Vardag

Folk som inte känner mig vet bäst

De har aldrig träffat mig

Som jag skrev i går så har jag senaste dagarna fått höra att jag borde svara på alla komentarer jag får. I dag har jag fått höra att jag bara bryr mig om mig själv. Att jag inte gör saker för andra och att jag tror att jag är bättre än andra. Detta påstår människor som aldrig har träffat mig. Jag tror alla jag känner skulle skratta åt den här beskrivningen av mig.

Tvärt om

Det är snarare tvärt om. Jag har stått över 60 minuter efter föreläsningar för att alla som vill ska få chansen att prata med mig och få svar på sina frågor. Då hade jag redan föreläst för dom i 90 minuter innan. Jag är den som tog med sig fem främmande 15 åringar som hade sin första fylla. De låg i sina egna spyor och alla skrattade. Jag var rädd för att de skulle kvävas.

Skulle hamnat i fyllecell

Jag är den som lånar ut pengar till grannen när det är tio dagar kvar till löning men det finns inga pengar kvar till mat. Jag är den som drog hem kollegan från krogen så han inte skulle hamna i fyllecell. Det tog en och en halv timma att få hem honom och jag hade kjol och det var -10 grader.

Stöttar ungdomar

Jag har flera gånger smsat med ungdomar jag inte känner för att de inte vill leva. Försökt hjälpa dom att hitta en vuxen att prata med. Det är jag som försökt stötta föräldrar när de känner att de inte får rätt stöd för att stötta sina barn.

Bryr mig mer om andra

Jag är den som bryr mig mer om andra än vad jag bryr mig om mig själv. Jag sitter med i två styrelser och jag gör allt jag kan för att dela med mig av mina erfarenheter för att hjälpa andra. I dag har jag tagit en fika med Åsa Johansson som är regionslråd i region värmland. Under två timmar har jag delat med mig av mina erfarenheter av psykiatrin. Så att politikerna bättre ska se hur den fungerar (Eller snarare inte fungerar.)

Fruktansvärt dålig självkänsla

Och det här att jag skulle tycka att jag är bättre än andra. Det är snarare tvärtom. Att jag dagligen vräker skit över mig själv. Att jag dagligen berättar för mig själv att jag är dålig och borde ha gjort saker på ett bättre sätt. Att jag inte kan förstå att människor kan tycka att det jag gör är bra. Som Ludde sa förra veckan ”Joanna det är sjukt sorgligt att du inte kan se på dig själv som vi andra gör. För du är den starkaste personen jag någonsin träffat”. Men jag kommer aldrig tycka det.

Vardag

Jag blir så trött!

Jag blir så trött

Jag blir så trött

När jag pratar om mina följare så brukar jag hylla er. Jag brukar berätta att jag faktiskt har förmånen att ha väldigt fina läsare och följare. Att jag och lov har förmånen att få väldigt lite hat och gnäll. Men på senaste tiden har det varit väldigt mycket gnäll, främst på Instagram.

Kan inte ha 8000 vänner

Det mesta handlar om att personer skriver till mig och att jag läser men inte svarar direkt. Många vill bli min kompis och när jag inte svarar så kommer snabbt meddelanden om att jag borde svara. För det första…. Jag har över 8000 följare på Instgram. Och hur mycket jag än vill så kan jag inte ha 8000 vänner. Det är helt jävla omöjligt.

Försöker vara rättvis

Jag är en rättvis person och jag känner att om jag lägger tid på en person så måste jag göra det på alla. Därför försöker jag svara de flesta så fort och så professionellt jag kan. Men jag kan inte sitta och ha långa konversationer med alla. Sen förstår jag inte hur man kan ha rätten att kräva att jag ska bli din vän när vi aldrig pratat med varandra innan? Stannar du främmande personer på stan och tvingar dom att vara din vän också?

Måste få ha ett privatliv

Jag delar med mig av cirka 90% av mitt liv på ett öppet och naket sätt med er. Jag delar glädje, sorg, smärta och ångest. Men bara för att jag valt att vara en offentlig person så måste jag faktiskt också få ha ett privatliv. Jag är redan stressad ocg har ångest för att jag är sämst på att uppdatera den här bloggen. Att det är mycket jobb just nu och att jag inte riktigt hinner med med. Att jag hela tiden måste bromsa mig själv för att inte köra huvudet i den berömda väggen.

Ställ inga krav

Så snälla ställ inte mer krav på mig. Försök att förstå att jag också är en helt vanlig människor som du. Jag må ha Aspergersuperkrafter men jag har också bara 24 timmar på dygnet precis som du. Jag gör mitt bästa men jag kan inte göra mer än så.

Kärlek till er

Mina snälla, fina följare jag vill avsluta detta gnällinlägg med att säga att ni är bäst! Utan er skulle det inte finnas någon blogg. Men till er som gnäller så vill jag bara säga rak

Vardag

Att ta körkort när man har diagnoser

Att ta körkort när man har diagnoser

Att ta körkort när man har diagnoser

I dag firar jag 7 år med körkort! Jag sköt det framför mig i över 10 år. Den var jag på en intervju på P4 Värmland för jag sökte praktik där. Jag fick frågan om jag hade körkort. Jag svarade ”Jag jobbar på det!” Men sanningen var att jag inte hade öppnat boken på 10 år. 🤣

När jag väl bestämt mig

Men när Joanna Halvardsson bestämmer sig för något så blir det så. Så jag går direkt från intervjun och skriver in min på körskolan. Det här var i juli 2016. Jag klarade av att ta det på fyra månader utan att köra en enda lektion hemma. Ska jag vara ärlig så läste jag hela boken bra en gång. I stället hade jag en app med frågor och använde den för att nöta in teorin i huvudet.

Svårt att hålla kopplingen

Jag hade väldigt svårt för att hålla kopplingen. När jag lyckades hålla den så glömde jag kolla mig omkring  och tvärt om. Vi tänkte att det kanske hade med min Asperger att göra. I kombination att jag hade skadat vänsterfoten och var gipsad. Så jag bestämde mig för att automatkort och sen öva upp det och göra en uppkörning med manuell bil senare och uppgradera det.

Sena av i foten

26 november tar jag körkort och den 28 november hoppar jag upp på operationsbordet. Det visade sig att jag försökt köra bil med en sena av i foten. Haha lite typiskt Joanna Halvardsson. 😅 I dag har det gått 7 år och jag har fortfarande inte uppdgraderat mitt körkort. Jag har egen bil och det är inte en enda gång som jag önskat att jag kunde köra manuell bil. 🚗

Dom kämpar i onödan

Jag möter många personen med NPF-diagnoser som kämpar och kämpar och skämtar för att klara ta ett ”riktigt” körkort. Vad är ens ett ”riktigt” körkort? Är mitt på låtsas eller vadå? Jag tror att många skulle må bättre av att välja automat och slippa slösa bort massa tid och energi för att kämpa för något man inte behöver för att man vill följa normen. Om 10-15 år kommer det ändå bara finnas automat.

Det finns stöd att få

Mitt andra tips är att berätta för körskolan att du har en diagnos. Det finns möjlighet att få stöd men hur ska de veta vilket stöd de ska ge dig om du inte berättar om din diagnos? 🙂

Att ta körkort när man har diagnos kan vara lite kämpigare än för ”andra” men våga gå din egen värld och gör det som är bäst för DIG! ❤

Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom typ 2, Föreläsningar, Psykisk ohälsa

Det är dags att boka mig som föreläsare

•Detta inlägg är skrivet i samarbete med mitt företag Aspiepower Media•

Dags att boka mig

Boka mig som föreläsare

I maj tänkte jag tanken att lägga ner mitt företag för att kunna få stöd från arbetsförmedlingen. Men jag bestämde mig för att jag ska fan klara det här! Det har jag verkligen gjort. Maj blev fullproppat och hösten har varit lika intensiv. Nu börjar planeringen för 2022 och jag har redan nu två inbokade föreläsningar. Så vet du om att du vill boka mig som föreläsare eller för andra uppdrag under 2022 så är det hög tid att göra det nu. 🙂

Vi pratar om det

JAG ÄR INTE DUM I HUVUDET! JAG HAR ASPERGERS SYNDROM & BIPOLÄR SJUKDOM TYP 2

Vi pratar om det, vi skriver om det men vet vi egentligen vad Aspergers syndrom innebär för personen som lever med det och för de som lever i närhet med personen?
Joanna driver sin blogg www.joannahalvardsson.se och har med den nått många följare som delar hennes liv och erfarenheter.

En rolig, gripande och informativ föreläsning.

Boka en gripande, rolig och informativ föreläsning med och av Joanna som själv lever med Aspergers syndrom. Hon berättar vad det innebär rent praktiskt i livet för henne. Du som har diagnosen eller har en närstående som lever med den kommer känna igen dig. Men även få andra infallsvinklar på hur livet faktiskt fortsätter och går att leva gott och rikt även med en bokstavskombination.

Om föreläsaren:

Joanna Halvardsson är 33 år och är bosatt i Karlstad. Hon fick diagnosen Aspergers syndrom vid 16 års ålder och hade en jobbig skolgång med klippkort på psykiatrin och försökte ta sitt liv åtta gånger. Efter 15 år med psykisk ohälsa har hon hittat tillbaka till livet. Hon har utbildat sig till journalist och driver i dag eget företag. Och har varit självskadefri i över fem år. Nu åker hon land och rike runt för att dela med sig av sin berättelse för att hjälpa andra.

Öka öppenheten

Hon vill med sin föreläsning öppna upp för omvärlden kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa. Genom att dela med sig av sina erfarenheter slår hon hål på myter och berättar öppenhjärtigt om sin uppväxt i lilla Hagfors och hur hennes syn på livet förändrats av att få en diagnos.
Sommaren 2015 fickJoanna även diagnosen Bipolär sjukdom typ 2, då hade hon haft den i tolv år utan att veta om det.

Boka mig!

För bokningar, prisuppgifter och frågor maila info@joannahalvardsson.se

Läs mer om mina föreläsningar här.

Psykisk ohälsa, Självskadebeteende, Vardag

Fem år och fyra månader utan självskadebeteende

5 år och fyra månader utan självskadebeteende

Fem år och fyra månader utan självskadebeteende

Förra månaden glömde jag bort vilken dag det var. Den här månaden la jag ut det en dag för tidigt på Instagram men glömde lägga ut det här. Men det är så det är att leva med ett självskadebeteende. Det går upp och ner hela tiden. Det kan flyta på tre månader i rad. Sen kommer det månader när varje dag är en kamp.

Som ett missbruk

Som jag sagt innan, jag tycker att det är lite som att leva med ett missbruk. Har man haft ett dåligt beteende man arbetat in i 15 år så kommer det aldrig försvinna helt. Man lär sig att hantera det och leva med det. Men det finns alltid små små saker som kan trigga igång det igen.

Stressigt men bra

Just nu flyter livet på. Det har varit stressigt. Jag balanserat lite på gränsen på vad min kropp klarar av. Men jag vet vart jag har min gräns och jag kliver inte över den. Som både läkaren, sjukgymnasten, arbetsterapeuten och psykologen på smärtkliniken sa… ”Om alla hade så bra självinsikt och sjukdomsinsikt som du har så skulle vi inte ha lika många patienter.”

Återhämtning

När man följer mig i sociala medier så kan det se ut som jag kör 200 km/h hela tiden men det gör jag inte. Jag är noga med att boka in min återhämtningstid. I går gjorde jag troligtvis årets sista föreläsning. De blir nu lite mindre tempo fram till jul sen tar jag lite långledigt. För det är jag värd!