du hittar den här.

 

Pillerillsaker

Tangles och andra pillerillsaker är ett roligt hjälpmedel för barn och vuxna som har svårt att sitta stilla och behöver ständig rörelse och taktil stimulans. Att fingra på en pillerillsaker underlättar koncentrationsförmågan och att fokusera. Fingrandet ökar också finmotoriken och stärker handens rörelser. Du hittar flera varianter här.

Bilder med vardagssysslor från Lilla Margreth:

Många familjer som har barn med autism använder sig av bildstöd. Dessa söta kort med vardagssysslor gör vardagen enklare för ditt barn. Du hittar dem här.

 

Här kan du läsa om vilka hjälpmedel jag har för att underlätta i vardagen.

Gästbloggare: Låg-affektivt bemötande hjälpte oss att få en fungerande vardag

låg-affektivt bemötande

Ring Måns Möller

”Ring Måns Möllers TV-program och säg att du kan föreläsa för dem” Så sa min son när vi tillsammans tittade på TV i för några veckor sedan. Det var programmet ”Superungar” som handlar om barn med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och deras familjer.

Han vill att vi ska hjälpa andra

Mamman i inslaget sa något i stil med ”vi behöver verktyg och strategier för kommunikation och konfliktlösning” och min son kom omedelbart med förslaget att jag skulle kontakta TV för att föreläsa för dem. Gissa om jag blev stolt. Galet stolt! Att min son nu har återfått förtroendet för att vi kan nå varandra i kommunikationen och att han vill att jag ska hjälpa andra.

En ”vanlig” familj

Vår resa började för cirka fem år sedan, fram till dess hade jag ansett att vi var en ”vanlig” familj. Vem som definierar vanlig kan vi naturligtvis diskutera. Vår familj består av två vuxna och tre barn och eftersom de då var mellan nio och fjorton år så tänkte vi föräldrar att ”nu kan vi det här med barnuppfostran”.Men det kunde vi inte! Vi skulle under de närmsta åren komma att lära oss om låg-affektivt bemötande, framförhållning, tydlighet, bildstöd, stresskänslighet, annorlunda perception, kommunikation och mycket annat.

Kaosartat

Familjelivet var kaosartat med konflikter och stress. Det kändes som hemmet var ett minfält, för vi saknade kunskap. Bråk, härdsmältor och ångest var vår vardag. Och lagom som jag trodde att jag hade fått lite kunskap och hade börjat rita en karta över ”minfältet” så var det som om någon flyttade minorna. Vi fick börja om! Och vi skulle tyvärr tvingas lära oss om hur mycket okunskap det finns i vårt samhälle. Ett samhälle som de senaste decennierna har blivit mycket svårare att hantera för många med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD.

Hittade förebilder

Tack och lov så hittade vi förebilder att lära av. Joanna är en av dem. Jag läste hennes krönika i tidningen Skyttesport nummer 3, 2015 som hette ”Varför berättade vi aldrig att jag hade Asperger” Det fick mig intresserad av hur man kan göra idrott mera tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar så jag valde att göra ett fördjupningsarbete om det. När jag sen fick chansen att träffa Joanna i samband med att hon föreläste på Mora Folkhögskola, och dessutom bjuda in henne att lyssna på min redovisning som bland annat var inspirerad av hennes krönika, då kändes det som cirkeln på något sätt var sluten. Så nu har jag helt bytt yrkesliv.

I dag ser det ut så här:

– Är lärare på halvtid på Mora Folkhögskola på distansutbildningen ”Autism-ett annorlunda sätt att tänka”

– Gör föreläsningar om NPF i egen regi

– Är utbildad (H)järnkollsambassadör

–  Samarbetar med SISU-idrottsutbildarna och gör föreläsningar

Tillsammans ändrar vi attityder

Tack Joanna och många andra förebilder för att jag fått chansen att göra den här förändringen i mitt liv. Att få sprida kunskap och minska fördomar är viktigt och tillsammans förändrar vi attityder.

Vill du veta mer om mig så är du välkommen att följa mig på Facebook, här!

/Maria Hellsten

Superungar – Ny serie om NPF-familjer

superungar
Foto:Tommy Jansson/UR.

Superungar – Ny serie om NPF-familjer

Det är med stor glädje som jag möts av nyheten att UR kommer göra en ny serie. Jag ser verkligen fram emot att se den och har stora förväntningar. I den nya tv-serien Superungar tar sig Måns Möller an utmaningen att hjälpa barnfamiljer som lever med diagnoser som adhd och autism. Med hjälp av Sveriges främsta experter ska han få vardagen att fungera lite smidigare för barnen och deras föräldrar.

Utmaningar med att leva med NPF

Under sex avsnitt kommer han möta både barnfamiljer och vuxna som berättar om sina utmaningar.
– Jag är själv pappa till ett barn med autism och har träffat många barn med olika diagnoser och fascinerats av deras sätt att se på världen och livet. Jag vill förmedla att det går att leva ett gott liv och göra det man vill, även om vägen dit blir lite annorlunda, säger Måns Möller i ett pressmedelande.

Många kända namn

Superungar medverkar många kända namn som Bo Hejlskov, psykolog, Renata Chlumska, äventyrare, Anders Hansen, överläkare i psykiatri, Christopher Gillberg, professor och överläkare i barn- och ungdomspsykiatri, Ulrika Myhr, leg. sjukgymnast och barnspecialist, Christer Skoog, f d landslagstränare, Ebba Almsenius, logoped, Örjan Swahn, psykolog, samt Måns Lööf, utbildare i neuropsykiatri, och Britta Lundkvist, utbildare inom föräldrastöd.

Blandade svårigheter

I serien kommer vi möta Alicia, 14 år, från Linköping som har ADHD, Asperger och stora sömnsvårigheter. Oliver, 10 år, från Stockholm som har ADHD, trotssyndrom och problem att hitta ro i en aktivitet Elmie, 13 år, från Stockholm som har autism och extremt svårt att komma upp på morgonen. Vi möter också Uppsalabröderna Gabriel och Jacob, 11 och 9 år, båda med ADHD och avsaknad av impulskontroll som skapar mycket bråk i vardagen. Elsa, 13 år, från Linköping med ADHD och Asperger har svårigheter att uppfatta tid. Och Liam, 10 år, från Västerås har autism, en utvecklingsstörning och i programmet upptäcks även DCD som gör det extra svårt för Liam att uppfylla sin dröm att lära sig cykla.

Superungar har premiär den 25 oktober kl 21 i SVT1.

Politikerna tänker inte på barn med NPF-diagnoser

Valtider

Det är valtider och helt plötsligt pratas det mycket om skolan. På TV 4 i morse pratade de om att vi ska ha kvar läxor i skolan. Lärarförbundet stod bakom detta för de tyckte att elverna ska lära sig så mycket som möjligt i skolan. Men om man nu ska göra det varför ska man då behöva ta med skolarbetet hem? Sverige är ett av få länder som har läxor. De som står bakom läxfrågan har nog aldrig försökt göra skolarbete hemma med ett barn som har en neuropsykiatrisk diagnos. Skolan är nog jobbig som den är för de här barnen. Om de ska behöva ta med det jobbiga hem så blir det ännu värre.

Mer läxor= katastrof för barn med NPF-diagnoser

Jag möter ofta föräldrar till barn med NPF-diagnoser som berättar om läxstunder som slutar med utbrott, ångest och självskadebeteende. Mer läxor eller läxor över lag kan sluta med en katastrof för dessa barn och föräldrar. Det finns så mycket annat som den lilla energin som finns kvar efter en skoldag behövs till. Varför lägga mer krav på dom som knappt klarar de krav som redan finns?

Mobilförbud i skolorna

I gårdagens partiledarutfrågningar i TV4 grillades Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Ebba Busch Thor och Gustav Fridolin. Alla partiledarna var för mobilförbud i skolan.
– Jag utgår från att det ska vara ett förbud. Vi behöver se till att eleverna koncentrerar sig på lärandet, säger Stefan Löfven.
Okej då kanske herr stadsminister borde åka ut till en skola för barn med autism och se hur verkligheten ser ut för dessa barn. Dom behöver sin mobiltelefon som ett hjälpmedel för att stänga ute intryck och inte slösa onödig energi.

Behöver kunna stänga av

Jag hade aldrig klarat skolan utan hörlurar och musik. På min tid fanns det dock bärbara cd-spelare. I dag är allt sånt i mobilen. Så tar man bort mobilen så tar man också bort ett viktig hjälpmedel för barn med särskilda behov. Det skulle aldrig komma på tal att man skulle ta mig mina glasögon i skolan, de behöver jag ju för att se. Utan dom skulle jag inte klara skolan. Jag behöver också min musik för att stänga av och fokusera men den tycker de att jag ska klara mig utan. Jag vet att det finns många andra barn som också har det behovet. Jag upplever att barn med NPF-diagnoser glöms bort i valdebatterna.

Vad tycker du om skolfrågorna? Borde vi förbjuda läxor och mobiltelefoner?

 

Överlevnadsguide: NPF och skolstart

NPF och skolstart

Sommaren börjar sakta men säkert gå mot sitt slut. Sommarlovet är snart över och många barn/ungdomar och föräldrar har ångest. Det är nog inte så många barn som vill avsluta sommarlovet och återgå till skolbänken. Dock är det oftast sjuhundra gånger värre för barn med NPF-diagnos. Många förknippar skolan med utanförskap och mobbning. Krav man inte kan nå upp till, för att man inte fungerar som man ”ska”. Stress, press och ångest.

Jag var ett av de barnen

Jag var ett av de barnen. Ett av de barnen som visste att jag skulle vara tvungen att gå in på uppropet helt själv. Ett av de barnen som visste att jag inte skulle ha några kompisar. Ett av de barnen som skulle få höra fula ord om mig, när jag gick i korridoren. Ett av de barnen som inte ville gå in i matsalen och slutade äta i skolan, för att jag visste att jag inte skulle ha någon att sitta bredvid. Ett av de barnen som fick höra av lärare att jag aldrig skulle bli något för jag var korkad. Ett av de barnen som började skada sig själv för att det gjorde så förbannat ont i själen att gå till skolan. Ett av de barnen som ville avsluta sitt liv som 14 åring för att jag kände att jag inte passade in.

Desperata föräldrar

När jag föreläser får jag ofta frågor från desperata föräldrar. Dom vill göra allt för sina barn men de vet inte vad dom ska göra för de upplever att skolan inte förstår och att de inte fått rätt hjälp. Jag får höra berättelser om barn med NPF-diagnoser som slutar skolan i 7-8:an utan hemundervisning. Jag tycker att det här är lite underligt eftersom vi har skolplikt i Sverige och politikerna säger att alla barn ska klara skolan efter sina egna förutsättningar. I detta inlägg tänkte jag dela med mig av mina tips för hur du som är NPF-förälder kan hjälpa ditt barn att få en så bra skolgång som möjligt. Ni kan läsa om min skolgång här.

Överlevnadsguide: NPF och skolstart

1. Ge dig aldrig!

Tjata, tja, tja! Ditt barn har inte blivit gammal nog att kunna övertala rektorer, lärare och BUP själv så du måste hjälpa hen med det. Du kommer troligen bli den där jobbiga föräldern men strunta i det. Du känner ditt barn bäst och vet vad ditt barn behöver för stöd. Tyvärr kan det ta lång tid att få rätt stöd men det finns att få så ge dig aldrig!

2. Lyssna på barnet!

Vad känner och vill barnet? Barn är ofta duktiga på att berätta vad dom vill/känner om någon frågar dom. Prata ALDRIG över huvudet på ditt barn utan att hen fått chansen att själva förklara på sitt sätt.

3. Ha en tydlig plan med ditt barn.

Vad har du för förväntningar på ditt barn? Hur ska ni nå dit tillsammans? Ha en tydlig plan som ni går igenom ofta.

4. Belöna barnet när hen förtjänar det.

Skolan kan vara sjukt jobbig och ibland vill nog både barn och föräldrar ge upp. Ha då delmål och belöna och peppa barnet när hen klarar dom. Det behöver inte vara en svindyr mobiltelefon utan får du godkänt i de här provet så åker vi hela familjen på äventyrsbad eller något annat roligt som barnet vill göra som inte hör till vardagen.

5. Prata med andra föräldrar/ elever och förklara vad diagnosen innebär och vad ditt barn har för svårigheter.

Det blir mycket enklare för andra att bemöta ditt barn om de vet vad ditt barn har för svårigheter och vad det kan behöva för stöd. Tex kan lärarna läsa Malin Roca Ahlgrens böcker för hela klassen och på så sätt öka förståelsen. Läs om hennes böcker här och här!

6. Be klasskompisarnas föräldrar att prata med ER och INTE med andra föräldrar.

Det kommer troligen uppstå situationer där andra föräldrar kommer undra och tycka saker. Öppen kommunikation är viktig och det är bara ni som kan hjälpa ert barn att lösa situationer som kan uppstå på bästa sätt.

7. Slit inte ihjäl er!

Många har höga krav på sina barn. De måste klara grundskolan annars är livet förstört! Livet är aldrig förstört för att man inte fick fullständiga betyg. Det är aldrig försent att läsa upp betygen senare när man vilat upp sig lite. Det viktigaste är att man gör sitt bästa så får man lösa resten sen.

8. Ta vara på ditt barn styrkor.

Diagnoser för inte bara med sig svagheter utan även styrkor. Om ditt barn är van att höra att hen är dåligt på något och känner sig värdelös se då till att påminn om de bra sakerna. Tex när ni spelar memory så kan du säga ”Vilken styrka du har tack varje din Asperger. Jag önskar att jag också kunde minnas och se detaljer som du gör!”

9. Ta emot det stöd som finns.

Många föräldrar vill klara sig själva och ta hand om sina barn själva. Men det sliter mindre på er och era barn om ni tar vara på det stöd som finns att få från tex BUP, LSS, habilitering osv…

10. Glöm inte bort er själva som föräldrar eller syskon.

Det är slitsamt att vara NPF-förälder och det sliter oftast mer på relationen när man som föräldrar hela tiden måste slåss för sitt barns bästa. Så glöm inte bort er själva, för vem ska ta hand om ert barn när ni ligger som en blöt pöl på marken? Unna er egentid och vila upp er. Ni får inte heller glömma bort syskonen. Prata om hur dom upplever situationen och hur det kan vara att ha ett syskon med svårigheter. Ge även dom egentid.

1 2 3 5